Fru talman! Vad är det för fel med vanlig enkel
majoritet? frågar Göran Magnusson. Det är inte alls
något fel med en sådan. Det blir kanske lite halsbry-
tande när han samtidigt ondgör sig över att riksdagen
med vanlig enkel majoritet kan komma att rösta ige-
nom saker och ting om en liten stund. Rent logiskt
verkar det inte alldeles klart.
Jag kan hålla med Göran Magnusson om att det är
önskvärt med stor konsensus, dvs. överensstämmelse
i viktiga författningsfrågor. Därför är det så tråkigt att
socialdemokraterna har ställt sig utanför den här
debatten i KU. Tillsammans med Vänsterpartiet hål-
ler man egentligen bara fast vid status quo.
Socialdemokraterna, och inte minst Göran Mag-
nusson, har varit ganska delaktiga i en utveckling mot
en viss maktdelning i Sverige som har skett under
senare tid. Jag syftar på såväl den fristående riksban-
ken som den relativt fristående riksrevisionen. Även
om man i de fallen kan tala om risker för politisering
och annat, anser vi ändå att demokratins funktionssätt
har tillförts något genom dessa förändringar.
Det kan inte vara så att maktdelning nödvändigt-
vis är något ont. Tvärtom visar erfarenheterna att
maktdelning i en demokrati är ofta något bra, och
maktdelning i diktaturer är betydligt bättre än motsat-
sen, dvs. diktaturer utan maktdelning, om man kan
uttrycka sig så.
När det gäller exemplen från Demokratiutred-
ningen var det en forskares åsikt som återgavs, lik-
som jag återgav en annan forskares åsikt ur forskar-
volymen. Det intressanta med Demokratiutredningen
lär väl snarast vara vad den parlamentariskt samman-
satta utredningen till sist kom fram till, och den kom
enhälligt fram till ett avskaffande av uppenbarhets-
rekvisitet med motiveringen att detta skulle vara en
bra åtgärd för att stärka skyddet för statliga ingripan-
den i medborgarnas fri- och rättigheter och också ett
bra skydd för kommunerna.
Det är snarare detta Göran Magnusson borde
kommentera här.