Herr talman! Åhörare både här i kammaren och på
läktaren! Med stigande förundran har jag märkt hur
ledande personer inom bl.a. socialdemokratin,
Folkpartiet och Moderaterna driver en kampanj som
går ut på att med ekonomiska argument skrämma oss
som bor i Sverige att rösta ja i folkomröstningen om
EU.
Därmed spelar man ett spel som under en
övergångsperiod kan komma att kosta Sverige en
omotiverat hög ränta, extra hög arbetslöshet och
onödiga svårigheter att komma till rätta med statens
affärer.
Om Industriförbundet och dess närstående -
uppbackade av Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Allan
Larsson och eventuellt nu också Göran Persson -
gång på gång hävdar att räntan stiger efter ett nej i
folkomröstningen kommer den också att göra det över
en övergångsperiod, även om det saknas verkliga
orsaker till detta. Det är ju så själva systemet
fungerar.
Genom ja-sidans agerande skadas svensk
ekonomi. Genom ert sätt att driva kampanj riskerar ni
att driva upp räntan, minska sysselsättningen och göra
det svårare än nödvändigt att komma till rätta med
både budgetunderskott och statsskuld.
Genom den medvetna skrämselpropaganda som
nu tycks accelerera i väldigt snabb takt när vi närmar
oss folkomröstningsdagen - jag möter den i snart sagt
varenda debatt, och jag är ute på många debatter nu -
läggs grunden för omotiverade reaktioner på den s.k.
marknaden efter ett nej i folkomröstningen.
Anser ni, Göran Persson, Anne Wibble och Lars
Tobisson, att det är värt offret att skrämma människor
till att rösta ja i folkomröstningen? Som ansvarsfulla
politiker borde ni ta ett större ansvar än vad ni gör.
Göran Persson, som förblir finansminister efter ett
nej i folkomröstningen, borde se till att åtminstone
den socialdemokratiska argumentationen ute i landet
hyfsas. Annars riskerar regeringen att inte bara bita
sig själv i svansen utan även att göda en utveckling
som svenska folket får betala fullständigt i onödan.
Den ekonomiska delen av ett medlemskap i EU
hittar vi redan i EES-avtalet, på gott och ont. EES-
avtalet gäller också dagen efter ett nej i
folkomröstningen. Att då av rent taktiska skäl hetsa
fram en stämning som kan leda till omotiverade
räntehöjningar både före och efter folkomröstningen
är både oanständigt och mycket korttänkt.
Herr talman! Valrörelsen dominerades av debatter
om budgetunderskott och statsskuld. Trots detta tycks
man nu negligera det enda säkra ekonomiska fakta
som finns att ta på när det gäller EU - en
medlemsavgift på ca 20 miljarder kronor.
Avgiften skall tas från statsbudgeten. Varifrån
hämtar Göran Persson 20 miljarder kronor? För att
spara 1,2 miljarder har Göran Persson tidigare varit
villig att införa en karensdag för vård av sjukt barn.
Varifrån tänker han då ta 20 miljarder kronor? För att
spara ca 3 miljarder kronor infördes en karensdag i
sjukförsäkringen. Varifrån tänker Göran Persson ta 20
miljarder till medlemsavgiften? För att spara en halv
miljard infördes en hel karensvecka i
arbetslöshetsförsäkringen. Varifrån tänker Göran
Persson ta 20 miljarder till medlemsavgiften?
Kom nu inte dragande med flummet att det inte
kostar någonting! Det är väldigt dåligt underbyggt att
hävda att räntorna skulle drivas ner bara för att
Sverige skulle gå med i en politisk union med en
gemensam säkerhetspolitik och en planekonomisk
jordbrukspolitik, för det är detta EU handlar om. Den
ekonomiska biten finns i EES-avtalet.
Vi har hört såväl socialdemokraternas som de
borgerligas antaganden förr när det gäller EU-
anpassningen. När vi gick in i EES skulle problem
lösas. Inte blev det så. När man knöt kronan till ecun
skulle problemen lösas, men inte blev det så. Det var
ju först när man släppte kronans knytning till ecun
som strypgreppet på Sverige släppte. Det är ju tack
vare den tidigare borgerliga fyrklöverregeringens
misslyckande som det har vänt. Ni skall vara väldigt
glada för att ni släppte kronans knytning till ecun.
I krispaketet lade man in satsen om att vi skulle
söka medlemskap i EU. Det skulle lugna marknaden
och allt skulle bli så mycket bättre. Inte blev det så.
Nu kommer man en fjärde gång och säger: Bara vi
blir medlemmar i EU, då skall det blir så mycket
bättre. Ni har haft fel förr. Ni har haft fel tre gånger
tidigare och ni har förmodligen fel den fjärde gången
också.
Herr talman! Det skall bli skönt när svenska folket
säger nej till medlemskapet i EU. Då kan vi
förmodligen också med socialdemokraterna tala på ett
litet annorlunda sätt när det gäller den ekonomiska
politiken.
