Fru talman! Först, Inge Carlsson, vill jag ta upp
detta med referensgrupp eller årlig skrivelse. Det är
faktiskt två helt olika saker. Det är jättebra med en
referensgrupp där vi har möjlighet att sitta och disku-
tera frågorna. Vi är ju nu med i EU, som är ett helt
nytt politiskt system som är annorlunda än den svens-
ka traditionen. Vi har ett system som bygger på för-
handlingar, samtal och uppgörelser, och man kanske
inte alltid kan lägga fast taktiken direkt i riksdagen.
Det betyder också att riksdagens roll har förändrats.
Vi har tyckt att det är rimligt att man följer upp rege-
ringens agerande genom en årlig skrivelse som redo-
visas för riksdagen och där vi har motionsrätt. Då
kunde vi en gång per år få en ordentlig offentlig de-
batt om EU:s jordbrukspolitik. Det tycker jag är vik-
tigt. Detta är något helt annat än att vi sitter med i en
referensgrupp. Dessa två kompletterar varandra - de
utesluter inte varandra.
När det gäller frågan om en gemensam politik
tyckte jag att det lät positivt, kanske som en liten
öppning, att det behövs diskussioner om vad som
skall vara gemensamt. Vi kan ta som exempel förbu-
det mot vissa uppfödningsmetoder, där Sverige kan-
ske åker på pumpen, så att säga, när det gäller belgisk
blå. Denna ras vill ju vi förbjuda av etiska skäl, därför
att vi tycker att detta är ett onormalt sätt att avla fram
ett djur på. Detta borde vara något man fattar beslut
om på nationell nivå.
Jag funderar också kring det regeringen säger om
att en gemensam politik är nödvändig eftersom den
leder till ett minskat behov av kontroll. Hittills har vi
inte sett det. Det kunde vara intressant att höra om
Inge Carlsson har någon uppfattning om när denna
minskade kontroll i så fall skulle kunna tänkas träda i
kraft. Erfarenheten talar ju emot detta, tycker jag.
Hur skall detta ske? Här behövs det också en dis-
kussion om vilken typ av kontroll vi skall fatta beslut
om på nationell nivå. Vänsterpartiet säger i sin reser-
vation att när det gäller sådant som vi har fått igenom
i förhandlingar, t.ex. salmonellan, borde vi kunna ha
rätt att ha nationell gränskontroll så länge regeln i
fråga inte fungerar.