Herr talman! Jag tänker tala litet grand om
samhällsekonomi och kulturpolitik.
Vi har tagit guld inom ett område som inte är så
väl känt för alla. Sverige har mest vägar per capita i
hela världen. Då har jag inte räknat in skogsvägarna.
Ligan toppas alltså av Sverige. Vi har drygt
24 000 km väg per miljon invånare. Norge kommer
på andra plats med 21 190 km väg per miljon
invånare. Finland har 15 157 km väg per miljon
invånare. Låter det inte litet grand som skid-EM?
Sedan kommer USA, bilistens förlovade land, som
inte har mer än 12 275 km väg per miljon invånare.
Politiker i Sverige har styrt samhällsbyggandet
med utgångspunkt i extremt väginriktade
planlösningar. Låt oss se på statsbudgeten för
budgetåren 1990/91-1993/94. Denna politik innebär i
kronor och ören att budgeten för vägtrafiken har ökat
med 5 526 miljoner kronor - från 10 313 miljoner
kronor till 15 839 miljoner kronor.
Låt oss lyfta ned kostnaderna ett snäpp. En meter
motorväg kostar ungefär 40 000 kr att bygga, och en
vanlig landsväg, ungefär 13 meter bred, kostar
20 000 kr per meter. Dessa siffror gäller generellt. Det
kostar naturligtvis mycket mer att bygga motorvägar i
storstadsmiljö.
Om vi ser på vad vi har, guldmedalj i antal vägar
per capita i världen, är det inte ett oväsentligt kapital
som ligger utspritt i Sveriges vackra kulturlandskap.
Tyvärr är det alltför mycket på just de ställen i landet
där vår bördigaste åkermark finns. Kapitalet måste
naturligtvis förvaltas på något sätt. Det tänker jag
återkomma till vid ett annat tillfälle.
Som ny politiker i kulturutskottet har jag fått lära
mig att den statliga kulturpolitiken bl.a. innebär att
kulturpolitiken skall ses som en del av arbetet med att
förbättra samhällsmiljön. Den knyter samman
utbildning, arbete, boende, fritid, vård osv. Den berör
också planeringen och utformningen av den yttre
miljön, dvs. fysisk planering, serviceplanering,
landskapsvård och annan miljövård. Detta är en del av
1974 års kulturpolitiska mål, som fortfarande gäller
som vägvisare.
Nu skall jag knyta ihop dessa två trådar. Ungefär
70 % av ytan i en storstad är asfalterad för just
biltrafik. Det kan inte vara ett rimligt
markutnyttjande. När det gäller Stockholms framtid
har majoriteten av politikerna i staden, länet och
riksdagen valt en trafiklösning som bl.a. innehåller en
motorvägsring kring staden. Nu har över 30 000
människor skrivit på namnlistor och kräver en
folkomröstning. Det handlar inte bara om en
trafiklösning utan en framtida samhällsinriktning.
Vägverket - heder åt dem - har vid en närmare
granskning av ekonomin kring projektet funnit de
ekonomiska kalkylerna alltför lättsinniga.
Kostnaderna för öster- och västerleden ackumulerar
hela tiden. Besluten om statliga garantier kan blir
väldigt dyra, och tron om att låna pengar till 4 % ränta
låter numera som en saga.
En samhällsplanering som tar hand om helheten
borgar för en långsiktigt hållbar budget. Även om
elbilar kommer att köra på storstadens gator i
framtiden, upptar ändå vägarna alltför stor yta.
Skanska bedriver lobbying för en motorvägsring
runt Stockholm, och Volvo bedriver lobbying för
bilburen trafik på stora bilbroar som t.ex.
Öresundsbron. De företagen representerar makt. Men
det ligger ingen självklarhet i utvecklingen. En
framtida kulturmiljöpolitik kräver helt andra
lösningar. Det är en utmanande framtid vi går till
mötes. Stora investeringar i infrastruktur i enlighet
med nuvarande planer medför att ett ekonomiskt
tänkande cementeras fast, som i den här ekonomiska
debatten inte visar på speciellt stora krafttag för
förändringar. Det finns dock öppningar vad beträffar
politiska styrmedel. Oavsett vem det var som var först
med att föreslå skatteväxling som styrmedel, har vi
ändå inte tillräckligt många med oss för att kunna
genomföra en sådan just nu.
Det är stort att få guld. Men det är ännu större att
se till innehållet i guldmedaljen. Det kanske allra
viktigaste i vägen till guldmedaljen, är att vägen
kantas av ett gigantiskt budgetunderskott som liknar
en sorgkant.
Nu skall vi alla solidariskt vara med och betala för
att hjälpa till att minska budgetunderskottet. Medge då
att det kan verka litet stötande att politiker samtidigt
vill satsa på denna typ av förändringar i infrastruktur,
t.ex. en motorvägsring kring Stockholm.