Fru talman! Det är möjligt att jag var litet slarvig
när jag sade att bönderna gick i spetsen för ett
medlemskap. Jag brukar resonera så att om det
socialdemokratiska partiet säger något, är det
förhållandevis representativt för socialdemokraterna.
Jag skall inte lägga mig i frågan om
representativiteten, men jag brukar på motsvarande
sätt litet slarvigt tro att LRF i huvudsak är
representativt för jordbrukarna. Vi vet att det finns
avvikare inom socialdemokratin, och det finns
naturligtvis avvikare också bland bönderna när det
gäller synen på EU.
Jag tror ändå att det är rimligt att säga att de
svenska jordbrukarna ville att Sverige skulle gå in i
EU - av många skäl, bl.a. därför att det var den enda
möjligheten för dem att få utrymme för en konkurrens
och en livskraft i en kommande relation med Europa.
Jag tycker också att det är bra att
jordbruksministern tidigare har talat på möten, varvid
hon - som jag nu förstår - har hotat med att Sverige
inte skulle utnyttja det framförhandlade avtalet. Jag
tror att det hotet kanske inte tillräckligt togs på allvar,
och det beklagar jag. Man lyssnade naturligtvis mer
på Ingvar Carlssons redovisning inför EU-
omröstningen, och däri rymdes inte mycket av hot om
att man inte skulle utnyttja det framförhandlade
avtalet. Jag har själv inte hört honom säga något
sådant.
Vem som var representativ kan vi kanske lämna
därhän, men jag är litet besviken på
representativiteten i detta agerande.
Jag vill vidare återkomma till en liten fråga i
sammanhanget. Jag ställde tidigare en fråga om
Gotland. Även om det gäller en del i ett större
sammanhang, tror jag att det vore viktigt att vi här och
nu kunde får en uttolkning av ett gemensamt ansvar
för hur Gotland skall kunna ta del av den svenska
nationella sockerkvoten. Denna gör det möjligt för oss
att ha en sockerproduktion på Gotland, inte bara en
sockerbetsodling.
Till slut, fru talman, sade jordbruksministern att de
som propagerade för ett ja kanske inte lyssnade
tillräckligt och att de nu skall bära mera av
kostnaderna. Som jag sagt i ett tidigare anförande har
jag svårt att förstå det resonemanget. När Sverige
genom regering och riksdag fattar ett nationellt beslut
vid vars utformning några har varit särskilt aktiva,
skall just de som har agerat och som har trott på
auktoritativa resonemang straffas särskilt.