Herr talman! I valet gav över 2,5 miljoner
människor socialdemokratin sin röst. Det var en stor
framgång för oss socialdemokrater. Men det fanns
också en annan glädjande siffra. Valdeltagandet ökade
nämligen. Fler människor satte sin tilltro till att man
med politiken som medel kan åstadkomma
samhällsförändringar.
I det stora förtroende som väljarna har gett oss
socialdemokrater ligger också ett uppdrag.
Väljarna vet att några nya individuella förmåner
inte väntar. I stället finns det krav på gemensamma
uppoffringar.
Väljarna vet att det blir en neddragning av utgifter
och att statens inkomster måste förstärkas.
Men framför allt vet väljarna att vi skall göra vårt
yttersta för att ersätta bidragsberoendet med
produktiva arbeten.
Uppdraget är inte enkelt. Det handlar i korthet om
att få den svenska ekonomin i balans, om att återskapa
framtidstro och om att åstadkomma en social och
ekonomisk modernisering av Sverige.
I det arbetet finns det ingen uppgift som är
viktigare än uppgiften att bekämpa arbetslösheten.
Arbetslösheten är en cancersvulst som gröper ur
samhällsekonomin, samtidigt som den knäcker
människors självkänsla och förhoppningar.
Sambanden är klara. Lösningen på de stora
problem som vi har i Sverige - såväl ur samhällets
som ur den enskildes perspektiv - ligger i att vi lyckas
pressa ned arbetslösheten. För varje procentenhet
minskad arbetslöshet förbättras statens finanser med i
storleksordningen 10 miljarder kronor. För den som
får ett jobb går det inte att i siffror nog värdesätta att
man slipper gå arbetslös.
Det kommer nu uppgifter om ljuspunkter i
ekonomin. Efter flera mörka år är det lätt att ta till sig
sådana siffror. Men vi måste komma ihåg vad
utgångspunkten är. I dag saknar mer än 0,5 miljoner
människor ett reguljärt jobb. Prognosmakarna talar
om drag i exportindustrin men ser ingen avgörande
förbättring när det gäller sysselsättningen.
Tudelningen i ekonomin är alltmer markerad. De
regionala skillnaderna riskerar att öka.
Sverige befinner sig i en vägvalssituation. Vi kan
se länder i vår omvärld som dragits med stor
arbetslöshet under årtionden. Och visst kan även
Sverige hamna i den fällan, med en permanent hög
arbetslöshet där inflation uppstår vid allt högre
arbetslöshetstal. Tar vi oss inte ur den situationen, blir
påfrestningarna allt större och ambitionerna i fråga
om välfärdsstaten omöjliga att klara.
Herr talman! Det här är ett scenario som vi
socialdemokrater inte kan acceptera. Det är i
förvissningen om och i tilltron till politikens
möjligheter som vi säger att vi skall klara den tuffa
uppgift som vi nu har framför oss. För vår del handlar
det inte - som någon har sagt - om att försöka
förutspå framtiden. I stället handlar det om att göra
den möjlig för alla de människor som har upplevt
arbetslöshet under en lång tid.
För att vi skall lyckas med det uppdrag som
väljarna har gett oss måste arbetsmarknadspolitiken
läggas om. Vi måste agera på två nivåer.
Arbetsmarknadspolitiken måste ha både en kortsiktig
och en långsiktig dimension.
I det korta perspektivet - vilket vi nu jobbar med
för att under hösten kunna lägga fram förslag för
riksdagen - handlar det om att åtgärda fyra problem:
1. Vi har för liten efterfrågan på arbetskraft. Det
anställs helt enkelt för få människor.
2. Det finns en risk för inflation. Vi har flaskhalsar
på arbetsmarknaden, trots att 0,5 miljoner människor
fortfarande går arbetslösa.
3. Många människor är på väg att hamna i en
långsiktig arbetslöshet, i ett långvarigt beroende av
arbetsmarknadspolitiska stödinsatser.
4. Det är ökade regionala skillnader på
arbetsmarknaden.
