Författningsfrågor

Fru talman! Som en av reservanterna känns det

ändå tillfredsställande att nu få delta i den här debat-

ten. Och jag har naturligtvis som alla andra förberett

ett anförande. Även om det skulle vara frestande att

också kasta sig in i den debatt som hittills har varit så

ska jag med hänsyn till de begränsningar av tid och

annat som numera tydligen gäller börja med mitt

anförande.

Jag konstaterar att all offentlig makt i Sverige ut-

går från folket. Folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbild-

ning och på allmän och lika rösträtt. Den offentliga

makten ska utövas under lagarna.

Dessa viktiga principer inleder som alla väl nume-

ra vet, i alla fall alla i den här kammaren, Sveriges

regeringensform från 1974. Den bygger på folksuve-

ränitetsprincipen som är grundbulten. Folkets vilja i

val utgör grunden för det politiska beslutsfattandet.

Under de drygt 25 år som den nuvarande författ-

ningen har varit i bruk så måste man kunna säga att

den har fungerat väl. De som vill göra grundläggande

förändringar av författningen måste anföra andra

motiv än att den inte har fungerat.

Den debatt som riksdagen i dag har handlar om

viktiga frågor om demokratins spelregler. Därför vill

jag erinra om de principer som är grundläggande för

socialdemokraternas inställning i författningsfrågor.

I två för Socialdemokraterna principiellt viktiga

frågor har de borgerliga partierna tillsammans med

Miljöpartiet majoritet. Den ena frågan handlar om

den kraftiga utvidgningen av lagprövningsrätten,

alltså möjligheten för en domstol att underkänna av

riksdagen stiftad lag. Den andra frågan handlar om

ökad användning av beslutande folkomröstningar,

särskilt för att försena eller förhindra genomförandet

av ett riksdagsbeslut.

Jag ska strax utförligare kommentera båda dessa

förslag men vill redan nu säga att de är oförenliga

med folkstyrelseprincipen. Båda har karaktären av att

underkänna väljarens suveränitet på valdagen. För-

fattningen ska uppenbarligen nu, enligt de borgerliga

partierna med stöd av Miljöpartiet, riggas så att det

blir svårt för väljaren att direkt påverka politiken.

Det finns tre grundläggande krav som måste upp-

fyllas för att folkstyret ska leva. Det fastslår bl.a. den

tidigare KU-ordföranden och författningsexperten

Hilding Johansson i sin bok All offentlig makt utgår

från folket.

Krav nummer ett är att man tillämpar en demo-

kratisk styrelseteknik. Där är de grundläggande ele-

menten de medborgerliga friheterna och den allmänna

och lika rösträtten.

Krav nummer två är att vara trogen demokratin,

alltså valutslag och omröstningsresultat i kammaren

eller i andra församlingar måste accepteras.

Krav nummer tre är att folkstyret löser de på-

trängande aktuella problemen. Ju bättre stat och

kommun förmår att tillgodose människors behov,

desto mindre grogrund har missnöjet och de antide-

mokratiska rörelserna. Vanmakt är ett hot mot folk-

styret och kan bli förödande.

Fru talman! Den nuvarande svenska författningen

och väsentliga förändringar av den har hittills kunnat

genomföras under bred enighet. I strävan efter sam-

syn på demokratins spelregler har olika partier gjort

avkall på egna krav till förmån för helheten. Därige-

nom har bärande delar av regeringsformen fått så stor

uppslutning att de inte riskerar att ändras vid skiftan-

de majoritetsförhållanden. Samma synsätt har anlagts

från de politiska partiernas sida på viktiga regler för

den politiska verksamheten som finns i vanlig lag,

exempelvis vallagsregler.

Även i dag deklarerar partierna samma syn på

ändringar av författningen - åtminstone vid högtidli-

ga tillfällen. Studerar man den praktiska verkligheten

finner man lätt ett annat resultat. Här är ett antal ex-

empel:

· Med en rösts övervikt i riksdagen har borgerlig-

heten och Miljöpartiet beslutat att utreda slopan-

det av den gemensamma valdagen. Motståndet

från s och v vägde lätt, även i ljuset av tidigare

överenskommelser.

