Herr talman! Om Sverige skulle gå med i EU:s
ekonomiska och monetära union skulle grundläggan-
de beslut fattas åt oss i Frankfurt av en europeisk
centralbank som enligt sina regler inte får styras de-
mokratiskt. Då skulle vi ge upp friheten att själva
bestämma över vår ekonomiska politik. Men har vi
den friheten i dag? Ja, det har vi - om vi tar den.
Vår handelsbalans och bytesbalans är positiv. Vi
producerar mer än vi konsumerar och lever ingalunda
över våra tillgångar. Omvärlden bör alltså kunna
tillåta att vi behåller rätten till en egen ekonomisk
politik när det gäller hemmamarknaden och den of-
fentliga sektorn, som faktiskt utgör två tredjedelar av
landets ekonomi.
Göran Lennmarker klagade nu senast över vådor-
na med devalvering. Jag håller med honom men drar
en annan slutsats.
Det är nämligen viktigt att vår krona fortsätt-
ningsvis flyter och inte knyts till ERM, EU:s växel-
kursmekanism. Så länge marknaden själv avgör vad
vår krona är värld kan ingen spekulera mot den. En
flytande valuta innebär alltså att vi inte kan delvalvera
eller revalvera, utan att vi accepterar att marknaden
sätter priset på kronan.
Detta system har andra länder använt länge utan
våda, t.ex. Kanada. Men skulle Riksbanken knyta
kronan till ERM kan spekulationen börja på nytt. Vi
skulle ännu en gång försätta oss i det fruktansvärda
läge som vi hade 1992 och som slutade med 500 %
ränta.
Spekulationer mot kronan hotar vår ekonomiska
frihet. Det kan då verka som om vi är tvungna att gå
med i EMU. Men med en flytande växelkurs är speku-
lationer inte möjliga.
Riksbanken har enligt sin ordförande tagit ställ-
ning för att Sverige skall gå med i EMU och ERM.
Men fortfarande är Riksbanken riksdagens bank och
möjlig att styra i demokratisk ordning, genom val av
riksbanksfullmäktige och genom riksbankslagen. Vi
skulle t.ex. i riksbankslagen kunna införa rätten till
arbete som ett högt prioriterat område, precis som vi
nu har i regeringsformen.
Riksbanken är ännu inte "oberoende", som det
kallas när den demokratiska styrningen avskaffats och
det i praktiken är Bankföreningens och försäkringsbo-
lagens särintressen som tillsammans med Riksbankens
tjänstemän och ledning bestämmer vilket beslut riks-
banksfullmäktige skall fatta. Genom sin tystnadsplikt
är de i fullmäktige redan i dag helt utlämnade åt det
beslutsunderlag de får. Men detta kan vi ändra på.
Med den inställning till EMU som riksbanken har
är det skrämmande att banken faktiskt själv kan avgö-
ra frågan om ERM. Riksbanken måste styras demo-
kratiskt av riksdag eller regering.
Kan vi då stanna utanför ERM? Eller, med andra
ord, har vi rätt att behålla vår frihet?
DN citerade den 4 november den förre ordföran-
den för Riksbanken, Staffan Burenstam Linder. Han
menar att EMU inte är betjänt av att ha med länder
som tvingats in, men han fortsätter: "Men däremot ska
vi inte tro att vi har friheten att köra en växelkurs bara
på egen hand. Sverige kommer att vara tvunget att
införa fast växelkurs, det kommer att finnas ett sådant
tryck från omvärlden. Sverige kan inte fatta egna
beslut här."
Jaså, och varför inte?
Detta är ett exempel på påståenden som styrt oss
de senaste åren. Gång på gång får vi höra att vi är
tvingade, på grund av globaliseringen, ekonomins
internationalisering osv.
Hur kommer det sig att vi går på det här? Hur
kommer det sig att vi ger upp vår frihet? Har vi glömt
att det inte var länge sedan som människor var bered-
da att dö för Sveriges frihet?