Fru talman! Land ska med lag byggas. De politis-
ka besluten ska fattas inom gällande lagar tills de
ändras. Demokrati innebär bl.a. att det vid skiljaktiga
meningar är majoriteten - inte folkviljan i sin helhet -
som ska bestämma. Men dessa beslut kan inte se ut
hur som helst om demokratin ska kunna bestå. Det är
därför vi har ett speciellt skydd för de s.k. opinions-
friheterna.
Ett område som i dag är undantaget från Lagrå-
dets granskning är förslag till ändringar i våra grund-
lagar, där dessa opinionsfriheter finns reglerade.
Detta undantag har motiverats med att grundlagarna
är så politiskt känsliga att de är mindre lämpliga för
Lagrådets granskning. Vi i Folkpartiet delar inte den
uppfattningen utan menar att Lagrådets tekniska syn-
punkter är väl så värdefulla här som vad gäller övrig
lagstiftning. Därför bör de reglerna naturligtvis änd-
ras.
Sedan början av 1980-talet är den s.k. lagpröv-
ningsrätten inskriven i vår regeringsform. Dock före-
skrivs att bestämmelsen bara får tillämpas om det är
uppenbart att en underordnad lag eller bestämmelse
strider mot en överordnad lag. Det finns enligt vår
mening ingen anledning att behålla denna inskränk-
ning. Här har mycket vältaligt tidigare utvecklats
varför man ska ta bort detta uppenbarhetsrekvisit. Det
är också osäkert om begränsningen stämmer med EG-
rätten och den Europarådskonvention som vi har
införlivat i vår svenska lag.
Utöver dessa reformer bör vi också, menar vi från
Folkpartiet, positivt pröva införandet av en författ-
ningsdomstol. Vi vet att det finns olika nyanser i
inställningen till författningsdomstolen. Vi är ändå
glada över att vi i detta läge har fått en majoritet inom
utskottet som ställer upp på att göra en översyn av
lagprövningen och Lagrådets ställning.
Anledningen till att vi är för en författningsdom-
stol är att behovet av en sådan reform har förstärkts
genom vårt medlemskap i EU. Sverige har genom det
med EG-domstolen i Luxemburg fått vad som vanli-
gen menas med en författningsdomstol. Det förefaller
väldigt märkligt att vi skulle ha vår författningsdom-
stol i Luxemburg, där det ska prövas om lagar och
bestämmelser strider mot EG-rätten, medan en even-
tuell kollision med svenska lagar i övrigt inte ska
kunna prövas av en författningsdomstol i Sverige.
Självfallet får man inför införandet av en författ-
ningsdomstol pröva vilka förändringar man måste
göra i Lagrådets arbete och när det gäller utformning-
en av lagprövningsrätten över huvud taget.
Fru talman! Debatten om den s.k. IB-affären för
en del år sedan visar enligt min och Folkpartiets me-
ning väldigt tydligt på behovet av att riksdagen ska
kunna tillsätta särskilda riksdagskommissioner vid
speciella tillfällen. Dessa riksdagskommissioner ska
vara ett komplement till konstitutionsutskottets lö-
pande granskning och kanske kunna göra mer omfat-
tande granskningar och undersökningar än vi i kon-
stitutionsutskottet klarar av inom ramen för vår vanli-
ga granskning.
I varje särskilt fall bör man ta ställning till om
dessa kommissioner ska ha möjlighet att ta upp vitt-
nesmål under sanningsförsäkran och också ha möjlig-
het att befria personer från gällande tystnadsplikt.
Därför har vi i vår motion yrkat på att man tar fram
en särskild lag om riksdagskommissioner.
Fru talman! Jag vill också ta upp en annan fråga
som behandlas i detta KU-betänkande och som kan
förefalla lite udda där. Det handlar om bekännelse-
kravet för statschefen såsom det är reglerat i en av
våra grundlagar, nämligen successionsordningen. Här
delar jag den uppfattning som kommer till uttryck i
en gemensam reservation tillsammans med Vänster-
partiet och Miljöpartiet.
Frågan om statschefens bekännelsekrav är inte ny
för oss liberaler. Vi har alltid hävdat alla människors
rätt till tros- och religionsfrihet. Denna frihet måste
också omfatta en mycket speciell familj, nämligen
kungafamiljen med kungen, prinsar och prinsessor.
Rätten till tronen villkoras med att kungen ska vara
"av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti
den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt
Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förkla-
rad är". Det är för mig helt orimligt. Ja, det är rentav
orätt mot kungliga personer.
Låt mig med en gång säga att jag accepterar mo-
narkin, så jag anser inte som Vänstern att man kan
lösa denna fråga galant genom att avskaffa monarkin.
Men jag kan inte förstå varför vi ska sätta en trosmäs-
sig tvångströja på statschefen och alla prinsar och
prinsessor och också på dem som gifter sig med prin-
sar och prinsessor.
Sverige är numera ett mångkulturellt och mångre-
ligiöst land, och det bör kunna avspeglas också i
kungahuset. Visst ska vi väl kunna ha en statschef
med katolsk tro. Hon ska inte behöva abdikera och
flytta till Rom, för att dra en parallell med ett känt
exempel.
Statschefens trosåskådning eller brist på sådan är
hans eller hennes personliga rättighet, precis som det
är för alla oss andra. Detta ska absolut inte regleras i
lag. Lagrummet i successionsordningens 4 § betraktas
kanske av somliga som ett kuriosum, men frågan är
ändå av så stor betydelse för en visserligen liten
grupp att vi måste ta lagen på allvar. Gör man det kan
man inte göra annat än att anse att lagparagrafen
måste lyftas bort ur successionsordningen. Vår
svenska grundlag ska inte få innehålla några kuriosa-
paragrafer.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
folkpartireservationer men nöjer mig med att yrka
bifall till reservation 11.