Herr talman! Det har förts en passiv
arbetsmarknadspolitik, sade Hans Andersson. Det har
vi sannerligen inte gjort. Aktiv arbetsmarknadspolitik
i klassisk svensk mening innebär AMS-jobb. Det har
förvisso funnits AMS-jobb i mycket stora mängder,
och de har varit till nytta och glädje för de människor
som inte har lyckats att få en fast fot på
arbetsmarknaden och som har förlorat sina jobb,
vilket är ett resultat av 1980-talets misslyckade
politik.
Men fyrpartiregeringen har gjort så oändligt
mycket mer som kan införas under rubriken Aktiv
arbetsmarknadspolitik: sänkta skatter för företagandet,
avreglering av sådana regelsystem som leder till
stelhet, inflexibilitet, satsningar på nya och djupare
kunskaper inom såväl skolan som den högre
utbildningen. Detta är en mycket aktiv
arbetsmarknadspolitik, en aktiv politik för arbete i
företag och i effektiva förvaltningar inom den
offentliga sektorn.
Hans Andersson föreslog att AMS skulle få mer
personal och att övertiden skulle regleras. Vi har
länge förordat ett modernt alternativ när det gäller
arbetstiden. Vi vill ha mer flexibilitet, mindre
detaljstyrning och mindre lagstiftning. Men det är inte
detta som Hans Anderssons parti förordar. Ni förordar
en generell sänkning av arbetstiden till sex timmar per
dag. Det skulle allvarligt försvåra problemen.