Herr talman! Jag hade inte för avsikt att gå in i
sakdiskussionen kring 2:18, som det så fackmanna-
mässigt kan heta, alltså ersättning för miljöstörande
verksamhet eller dess upphörande. Det var mer ett
exempel på att trots att riksdagen hade beställt en
utredning med preciserade önskemål med stöd av
konstitutionsutskottet och Lagrådet, orkade inte de
borgerliga fullfölja detta riksdagsbeslut och skapa
enighet omkring ett av alla rättsinstanser tidigare
formulerat behov att faktiskt göra något på detta om-
råde. Det var det som var poängen i det här resone-
manget.
Det är klart att om det är sådana svårigheter om-
kring en öppen och klar beställning från riksdagen,
och fullföljandet av denna, i en utredning så borde ju
det här majoritetsbeslutet om vad som ska betecknas
som "bara" en utredning om skilda valdagar vara av
mycket lägre dignitet. Det är mycket lättare att avstå
från att fullfölja det än vad jag anser att det var när
det gäller 2:18-frågan. Där hade man en direkt be-
ställning om att faktiskt lägga fram ett förslag till
ändring av grundlagen som löste konflikten.
Nu är det på sättet att vi har överlämnat till do-
marna och domstolarna att bestämma i vilken omfatt-
ning en som förstör miljön med sin verksamhet ska få
ersättning för att han ska upphöra att förstöra.
Det var förresten en bra formulering: För att han
ska upphöra att förstöra.