Herr talman! Vi har haft ett val som ju har
medfört maktskifte. När vi för tre år sedan övertog
regeringsansvaret från Socialdemokraterna var det i
en tid när alla kurvor pekade åt fel håll. Vi får aldrig
glömma bort att redan när Allan Larsson våren 1991
lanserade sagan om vändpunkterna var den svenska
ekonomin ute på det sluttande planet. Sysselsättningen
sjönk, 1 000 personer i genomsnitt förlorade sina jobb
varje dag, industriproduktionen rasade liksom
tillväxten i den totala ekonomin.
Då, herr talman, hette Sveriges statsminister
Ingvar Carlsson, då hette Sveriges finansminister
Allan Larsson, då var Göran Persson skolminister.
I dag är situationen den totalt omvända. Sedan i
våras har 1 000 personer i genomsnitt fått jobb varje
dag. Industriproduktionen är på väg uppåt, exporten
ökar och det är tillväxt i ekonomin.
Men som kristdemokrat är jag oroad över att
denna positiva utveckling skall brytas i förtid genom
den politik som Socialdemokraterna gick till val på.
På flera punkter kommer denna politik, om Ingvar
Carlsson och Göran Persson väljer att förverkliga den,
att allvarligt äventyra den svenska ekonomins
återhämtning.
Socialdemokraternas ageranden här i kammaren
under den gångna mandatperioden har inneburit att
man har röstat emot besparingar på i
storleksordningen 60 miljarder kronor. Detta i
kombination med ett, enligt de allra flesta ekonomiska
bedömare, otillräckligt sparpaket visar på en bristande
insikt om själva behovet av besparingar.
Vice riksbankschefen presenterade häromdagen
Riksbankens beräkningar som visar att
budgetförstärkningar på i storleksordningen 140
miljarder kronor är nödvändiga under den kommande
mandatperioden för att stabilisera statsskulden. Detta
skall jämföras med de 36 miljarder netto som Göran
Persson presenterade i sin skarpa plan strax före valet.
Herr talman! Jag tycker faktiskt att sanningens
minut nu har slagit för Göran Persson. Hur blir det
egentligen med det berömda investeringspaketet,
denna grundbult i den socialdemokratiska strategin
och i valbudskapet till nationen? Blir det 15 nya
miljarder och kommer dessa fortfarande att ge 90 000
nya jobb samtidigt som budgetunderskottet skulle
minska. Eller gällde också detta bara under
valrörelsen?
Detta, Göran Persson, var nämligen vad ni, mot
bättre vetande, förespeglade väljarna under
valrörelsen. Jag tycker inte att Göran Persson kan
komma undan särskilt mycket längre utan att ge
besked i den här frågan. När kommer de 15
miljarderna och de 90 000 nya jobben?
I regeringsdeklarationen skriver statsministern
följande: "De nya arbetstillfällena måste i första hand
komma till stånd i näringslivet. Sverige behöver fler
företag och fler företagare." Detta är sanna och vackra
ord som vi kristdemokrater ställer upp på, men en rad
frågor infinner sig när man lägger de här orden brevid
det socialdemokratiska valmanifestet: Hur kan en
fördubblad beskattning på riskvilligt kapital som
satsas i företag leda till fler och växande företag? På
vilket sätt medför en minskad flexibilitet i arbetsrätten
för framför allt småföretagen ett bättre
företagsklimat?
Och hur kan högre räntor, till följd av de svagare
statsfinanser socialdemokraternas politik kommer att
leda till - och detta ovanpå fler regleringar och
återinförda monopol -, skapa nya företag och därmed
nya arbetstillfällen?
Herr talman! Även om jag tidigare sade att
sysselsättningen stadigt har ökat under det senaste
halvåret, så utgör arbetslösheten alltjämt vårt största
ekonomiska och sociala problem. Den måste angripas
med en samlad strategi, bestående av flera olika delar.
Vi har inte råd att välja bort någon åtgärd som kan
bidra till att skapa förutsättningar för nya jobb. Vi
måste också fullt ut acceptera och inse att alla jobb är
värdefulla. Jag saknar denna långsiktiga strategi i
regeringsförklaringen.
