Herr talman! Göran Persson brukar gärna vilja
likna Gunnar Sträng, en mini-Sträng. I dag började
han sitt anförande med att jämföra sig och säga sig
vara i samma situation som en gång John F. Kennedy.
Jag undrar: Vad blir det härnäst? Den allsmäktige?
Jag ställde ett par frågor till Göran Persson. Den
första gällde målet att statsskulden skulle sluta öka år
1998. Jag tolkade det som att han i sitt anförande
bekräftade att det målet ligger fast, och jag tycker det
är bra. Det innebär att vi har att se fram emot en stram
finanspolitik med de stora besparingarna i början på
denna mandatperiod - besparingar som är
fördelningspolitiskt rätt utformade.
Sedan ställde jag frågan: Vad tänker Göran
Persson göra annorlunda än under 80-talet? Det
anförande han höll gav lika litet vägledning som
regeringsförklaringen. Han sade att han ser stöd för
regeringens politik, för skattehöjningar och
besparingar. Blir det skattehöjningar med
Vänsterpartiet, och är det de tidigare
regeringspartierna, däribland Centern, som man
förväntar sig skall ställa upp på besparingarna?
Jag vill till Göran Persson säga att han skall tänka
sig för väldigt noga. Om han börjar sin
regeringsperiod med att riva upp ett antal för oss
viktiga reformer och sedan förväntar sig att vi därefter
skall ställ upp på besparingar, har han börjat i fel
ände.
Några villkor måste uppfyllas för att Sverige och
svensk ekonomi skall gå en positiv framtid till mötes.
För det första måste budgetunderskottet verkligen
tas ner och behovet av statlig upplåning därmed också
minska. Det innebär betydande systemförändringar,
det innebär besparingar, det innebär vissa
skattehöjningar - men inte på produktionen genom
höjningar av arbetsgivaravgifter och försämrade
villkor för småföretagen, dvs. genom beskattande av
riskvilligt kapital, utan framför allt genom skatt på
miljöstörande verksamhet, osv.
Om vi inte får ner statens upplåningsbehov, finns
en uppenbar risk att staten genom sitt
upplåningsbehov tränger undan näringslivets
möjlighet att klara sitt kapitalbehov. Det kom
häromdagen en varning från Aktiefrämjandet, som jag
tycker att Göran Persson har all anledning att ta
allvarligt på.
För det andra måste vi få ner räntorna. Dagens
höga realräntor försvagar och försvårar en ordentlig
konjunkturuppgång. Investeringarna skjuts på
framtiden, och det innebär att de investeringar som
skulle kunna skapa de nya jobben inte kommer till
stånd. För att räntorna skall kunna sänkas förutsätts en
stram finanspolitik, men en finanspolitik med rätt
innehåll.
För det tredje måste arbetslösheten bekämpas på
ett mycket kraftfullt sätt, genom satsningar på
småföretag, ny teknik, miljöföretag, osv. Vi har också
i det här sammanhanget föreslagit en skatteväxling,
något som Centern var först med att tala om. Jag
noterar att Birger Schlaug nämnde att Miljöpartiet var
någon form av upphovsman till skatteväxlingstanken.
Vår idé om skatteväxling växte fram långt innan
Miljöpartiet över huvud taget var påtänkt.
Till sist, herr talman, några ord om EU-frågan.
Den tycks ha blivit ett problem för
Socialdemokraterna. Man aktualiserade EU-
medlemskapet som en fotnot i ett krispaket hösten
1990. Nu utnyttjar man den s.k. ekonomiska
krissituationen genom att inte utnyttja det EU-stöd vi
kan få och som har förts fram. Det är fel väg att gå,
att som Socialdemokraterna gör i sin motion börja
med att dra ner miljöstöden och göra besparingar
inom det området. De har inte utnyttjat EU-avtalets
alla möjligheter.