Här krävs det omedelbara åtgärder. Jag vill peka
på fyra områden som är särskilt viktiga:
Utbildning. De arbetslösa måste få en bättre
utbildning. Det reguljära utbildningsväsendet kan
användas mycket, mycket mer än som hittills varit
fallet. Inom komvux är man van vid både att
expandera och att dra ner, och man kan också göra det
på ett effektivt sätt.
Anställning. Företag skall stimuleras att snabbt
anställa arbetslösa. Vi måste öka rörligheten. Det är
viktigt att se till att företagen i alla delar av landet kan
anställa nyckelpersoner, de människor som just nu
behövs.
Investeringar. Det är viktigt att företagen nu
investerar. En ny svarv, en ny symaskin, större
lokaler, ja, alla investeringar är att föredra framför
företagens prishöjningar. Vi måste vårda folkhemmet.
Skolor skall rustas. Lokaler skall allergisaneras och
bostäder handikappanpassas. Vi skall göra Sverige
miljömässigt bättre genom gröna investeringar.
Aktiv regionalpolitik. Här krävs det ett samspel
mellan vår nationella politik och de möjligheter som
EU:s strukturfonder innebär vid ett svenskt
medlemskap i EU.
Det här är de kortsiktiga uppgifterna, och här
krävs det omedelbara åtgärder. Det jobbar vi i
regeringskansliet nu med. Arbetet bedrivs i mycket
hårt tempo för att kunna presenteras för er. Det gäller
att komma i gång med nya åtgärder redan den 1
januari nästa år.
Arbetsmarknadspolitiken måste dock kompletteras
med en långsiktig strategi. Under de närmaste åren
behöver vi skapa flera hundra tusen arbetstillfällen. Vi
måste göra det för att kunna minska bidragsberoendet,
öka de offentliga inkomsterna och så långt som
möjligt klara statsfinanserna med de tillskott som
tillväxten ger. Vi måste helt enkelt få en mycket stor
ökning av sysselsättningen i näringslivet för att den
vägen säkra välfärdssystemet.
Arbetsmarknadspolitiken skall bidra till detta
inom ramen för en samlad tillväxtpolitik. Denna
måste få sitt avstamp i det kunskapslyft som skall
prägla svenskt arbetsliv och samhällsliv under de
närmaste åren. Kunskapstillväxt är en
grundförutsättning för ekonomisk tillväxt på både kort
och lång sikt. Nya och utvecklade kunskaper skapar
framtidens näringsliv.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken måste
förenas. Frågor som arbetsorganisation och
kompetensutveckling i arbetslivet har tidigare
betraktats som skilda från andra politikområden - det
är fel. Det krävs en integration. Arbetsorganisation
och kompetens är i högsta grad sammanlänkade med
tillväxten.
Enligt min uppfattning innebär ett medlemskap i
EU ökade möjligheter att bedriva en ny
arbetsmarknadspolitik.
På samma sätt som vi resonerar vill även EU sätta
den mänskliga kompetensen i centrum.
På samma sätt som vi talar EU om en
investeringsledd tillväxt.
På samma sätt som vi vill EU befrämja de
kunskapsintensiva delarna i näringslivet. Sverige
klarar bättre det uppdrag som väljarna har gett oss om
vi befinner oss tillsammans med våra europeiska
vänner än om vi står utanför den kretsen.
Herr talman! Jag har i mitt anförande avstått från
angrepp på den förra regeringen. Det har jag gjort
därför att jag tror att vi över partigränser skall kunna
förenas kring den största uppgiften som vi politiker
har: att se till att vi med alla medel bekämpar
arbetslösheten. Klarar vi inte den uppgiften, är det
även vi politiker - eller rättare sagt politiken - som
förlorar. Vi får se det i form av ett sjunkande
valdeltagande och en misstro mot politikens
möjligheter. Historien känner fruktansvärda exempel
på vad som då kan hända. Kampen mot arbetslösheten
är därför också en kamp för demokratin.