Fru talman! Återigen deklarerar Nils Fredrik Au-
relius att det är bra med konsensus i författningsfrå-
gor. Jag har inte sträckt mig riktigt så långt, utan jag
har sträckt mig till en bred majoritet. Konsensustan-
ken bygger ju på att den som inte vill kan förhindra
alltsammans, och det är kanske inte heller riktigt bra
från demokratisk synpunkt.
Konsensusresonemanget bygger uppenbarligen på
att om socialdemokraterna ansluter sig till de borger-
liga uppfattningarna kring författningsfrågorna så
uppstår det konsensus eller en bred majoritet. Det
skulle alltså vara socialdemokraterna som har ansvar
för att det blir en bred majoritet, näst intill konsensus.
Har moderaterna inget ansvar för detta? Det är en
väsentlig fråga som är betydligt viktigare att utreda än
huruvida Negrelius, som är jurist och akademiker, har
rätt eller huruvida Barry Holmström, som är stats-
vetare och ytterligare sakkunnig, har rätt - jag tänker
då på det som står i forskarvolymen.
Jag vill inte påstå att man ska bekänna sig till den
ena eller andra, men det är viktigt att peka på att det i
forskarunderlaget till Demokratiutredningen fanns
starka resonemang som byggde på helt andra saker.
Det kan också vara värt att notera att vid den hea-
ring som utskottet anordnade med rubriken Maktdel-
ning var det knappast någon mer än Negrelius som
förespråkade riktig maktdelning. Men det påverkade
inte moderaterna som gärna vill ha det. De ångar ju
på i vanlig ordning.
Det skulle vara intressant att veta, Nils Fredrik
Aurelius, hur det skulle se ut för riksdagen med en ny
författning med en ordentlig maktdelning. Vart nå-
gonstans i Sverige skulle makten transfereras till? Ni
talar ju väldigt mycket om maktdelning.