Fru talman! Vi har här fått en rad lektioner i histo-
ria och statskunskap, både av Nils Fredrik Aurelius
och av Kenneth Kvist och även av Ingvar Svensson.
Sedan fick vi också en redogörelse för religionsfri-
heten av Helena Bargholtz. Allt var väl och bra sagt
på många sätt. Jag tänker inte försöka upprepa eller
konkurrera med de här lektionsanförandena. Det här
betänkandet, som Kenneth Kvist så riktigt påpekade,
innehåller förfärligt mycket. Man har att välja på att
koncentrera sig eller att väldigt ytligt beröra de olika
rubrikerna. Jag tänker försöka ta upp de rubriker som
jag finner mest angelägna utifrån den hållning som
Miljöpartiet har.
Först skulle jag vilja nämna detta med rösträttsål-
dern. Här har Miljöpartiet sedan lång tid tillbaka
hävdat att vi måste sänka rösträttsåldern till 16 år. Vi
är inte ensamma om det. Många ungdomsförbund och
utredningar talar för detta. Varför ska man göra det?
Jo, det är självklart för att bereda ungdomarna plats i
det politiska rummet och ge dem tillfällen att vara
mer delaktiga i politiken. I dag är över 80 % av de
folkvalda i kommunerna över 40 år. Det säger en del
om hur politiken bedrivs och vilka olika ämnen som
blir aktuella. Därför är det väldigt viktigt att vi låter
ungdomarna komma till. Vi sätter en 16-årsgräns för
rösträtten, men vi anser att själva valbarheten ska
följa myndighetsåldern. Det har ju inte varit några
statiska åldrar här över tiden, utan det har förändrats.
Därför tycker jag att det finns anledning, med tanke
på den utveckling vi har, att ge ungdomarna den här
möjligheten. På kommunal nivå, landstingsnivå, na-
tionell nivå och EU-nivå bör 16-årsgränsen gälla.
Miljöpartiet har en reservation om detta, reservation
3, som jag härmed vill yrka bifall till.
Nu är det så att Vänsterpartiet har en reservation
om rösträttsålder vid 18 år med kalenderår. Det där
har varit ett andrahandsalternativ för Miljöpartiet. Det
är ju orimligt att ungdomar ska behöva vara 21 år
innan de får rösta första gången. Det beror på om de
fyller år före eller efter valdagen. Jag är lite ledsen
över att inte Kenneth Kvist yrkade bifall till den re-
servationen. För att inte tillhöra dem som yrkar bifall
till många reservationer, för att i stället försöka hålla
nere detta, yrkar jag bara bifall till reservation 3. Men
självklart skulle jag i andra hand ha velat stödja re-
servation 2.
När det gäller valsystemet och småpartispärren
har Ingvar Svensson gjort en bra utläggning om det,
så det ska jag inte upprepa. Självklart är det så att här
finns en fallucka och en tröskel som inte är bra för
demokratin. Det handlar hela tiden om att förstärka
och fördjupa demokratin. Då borde man kunna se
över den här spärren och se om man inte i stället
kunde hitta t.ex. ett intrappningssystem. Jag tycker att
det låter som en möjlig väg för att förstärka demo-
kratin. Det finns många andra modeller som man
också skulle kunna titta på. Huvudsaken är att man
utreder det här, precis som det sägs i reservation 5
som Ingvar Svensson har yrkat bifall till. Det är
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och kd som ställer sig
bakom detta.
När det i övrigt gäller antalet riksdagsledamöter
tycker jag definitivt inte om att man sänker antalet i
den här riksdagen. Det menar jag går emot demokra-
tin. Det ökar avståndet mellan folk och folkvalda.
Sedan har Centern ett intressant förslag om att
tidsbegränsa uppdragen till tre mandatperioder. Detta
har Miljöpartiet praktiserat, och vi har det också i vårt
partiprogram sedan lång tid tillbaka. Men jag tror inte
att man kan tala om för andra partier att de ska göra
så här. Jag tror inte att man kan ha den inställningen.
Det bästa är väl om man ser till att det sker i ens eget
parti. Gör alla partierna det blir det en bra rotation.
Då tror jag att vi får en vital demokrati. Det är en bra
idé, men håll den inom partiet och låt den inspirera
alla andra partier! Så försöker vi göra i Miljöpartiet.
Författningsutredningen har diskuterat frågan om
valdagarna, och vi avvaktar den. Vi har lagt fram en
motion om skilda valdagar. Vi vet att t.ex. Demokra-
tiutredningen var positiv till det. Det är först i april
2002 som vi får ett svar. Det är tråkigt att det dröjer
så länge. Skilda valdagar är ett sätt att vitalisera de-
mokratin. Jag vet att både socialdemokratin och
Vänsterpartiet är emot det. Det skulle vara intressant
att diskutera frågan i ett bredare perspektiv, just uti-
från att partistrukturen i Sverige håller på att kracke-
lera. Det är kris för partierna. Det vore intressant att
se hur man skulle kunna vitalisera demokratin, bl.a.
genom att göra de lokala frågorna ännu viktigare för
folk.