· I revisionsfrågan kördes socialdemokraterna över

i riksdagsstyrelsen, och borgerligheten var beredd

att göra samma sak i konstitutionsutskottet. Från

s, v och mp föreslogs i utskottet då vissa modifie-

ringar, vilket ledde till att utskottet kunde lägga

fram ett enigt förslag till riksdagen. Vi gjorde av-

kall på för oss viktiga principer i syfte att åstad-

komma sådan enighet att den beslutade revisionen

inte skulle behöva ifrågasättas vid ändrade majo-

ritetsförhållanden.

· Nyligen, i 1999 års författningsutredning, mot-

satte sig de fyra borgerliga partierna att lägga

fram förslag om en ändring av grundlagen beträf-

fande ersättningsreglerna vid begränsning av

miljöstörande verksamhet. Att en enig riksdag be-

ställt just ett sådant förslag spelade ingen roll för

borgerligheten. Majoriteten i frågan - alltså s, v

och mp - avstod i detta läge från att lägga fram

förslag därför att majoriteten för förändringen inte

var tillräckligt bred.

· I detta betänkande körs socialdemokrater och

vänsterpartister över i två andra väsentliga frågor,

slopande av uppenbarhetsrekvisitet och införande

av folkomröstning som blockering och fördröj-

ning av riksdagsbeslut.

Fru talman! Av den här redovisningen framgår

klart att borgerligheten inte på någon punkt sökt jäm-

ka samman, utjämna motsättningar och skapa enighet.

I äganderättsfrågan har de ignorerat ett enigt riks-

dagsbeslut, men de skulle knappast för ett ögonblick

acceptera att regeringen ignorerar exempelvis riks-

dagsmajoritetens begäran om att utreda slopandet av

den gemensamma valdagen. Principerna tycks variera

med hänsyn till det partipolitiska intresset för de olika

spörsmålen när det gäller författningsfrågor.

Jag känner en viss skepsis och oro över det fort-

satta arbetet i 1999 års författningsutredning, mot den

bakgrund som jag här har skisserat med överkörning,

bortseende från bred enighet kring väsentliga föränd-

ringar.

Nu över till lagprövningen. I regeringsformen in-

fördes ett stadgande om lagprövning först 1979 och

försågs då med det uppenbarhetsrekvisit som borger-

ligheten och Miljöpartiet nu vill slopa. Dessförinnan

diskuterades frågan i många olika utredningar, och

meningarna var delade. År 1977 tillsattes Rättighets-

skyddsutredningen under ledning av tidigare mode-

ratledaren Gunnar Heckscher. Utredningen ansåg inte

att det behövdes några sakliga ändringar av lagpröv-

ningsrätten och ansåg att uppenbarhetsrekvisitet allt-

jämt skulle gälla. Däremot ville utredningen skriva in

lagprövningsrätten i författningen, vilket alltså dittills

inte hade skett.

Både socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som

i KU11 gemensamt reserverat sig mot att ge domsto-

larna mer politisk makt, anser att riksdagen ska vara

det högsta beslutande organet i Sverige.

Det är därför lätt att instämma i Barry Holm-

ströms resonemang i Demokratiutredningens forskar-

volym Maktdelning. Barry Holmström är prefekt vid

statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala univer-

sitet och skriver i Demokratiutredningens forskarvo-

lym: "Politisk makt förlagd till domstolar och utövad

av domare, och i särskild hög grad lagprövningsrätt,

är artfrämmande för demokratiska system. - - - De-

mokrati innebär att medborgarna är den politiska

maktens legitima rot. De ... institutioner, som ges

förtroendet att på medborgarnas vägnar utforma de

för alla bindande normerna, skall regelbundet tvingas

redovisa sitt fögderi för medborgarna, utsättas för

deras granskning och dom. Domstolars organisering-

sprincip är den motsatta: avskärmning från påverkan,

immunisering mot ansvarsutkrävande av såväl andra

institutioner som av medborgarna själva."

Det här är för mig fundamentalt. De som fattar de

politiska besluten måste kunna ställas till ansvar ge-

nom allmänna val.

