Herr talman! Nej, Sonja Rembo, försök inte att
blanda bort korten. Jag har sett på utfallet av AMS
åtgärdspaket.
Arbetsmarknadsutbildning minskade med hälften i
det reguljära utbildningsväsendet. Varför? När
incitamenten är sådana att man får mer för att sitta
passiv och mindre för att vara aktiv, då blir detta
resultatet. Det är den politik som har bedrivits.
Prognosen för utbildning i företag var 27 500
platser. Utfallet blev 2 900. Man sänkte bidraget från
90 kr till 60 kr per timme. Det var vad man lyckades
göra. Och utfallet blev också sämre stimulans och
mindre volym.
Utfallet av rekryteringsstöd och beredskapsjobb
blev också långt under vad man hade förväntat sig.
Man hade planer på ohyggliga volymer ifråga om
ALU-verksamhet och ungdomspraktikverksamhet.
Delar av detta, t.ex. ALU, tas inte ens från budgeten
för förmedlingarna, länsarbetsnämnderna och AMS.
Det var inga problem att låna från Riksgälden.
Signalerna har varit fullständigt felaktiga: passivitet. I
stället har man försämrat arbetstryggheten, a-kassan,
LAS och inflytandemöjligheten i MBL. Jag kallar
detta för avreglering och passivitet, och det tycker jag
att jag har alla skäl att göra.
AMS har på så sätt inte kunna förbruka sina
resurser. Stimulanserna har varit sådana att det har
blivit pengar över, samtidigt som 600 000
människor har varit arbetslösa. Det är därför inte
konstigt att kontantstödsvolymen stegrades till
fullständigt oanade höjder under förra budgetåret -
jag tror att det rörde sig om 42 miljarder kronor, som
till största delen var upplånade från
Riksgäldskontoret.
Det var en usel politik med passivitet, utan
ambitioner, ingenting av näringspolitisk verksamhet
och mycket dålig utbildningspolitisk verksamhet. Jag
är glad över att vi står inför en ny tidsålder, Sonja
Rembo.