Herr talman! Jag slickar i mig förstås, höll jag på
att säga. Jag stötte mig lite grann på formuleringen
om en undfallande attityd som socialdemokraterna
skulle ha haft gentemot de borgerliga i olika författ-
ningsfrågor. Det är klart att det här går tillbaka långt i
historien, i varje fall 25-40 år om det nu är långt.
Hela författningen från 1974, hela den processen, är
ju en bred uppgörelse där Vänsterpartiet inte fick
delta - eller i alla fall inte deltog i någon särskilt stor
utsträckning - av olika skäl.
Jag tycker att det är bra att vi nu möjligen också
får i gång en ordentlig debatt i författningsfrågor. Det
är lite grann så att man diskuterar en fråga i taget.
Men man måste faktiskt också diskutera vilken prin-
cipiell utgångspunkt man har i de olika frågorna. Då
måste man konstatera att den nuvarande författningen
inte bygger på maktdelningsläran. Det är ju faktiskt
på det sättet. Sedan finns det lite undantag och annat.
Lagprövningsfrågan debatterades ju under hela
1900-talet, bl.a. på 50-talet mellan Östen Undén och
Gustaf Petrén. Det ansågs att det fanns lagprövnings-
rätt för de svenska domstolarna enligt praxis och hävd
och det ansågs att det inte fanns detta. Det kodifiera-
des sedan 1979 genom att man skrev in det här med
uppenbarhetsrekvisitets begränsade insats.
Så det finns naturligtvis en historia att ta hänsyn
till. Jag hade faktiskt tänkt mig att något angripa
Kenneth Kvist. Det kan jag ju inte göra efter hans
inlägg här, men han framställde det så i sitt huvudan-
förande att Socialdemokraterna nu närmast hade
anslutit sig till Vänsterpartiets uppfattningar. Riktigt
så är det ju inte, och vi har kanske lite skild historia
när det gäller förvaltningspolitiken i det här landet.