Det finns en majoritet för att utreda folkomröst-
ningsinstitutet. Jag behöver inte ägna mig mer åt det.
Det är intressant att vi kom fram till en majoritet i
frågan. Som någon sade tidigare, kunskap är inte
farligt. Kunskapen är snarare viktig, och vi ska bejaka
den.
Folkomröstningsinstitutet har inte fungerat så bra
hittills. Miljöpartiet har idéer om hur det skulle kunna
se ut, både på nationell och lokal nivå. Dem har vi
presenterat i våra motioner. Jag ska inte dra det här,
för det går att läsa i våra motioner.
Bestämmelsen om behörighet som statsråd är en
av anakronismerna i vår grundlag. Det är märkligt att
man ska behöva vara svensk medborgare i tio år in-
nan man får bli statsråd. Jag hoppas att frågan aktua-
liseras i en utredning, så att vi kan få ett upphävande
av regeln. Den stämmer dåligt med vår moderna
demokrati och vårt sätt att se på människor. Det är en
människosynsfråga. Det är lika tokigt och anakronis-
tiskt som bekännelsekravet för kungafamiljen, som
Helena Bargholtz tog upp. Självklart ska det vara
religionsfrihet för alla, även kungafamiljen.
Det finns en viktig reservation angående monarki
och republik. Jag ska inte ta upp den här. Det gör min
partikollega Birger Schlaug senare.
En del i reservationen handlar om apanaget för
kungafamiljen. Den bygger på en vänsterpartimotion,
men Kenneth Kvist tog inte upp den. Den går ut på att
det ska vara genomskinlighet. Det ska vara möjligt att
revidera en del av apanaget, förutom den rent privata
delen till kungafamiljen. Det är viktigt att det blir
genomskinlighet. Jag stöder reservationen också i den
delen.
Jag ställer upp på majoritetens skrivning om en
förstärkt lagprövningsrätt. Miljöpartiet har motionerat
om en författningsdomstol. Vi ser det som ett viktigt
steg att undersöka hur man ska kunna förstärka lag-
prövningsrätten och fasa ut eller ta bort uppenbarhets-
rekvisitet. Det har genom utredningar visat sig att det
inte längre anses fungera. Då ska man inte heller ha
det. Det är inte bra för demokratin. Även den frågan
ska tas upp av en utredning. Det är inget farligt. Det
är intressant. Det ger kunskaper och förmodligen en
utveckling av demokratin.
Jag känner till det motstånd som finns. Jag hörde
nyss Kenneth Kvist nämna att det var emot folksuve-
räniteten. Det vara bara domstolar som skulle få den
viktiga makten. Domstolsväsendet, den dömande
makten, skulle degraderas. Sedan sade Kenneth Kvist
också att vi bör revidera nuvarande lagprövningsrätt.
Visst behövs en viss maktdelning. Jag kände att det
inte var ett motstånd rakt över. Det fanns en liten
öppning. Det betyder att en utredning skulle kunna
vara nyttig och ge incitament till ställningstaganden.
Man kunde gå djupare in i demokratidiskussionen om
maktdelningslära och folksuveränitet, som Kenneth
Kvist tog upp.
I betänkandet behandlas också en motion angåen-
de Svenska kyrkan och ett sista klipp när det gäller
förhållandet mellan staten och kyrkan. Det är en
vänsterpartimotion som resulterar i en reservation.
Jag stöder den men yrkar inte bifall till den. Det är
uppenbart att den process som vi startade för rätt
många år sedan, som resulterade i att kyrkan och
staten skildes, har kvar en del anakronismer som
behöver rättas till - ju förr desto bättre.
Här finns också en motion om adeln och riddar-
husordningen. Jag ställer mig givetvis bakom den. Vi
är ett enigt utskott. Men jag tror att vi tolkar det olika,
utifrån den utgångspunkt vi har i dessa frågor. Ken-
neth Kvist var inne på det. Vi skriver tillsammans att
vi ska pröva förutsättningarna för och konsekvenser-
na av en ändring av nuvarande reglering. Jag menar
att det betyder en avreglering, och så hoppas jag att
det är för de flesta. Jag hoppas att utredningen, som
kommer att ge oss olika svar, kommer fram till att det
handlar om en avreglering och ingenting annat.
Fru talman! Jag vill inte förlänga i onödan utan
yrkar bifall till reservation nr 3.