Herr talman! Det är inte svårt att uttrycka sympati
för Anders Sundströms tankar och idéer i dennes
anförande. Det ligger väldigt mycket i
målsättningarna och i de punkter som han
specificerade. Jag vill liksom Elver Jonsson uttrycka
min tacksamhet över att Anders Sundström klart
markerade vikten av ett medlemskap i den europeiska
unionen som ett medel för framtidens arbetsmarknad.
Det är inte heller svårt att instämma i att
problemen är så gigantiska att de kräver samarbete
över de politiska gränserna, såväl i denna kammare
som på andra håll. Men vad Anders Sundström inte
sade är hur han tänker lösa de här problemen. Det är
här som mina mycket starka betänkligheter kommer
in om vad Socialdemokraterna och Anders Sundström
egentligen menar när de talar om samarbete och
samförstånd.
De förslag som har vädrats på olika håll och som
kom fram under valrörelsen och i valmanifestet och
som upprepades i regeringsdeklarationen innehåller
inte någon som helst antydan om att man är beredd att
samarbeta. Man har hela tiden gått emot de förslag
som den borgerliga regeringen tidigare har lagt fram
och som denna riksdag har beslutat om och säger att
man nu vill riva upp dem. Är det vad som Anders
Sundström menar med samförstånd och samverkan?