Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 12 och 16 och i övrigt till utskottets
hemställan samt avslag på de andra reservationerna.
När Sverige nu skall gå med i EU står vi inför en
situation där vi får ett totalreglerat jordbruk. Vi skall
gå in i ett system där en del av matkostnaden skall
betalas över skattsedeln, såsom görs i EU genom olika
former av bidrag. Det är ett planhushållningssystem,
och vi har aldrig haft dess like i Sverige. Här har vi
kvoter, produktionsbegränsningar, fasta priser och
stöd i alla dess former. Det är ett system som kommer
att innebära mycket kontroller för lantbruket. Bonden,
som tidigare har haft ett fritt liv, måste också bli
administratör för att klara det här.
Det vi i dag skall diskutera är framför allt
arealstöden och mjölkkvoterna. När det gäller
arealstöd har vi fått 1,8 miljoner hektar som basregion
och när det gäller mjölkkvoter 3,3 miljoner ton. Det
här skall kontrolleras. Det är fascinerande att höra hur
somliga diskuterar de satelliter som skall kontrollera
marken. Man kan t.o.m. titta på hur det odlas, hur
mycket konstgödsel som används osv. Man skall
också kontrollera hur mycket mjölk som produceras,
och den som råkar producera någon liter för mycket
får straffskatter.
Vi får ha 250 000 handjur av nöt, 155 000 am- och
dikor och 180 000 tackor.
Det här är ett system som innebär att friheten för
den svenske bonden beskärs rejält. Han är fast i hur
företaget skall drivas. Det kommer att vara svårt att få
någon möjlighet att själv styra utvecklingen.
Vi kan konstatera att Sverige och Europa i övrigt i
dag inte har ett långsiktigt hållbart lantbruk.
Vi har ett lantbruk som är mycket beroende av
kemikalier, av ändliga resurser såsom fossila bränslen
och fosforgödselmedel. Vi har fått en uppdelning på
spannmålsgårdar och djurgårdar, där det naturliga
kretsloppet är mycket svårt att få till stånd. Det börjar
komma en insikt om att det här är ett lantbruk som vi
inte kan ha i längden. I dag finns ett stort intresse
bland konventionella odlare att försöka gå över till ett
lantbruk som mera är i balans med naturen.
Vi har ett mål i Sverige att 10 % av åkerarealen
skall vara ekologiskt odlad år 2000. Det här är ett bra
delmål, men det måste ses som ett delmål. Det här
innebär att i snitt 50 000 hektar skall ställas om per år.
Det är ett tufft mål. Det kommer att krävas politiska
signaler och ekonomisk-politiska styrmedel för att vi
skall kunna klara det här. Det är inte lätt att lägga om
från konventionell drift av ett lantbruk till ekologisk
drift.
I det jordbruksstöd som arbetades fram av den
borgerliga regeringen fanns det mycket som var
intressant, just med tanke på en utveckling av
lantbruket. Vi kunde se att det fanns ett strukturstöd
till LFA-områden, framför allt på det sydsvenska
höglandet och i Norrland, som skulle ge stöd till jul.
Det fanns ett miljöstöd till vall och bete inom
programmet ekonomisk bärkraft. Det fanns också ett
stöd till resurshushållande med konventionellt
jordbruk. Om man förband sig att odla "litet bättre"
än övriga konventionella odlare, skulle man kunna få
ett arealstöd.
Detta tror jag skulle kunna gynna utvecklingen
mot det lantbruk som vi alla vet att vi måste ha i
framtiden, men tyvärr blir det inte så. Det här skall vi
diskutera på fredag. Trots att Vänsterpartiet i sin
första motion angående lantbruket skrev att man inte
fick skära i något av dessa stöd i det delfinansierade
programmet, har partiet ändrat uppfattning när det
fick insikten om att det soicaldemokratiska partiet har
tänkt om i det här fallet. Den här diskussionen
kommer vi att föra på fredag.
Jag kan bara beklaga att den utveckling mot ett
ekologiskt lantbruk som vi hade möjlighet att se i
Sverige omintetgörs till följd av det förslag om
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommer att
rösta igenom på fredag.
I dag skall vi framför allt diskutera arealstöd och
mjölkkvoter. Det hänger faktiskt ihop. Miljöpartiet
har sagt att vi mycket väl kan tänka oss att minska
antalet arealklasser från dagens elva.
Socialdemokraterna föreslog sedermera tre klasser. Vi
kunde se att anledningen för Socialdemokraterna att
minska arealklasserna var att man försökte skjuta upp
CAP-bidrag, dvs. bidrag för odling av spannmål och
proteingrödor till de områden som i dag framför allt
har djurhållning, vall och bete. Det anser vi är fel.
Därigenom skulle bidragen till djurhållning, vall och
bete minska, framför allt på sydsvenska höglandet.
Om man minskar antalet arealklasser med de
utgångspunkterna anser vi att det blir fel.