Att slopa uppenbarhetsrekvisitet i lagprövningen

innebär en förskjutning av makten från dem som valts

till dem som utnämnts till domartjänster de inte kan

avsättas från. Jag tycker inte heller att de ska kunna

avsättas. Jag ser stora risker med en sådan politisering

av de opartiska domstolarna och en politisering av

domarutnämningar, som i USA.

Fru talman! Under moderaternas ledning har de

fem partierna enats om att än en gång utreda folkom-

röstningsinstitutet. En huvudlinje ska tydligen bli att

möjliggöra för en minoritet i riksdagen att försena

ikraftträdandet av ett riksdagsbeslut och eventuellt

upphäva riksdagsbeslutet genom en folkomröstning.

En tredjedel av riksdagens ledamöter ska, enligt

förslaget som är utformat i den moderata motionen,

alltså vinna över en majoritet! För mig är det ett lika

konstigt förslag som att det skulle krävas två tredje-

dels majoritet för att sälja kommunal egendom. Båda

tankarna strider mot kravet på att vara trogen valre-

sultatet och demokratin. Om denna folkomröstnings-

möjlighet hade funnits i dag antar jag att de borgerli-

ga partierna sett till att en tredjedel av riksdagen hade

beslutat att svenska folket skulle rösta om huruvida

det skulle fordras två tredjedelar för att privatisera

sjukhus!

Har borgerligheten något funderat över hur en så-

dan här förhindrande folkomröstningsmöjlighet skulle

ha fungerat 1991 när den segerrusigt i riksdagen be-

slutade bifalla Bildtregeringens proposition om att

sälja ut ett 35-tal statliga företag? Som socialdemo-

krat - och kanske också vänsterpartister, men jag

nöjer mig med att tala för mitt parti - hade det natur-

ligtvis varit bra om man hade haft den möjligheten.

Det hade kunnat förhindra i varje fall det snabba

genomförandet av riksdagsbeslutet. Man skulle också

möjligen ha kunnat få en folkopinion mot detta för-

slag.

Men i stället försökte man på detta sätt att under-

känna valresultatet, vilket det faktiskt handlade om.

Regeringen hade i valet fått mandat för att driva den-

na utförsäljningspolitik av statliga företag. Att en

minoritet då skulle ha kunnat förhindra och under-

känna valresultatet skulle ju bryta mot den tidigare

redovisade principen om att man ska vara trogen mot

valresultatet.

Fru talman! Jag frågar mig: Vad är det egentligen

för fel på vanlig enkel majoritet? Är det bara jag som

numera håller på principen en man en röst och direkt

genomslag av valresultatet i riksdagen?

Jag betraktar varje väljare som fullvärdig med-

borgare och väljarnas i valet uttalade vilja ska också

kunna genomföras utan vare sig en förhindrande

folkomröstning, som moderaterna så träffande kallar

sitt förslag, eller utvidgad lagprövning.

Kommer dessa regler om folkomröstning och lag-

prövning som ska förhindra valutslagets genomföran-

de verkligen att öka intresset hos väljarna för att rösta

när han eller hon vet att det finns både lagprövning

och folkomröstning att ta till för att förhindra att

folkviljan genomförs? Jag tror inte det. Tvärtom, det

kommer att minska intresset. Demokratins system

och teknik blir för svårt att förstå sig på, men det

riskerar att bli ett paradis för advokater som driver

lagprövningsprocesser åt den som kan betala!

Fru talman! För mig är folkstyrelsen förknippad

med tre viktiga principer: folkets suveränitet, politisk

jämlikhet och majoritetsprincipen. Det är folket självt

som gemensamt styr över sina angelägenheter.

Nu ska jag sätta punkt för mitt anförande, och det

ska jag göra genom att yrka bifall till hemställan i

betänkandet KU11 utom när det gäller mom. 9 och

mom. 18, som handlar om folkomröstning och om

slopat uppenbarhetsrekvisit vid lagprövningen. Där

yrkar jag i stället bifall till reservationerna 7 och 12, i

vilka jag föreslår att utskottet ska ha en annan upp-

fattning.