Som vågmästare i riksdagen tvingas Göran
Persson flyga som en humla från blomma till blomma
för att få igenom sin politik eller också försöka nå
större helhetslösningar. Miljöpartiet är intresserat av
det sistnämnda.
Vi i Miljöpartiet avser att ta ett ekonomiskt
ansvar. Vi inser, åtminstone till skillnad från
Vänsterpartiet i sin valretorik, att det inte går att
återställa allt det goda som varit. Vi inser också, till
skillnad från de borgerliga, att det behövs
skattehöjningar för att öka statsinkomsterna. Detta
inte minst för att få en solidaritet i samhället och för
att få de människor som inte sitter på gräddhyllan att
känna förståelse för de ganska tuffa åtgärder som
krävs.
Låt mig slå fast några saker. Det är bra att stora
delar av arbetsrätten återinförs. Vi anser dock att det
kan finnas skäl att i viss utsträckning särbehandla de
riktigt små företagen. Det är bra att värnskatt införs,
så att skatteskalorna får en mer solidarisk profil. Det
är bra att kapitalbeskattningen till viss del återinförs.
Det är bra att automatiska uppräkningar i pensioner
etc. inte sker generellt. Däremot får man diskutera
detta med de sämst ställda pensionärerna. En
genomsnittlig kvinnlig ATP-pensionär har bara 7 500
kronor i månaden. Om man skär därunder, blir det
inte lätt för dessa människor. Det är också bra att
pengar till militären kommer att minska.
Men det finns också andra delar där det borde
skäras, och som Göran Persson hittills inte vågat ta
tag i, nämligen grundprinciperna för
socialföräkringssystemen. Det är dags att införa två
nivåer, en högre ersättningsnivå för den del av
inkomsten som ligger under 150 000 kr. Den får väl
då vara t.ex. 80 % de närmaste åren, med målet 90 %.
Men i den del av inkomsten som ligger över 150 000
kr måste man skära ännu mer. Det är bättre att i
demokratisk anda acceptera detta än att så småningom
kanske i ren panik tvingas ta till 70 % för alla.
Vidare är det hög tid att se över ATP-systemet
eller dess efterföljare och införa en grundpension som
är lika för alla.
Herr talman! Världen över pågår nu en kritisk
granskning av bristerna i det gamla ekonomiska
tänkandet. Gamla lösningar visar sig inte längre hålla.
Ekonomisk tillväxt i materiellt mogna samhällen som
det svenska genererar inte längre sysselsättning på
samma sätt som under tidigare utvecklingsfaser. Även
vid en hög tillväxt på 2 %, 3 %, 4 % i Sverige
kommer arbetslösheten att vara hög. Kurvorna för
tillväxt och antalet jobb följs inte längre åt, bl.a.
beroende på att de stora vinster som företagen nu
under 1990-talet kommer att få väldigt ofta kommer
att investeras på ett sätt som rationaliserar bort
människor. Detta är dilemmat i det materiellt mogna
samhället. Vi måste börja tänka om.
Ett annat problem är att det i den rent existerande
marknadsekonomin saknas viktiga röster på
marknaden. Naturen har ingen röst på marknaden.
Den kommande generationen har ingen röst på
marknaden. Detta är ett problem. Hade naturen haft
en röst på marknaden, hade det varit oändligt dyrt att
utrota en enda art. Hade kommande generationer haft
en röst på marknaden, hade de naturligtvis lagt in ett
så högt anbud på ändliga naturresurser att vi redan
hade varit inne i ett kretsloppssamhälle.
Det är vi politiker som måste se till att tala för
naturen och kommande generationer, då mindre med
lagstiftning och mer med ekonomiska styrmedel. Där
ingår skatteväxling som en väldigt viktig del.
Insikterna har ökat. Riokonferensen påtalade
vikten av en ny livsstil i vår del av världen. Det
medför nya konsumtionsmönster, effektivare
energianvändning och nya samhällsstrukturer som
bygger mer på självtillit än fjärrproduktion.
Utifrån dessa perspektiv har idén om skatteväxling
växt fram. Vi har själva myntat begreppet som är ett
allmänt begrepp i dag. Skatteväxling innebär att
arbetsgivaravgifterna sänks successivt och ersätts av
miljörelaterade skatter. Skatteväxling ger jobb och
bättre miljö.
Den gamla regeringen tillsatte en
skatteväxlingsutredning. Det var bra. Det som inte var
bra var att man valde att inte sätta i gång arbetet utan
drog på det.
Hur gör nu den socialdemokratiska regeringen?
Kommer Göran Persson att skynda på utredningen
eller lägger han ner den? Eller kommer han kanske
rent av att göra precis tvärtom? Alla internationella
miljöekonomer och andra globalt tänkande människor
inser vikten av detta. Kommer Göran Persson att höja
arbetsgivaravgifterna i stället för att sänka dem för att
finansiera ett medlemskap i EU? I så fall gör han
precis tvärtom. Det kanske var anledningen till att
Socialdemokraterna som enda politiska parti inte
deltog i ett stort skatteväxlingsseminarium på en stor
internationell miljömässa som ägde rum i Göteborg i
går.