Herr talman! Till Mats Odell: Två eller tre dagar
innan vi lade fram vårt valmanifest fick jag ett brev
från min företrädare i ämbetet, som livligt uppmanade
mig att mot bakgrund av den ekonomiska situationen
inte lägga fram ett valmanifest som skulle innehålla
mindre än 50 miljarder i ytterligare
budgetförstärkningar. Det var den konventionella
visdomen i somras. Det var nog så som Odell sade -
han hade ingen aning om hur det såg ut i den
ekonomiska utvecklingen.
Tre saker gäller för oss och vår politik:
arbetslöshetsbekämpningen, besparingar och
budgetförstärkningar samt en rättvis fördelning. Det
var på den sista punkten som den avgående regeringen
brast, och det var därför som man förlorade valet.
Svenska folket är berett att ställa upp, men då skall
bördorna fördelas rättvist. Vi tänker vårda
fördelningspolitiken. Det är den enda möjligheten att
ta landet ur krisen. Om andra partier är beredda på en
konstruktiv dialog omkring detta, är jag den förste att
hälsa den med tillfredsställelse.
Birger Schlaug hade svårt att förstå varför
exportindustrin skulle drabbas av ett nej till EU. Det
är inte så knepigt att begripa om man inser att de
marknader som dessa exportföretag skall nå då
kommer att hamna på andra sidan av en tullmur. I ett
sådant läge, med en osäkerhet om vad ett EES-avtal
egentligen innebär på sikt, kommer man att lägga
alltmer av expansion och investeringar inom den
marknad där man har att sälja sina produkter. Det är
logiskt och någonting som också motståndare borde
erkänna som ett faktum.
Jag tror att den avgift som vi skall betala är värd
det pris som det innebär att ta pengarna ur
statsbudgeten, vilket vi till att börja med måste göra.
Sedan får vi tillbaka detta med hjälp av högre tillväxt
och lägre räntor, men det blir initialt en
budgetbelastning.
Jag har sagt att jag skall redovisa principerna för
hur detta skall gå till före folkomröstningen, och det
står jag för.
Till Anne Wibble vill jag säga att jag inte har
något emot att diskutera den ekonomiska politiken i
termer av strategier och planer, men vi har under de
senaste tre åren ägnat oss väldigt mycket åt den typen
av seminarieövningar. Jag har ett förhållningssätt till
mitt uppdrag som är mer inriktat på att åstadkomma
resultat i närtid, på att få ned underskotten och på att
återskapa förtroendet för den svenska nationens
förmåga att hantera sina statliga finanser.
Jag kan försäkra er att det inte kommer att bli
någon glamorös period. Det kommer krävas oerhört
mycket arbete och slit. Låt oss vänta med de vackra
planerna, de tjusiga strategierna - oavsett vilka namn
vi sätter på dem - och nu i stället ta oss an politikens
vardagsarbete. Vi skall faktiskt beta av de jättelika
underskotten så att vi återigen kommer i ett läge där
vi kan börja styra utvecklingen. Nu är vi oerhört illa
ute och har en mycket farlig situation.
Till Lars Tobisson skall jag återkomma i min sista
replik, där jag skall ta upp den enfaldiga moderata
fixeringen vid skattefrågorna.