Herr talman! Jag har ägnat hela mitt politiska liv
åt att försöka medverka till att vi får en ekonomisk
stabilitet i Sverige. Glöm inte, Anders Sundström, att
botten gick ur arbetsmarknaden redan 1989. Det tar
tid att vända en så galopperande arbetslöshet som vi
var inne i när den tidigare regeringen trädde till.
Arbetslöshetsbekämpningen är central. Ja, den är
central för politiken. Den bör också vara en central
punkt för den ekonomiska politiken. Men då måste
man också föra en ekonomisk politik som leder till
arbete.
Jag vill återge något av vad Anders Sundström
sade i en artikel i Tiden 1992: Vi är inne i ett sökande
efter en ny ekonomisk politik som kan hålla
arbetslösheten nere i lågkonjunktur och hålla igen i
högkonjunktur. När borgarna angriper oss och säger
att vi inte har några svar är det riktigt.
Efter att ha lyssnat på den ekonomisk-politiska
debatten tidigare måste jag konstatera att
Socialdemokraterna fortfarande tycks leta efter en
ekonomisk politik som kan hantera de här problemen.
Man vill motarbeta det som OECD säger är en
nyckelfaktor för att vi skall kunna bryta förstelningen
på arbetsmarknaden såväl i Sverige som i Europa. Vi
måste nämligen upparbeta förmågan till förändring
och nyskapande. Det måste skapas fler jobb i nya
företag och branscher för att kompensera för
förlusterna i gamla. Det är den politiken, Anders
Sundström, som vi måste skapa samförstånd omkring,
inte den konfrontationspolitik som
Socialdemokraterna har bedrivit i Sverige i stort sett
under hela efterkrigstiden.