Först och främst måste det bedrivas en fortsatt
stram finanspolitik med en målsättning att stabilisera
statsskulden som andel av bruttonationalprodukten
senast 1998. Detta - och endast detta - skapar
förutsättningar för lägre räntor och därmed nya
investeringar och nya jobb.
Jag vill säga till Birger Schlaug att det är självklart
att ett ja i EU-omröstningen om tre veckor också är en
förtroendeskapande åtgärd av största betydelse för att
få ner realräntorna till rimliga nivåer. Vi får inte
glömma bort, Birger Schlaug, att räntan redan i dag
ligger på en alldeles för hög nivå, det man skulle
kunna kalla för Perssoneffekten.
Ett positivt och gynnsamt klimat för små- och
nyföretagande är också en absolut nödvändighet. Här
utgör den socialdemokratiska regeringens samlade
politik ett hot som tills vidare hänger som ett mörkt
moln över landets småföretagare. Riskkapitalavdrag
för den som satsar kapital i småföretag borde införas.
Men småföretagspolitiken handlar inte bara om
pengar utan i minst lika hög grad om synen på
människan bakom företagandet. Det är viktigt, tror
jag, att tidigt ta till vara och fånga upp
företagarämnen. Vi kristdemokrater vill stimulera
företagarprogram på gymnasier och satsa på särskilda
företagargymnasier.
De höga skattekilarna på arbete måste också
sänkas, gärna i samband med en skatteväxling med
höjda skatter på miljöbelastande utsläpp m.m. Det är
nödvändigt för att gynna utvecklingen av jobb inom
framför allt tjänstesektorn. Utöver sänkta
arbetsgivaravgifter skulle en sänkt tjänstemoms vara
ett verksamt medel för att stimulera arbete i
tjänstesektorn. Vi tror också att ett första steg skulle
kunna vara att införa en s.k. ungdomsskattsedel, som
ger ungdomar rätt att starta eget och utföra tjänster
riktade mot hushållen med kraftigt sänkta
arbetsgivaravgifter och utan moms. Men, herr talman,
jag vill betona att alla skattesänkningar på arbete fullt
ut måste finansieras.
Nästan samtliga talare i debatten talar om olika
vägar för att nå tillväxt och därmed skapa
förutsättningar för nya arbetstillfällen. Ur ett
kristdemokratiskt perspektiv är det angeläget att
stanna upp något och beröra tillväxtbegreppet som
sådant. Vad menar vi med tillväxt? Är alla former av
tillväxt egentligen önskvärda? Och vill partierna i
denna kammare styra tillväxten i önskad riktning?
Kds menar att ekonomisk utveckling inte kan eller
får mätas enbart utifrån ett snävt BNP-begrepp. En
verklig ekonomisk uktveckling innebär tillväxt av den
totala nationalförmögenheten. I denna måste vi räkna
in miljö och naturresurser, det mänskliga kapitalet,
produktionskapitalet och de finansiella tillgångarna.
Det här för oss in på den etiska dimensionen i den
ekonomiska debatten. Hederlighet och personligt
ansvarstagande är viktiga fundament, som sänker
transaktionskostnaderna och därmed bidrar till en
ökad effektivitet i ekonomin.
När Douglas C. North förra året fick Nobelpriset i
ekonomi, bekräftade detta att insikten om vikten av
normer och värderingar i en väl fungerande ekonomi
faktiskt har spritt sig i vidare kretsar.
Kristdemokraterna har varit en garant för att dessa
resonemang har funnits med i finansplanerna. Nu
återstår att se om också Göran Persson anser att detta
är viktiga förutsättningar för en långsiktigt god
ekonomisk utveckling.
Sammantaget, herr talman, måste de beslut som
fattas i riksdagen leda till att det skapas trovärdighet
för den svenska ekonomin. Det är det enda sättet att
skapa utrymme för räntesänkningar, för ökade
investeringar i företagen och därmed nya
arbetstillfällen. Vi kristdemokrater kommer att bidriva
en konstruktiv oppositionspolitik i den andan.