Herr talman! Jag vill först säga att jag varken har
underkänt eller värderat det demokratiska systemet i
Danmark. Jag tycker bara inte att förhållanden i andra
länder nödvändigtvis måste tas till för att motivera att
vi ska göra förändringar. Vi borde väl i stället disku-
tera om våra system fungerar, om de förmår att klara
de uppkomna politiska situationerna eller om det
behövs någonting annat. Det är ju den diskussionen vi
bör föra.
Jag hade tillfälle att vara rapportör för Slovakien i
Europarådet. Där har man en författningsdomstol. Jag
kunde ganska snabbt konstatera att när man hade
blivit oense i det slovakiska parlamentet löpte mino-
riteten omedelbart till författningsdomstolen för att
försöka få frågan hävd och få deras bedömning. Där-
med gick frågan i stå.
Jag tror alltså inte att det är särskilt angeläget att
skapa fler institutioner, fler möjligheter att försvåra
eller omöjliggöra för en majoritet skapad vid valur-
norna på valdagen att få deras politik att faktiskt slå
igenom. Hela mitt resonemang och tänkande utgår
nämligen från väljarens möjlighet att snabbt och
effektivt påverka politiken genom sin valsedel, inte
att lägga upp system som försvårar genomförandet.
När det gäller barnpornografin, Ingvar Svensson,
är jag väl medveten om vad som hände på den punk-
ten och kan konstatera att Lagrådets uppfattning var
att om riksdagens majoritet ansåg att man behövde ha
den här typen av lagstiftning, alltså om innehavsför-
bud, så var det mer en fråga för riksdagen än för Lag-
rådet. Jag betraktar väl, med all respekt för kampen
mot barnpornografin, inte den frågan som en väsent-
lig fråga för de demokratiska spelreglerna.
Sedan tar Ingvar Svensson upp resonemanget om
utredningar. Detta är bara en utredning. Gå ut till
journalisterna och säg att riksdagen har bara beslutat
att utreda skilda valdagar! Det säger aldrig vi, utan vi
säger att riksdagens majoritet är på väg att genomföra
skilda valdagar.