Stödet till LFA-områden - för djur, vall och bete -
medför att vi kan ha ett öppet landskap i framtiden. I
dessa områden finns ofta höga biologiska värden. I
dessa marker finns ofta mycket örter och både
kryptogamer och fanerogamer som i dag är hotade av
lantbruket. Det gäller ofta ett lantbruk som har många
rester av vår gemensamma kultur, som visar att vi har
haft små backstugor och torp. Det finns små marker
som i dag hålls öppna av dessa lantbrukare - just
därför att de har djurhållning och mycket vall och
bete. Vi menar att de stöden inte får minskas bara för
att man försöker minska antalet arealklasser. Därför
kan vi i dag inte stödja det socialdemokratiska
förslaget.
När det gäller mjölkkvoterna är det grundläggande
felet, precis som Maggi Mikaelsson säger, att vi har
en kvot på 3,3 miljoner ton. Detta är oberoende av hur
mycket mjölk vi behöver i Sverige. Även om den
svenska befolkningen ökar betydligt och vårt behov
blir större än 3,3 miljoner ton, står vi kvar på samma
kvot. Vi menar att det är absurt. Vi måste naturligtvis
försöka se till att kvotsystemen försvinner från EU.
Det finns en hel del som jag som miljöpartist är
nöjd med i det betänkande som nu ligger framme. Det
står t.ex. att ekomjölkproducenter inte skall få några
begränsningar. Jag är nöjd med att år 1993 i alla fall
finns med i beräkningarna. Det var inte med tidigare.
Jag är nöjd med att de som har utökat produktionen på
grund av miljökrav - det kan gälla
gödselvårdsanläggningar men även stallar och
ladugårdar där man inte har uppfyllt djurskyddskraven
- skall beaktas speciellt. Jag är också nöjd med att det
står att de som i dag inte har godkända stallar och
gödselvårdsanläggningar skall få litet restriktioner.
Det står att man skall se över möjligheten till
övergångsbestämmelser i detta fall för att de krav som
ställs skall kunna uppfyllas bl.a. enligt skötsellagen
från den 1 januari. Det skall inte vara så att man
missgynnas om man har byggt om sina
gödselvårdsanläggningar och stallar enligt de krav
som finns i dag i förhållande till dem som inte har
brytt sig om dessa krav. Tyvärr kommer det förslag
som Socialdemokraterna lägger fram om
mjölkkvotsfördelningen att få just den effekten.
Jag är också nöjd med att de lantbrukare som har
ekologisk mjölkproduktion och som ofta har sina kor i
sin under jul och nyår - vilket är det naturliga -
ändock kommer att få en mjölkkvot. Jag är också nöjd
med att det blir administrativa kvoter när det gäller
mjölkkvoter i stället för fri handel med kvoter.
Däremot är jag inte nöjd med att vi har fått en
polarisering av mjölkkvoterna. Jag hade helst sett att
vi i utskottet skulle ha kunnat diskutera oss fram till
en gemensam syn på hur mjölkkvoterna skulle
fördelas. Det är svårt att införa mjölkkvoter. Hur vi än
gör kommer enskilda mjölkbönder att missgynnas.
Det kommer inte att kunna bli hundraprocentigt
rättvist. Jag hade hellre sett att vi i jordbruksutskottet
skulle ha diskuterat oss fram till en gemensam syn på
hur mjölkkvoterna skall fördelas. Tyvärr blev det inte
så.
I det system som nu finns får man räkna ut ett
genomsnitt av 1991, 1992 och 1993. Detta blir
förhärskande. Det förslag som fanns - där man fick
välja 1991, 1992 eller 1993 - hade mera anslutit sig
till hur verkligheten ser ut i dag. Det skulle jag ha
förordat. Helst hade jag sett att vi hade kunnat hitta
något mellanläge där vi skulle ha kunnat komma
överens.
Från socialdemokratisk sida verkar det som om
anledningen till att man inte vill ha det system som
föreslogs från början framför allt är att man är rädd
för spekulerare. Även i den borgerliga regeringen har
det nog funnits en del ledamöter som kanske skulle ha
avstått från en egen utbyggnad eller en utbyggnad hos
någon i den nära släkten för att slippa den här
diskussionen. Jag tror ändock att de här spekulerarna
är ganska få. De har inte hunnit med riktigt. Många av
dem som har spekulerat för att få en större mjölkkvot
har inte kommit i gång riktigt. Många kommer inte i
gång förrän under året. Även med det första förslaget
där man kan välja 1991, 1992 eller 1993 skulle nog
spekulerarna inte riktigt fått den stora mjölkkvot som
de kanske hade tänkt sig att spekulera i.
Avslutningsvis kan jag säga att för Miljöpartiets
del är det mycket viktigt att det jordbruk vi skall ha
här i Sverige blir hållbart på sikt. Vi måste se till att
jordens resurser fördelas på ett rättvist sätt. Vi måste
se till att den mänskliga verksamheten inte är
miljöförstörande.
Vi anser att upplägget att diskutera arealstöden
och mjölkkvoterna i dag och miljöstöden på fredag är
olyckligt. Egentligen hänger allt detta ihop. Det hade
varit betydligt bättre om vi hade fått diskutera dessa
frågor i ett sammanhang. Anledningen är, som Maggi
Mikaelsson säger, att Vänsterpartiet hade svårt att
komma överens med Socialdemokraterna. Det kanske
hade varit bättre, Maggi Mikaelsson, om ni hade stött
era egna motioner från början och sett till att de
miljöstöd som ni egentligen vill ha och som finns med
i proposition nr 19 hade gått igenom.