Fru talman! I det här betänkandet, JoU23, behand-
las regeringens proposition 1997/98:142 om riktlinjer
för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedels-
politiken inom Europeiska unionen.
I det aktuella ärendet har vi behandlat 42 motion-
syrkanden, och till betänkandet fogas 25 reservationer
och 2 särskilda yttranden.
Trots de många reservationerna tror jag att vi har
stora möjligheter att ena oss när det gäller det fortsat-
ta arbetet med Agenda 2000. Det är en förutsättning
för att uppnå förändringar som måste till både på kort
och på lång sikt inom den gemensamma jordbruks-
politiken. Detta är den socialdemokratiska ambitio-
nen, och om vi lyckas stärker vi Sveriges och jord-
bruksministerns position i det kommande förhand-
lingsarbetet om reformering av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik.
I denna proposition har vi behandlat mål och me-
del på lång sikt. Att den gemensamma jordbrukspoli-
tiken måste förändras är vi överens om. I propositio-
nen konstaterar regeringen att det även i framtiden
behövs en gemensam politik på jordbruks- och livs-
medelsområdet inom EU. Det motiveras av framför
allt tre skäl.
En gemensam politik med likartade konkurrens-
villkor är en förutsättning för den inre marknaden för
jordbruksprodukter inom EU. Det är EU-
kommissionens uppgift att bevaka att nationellt ut-
formade åtgärder inte snedvrider konkurrensen på
denna marknad.
En gemensam jordbruks- och livsmedelspolitik
motiveras också av effektivitetsskäl. Gemensamma
regler underlättar kontrollen av hur väl medlemslän-
derna följer principerna för en fri och gemensam
marknad, vilket således minskar administrationen och
kostnaderna.
Slutligen ger en gemensam politik Sverige större
möjligheter att driva höga gemensamma krav på
främst miljö-, djurskydds- och livsmedelsområdena.
Regeringen förslår också tre övergripande mål för
jordbruks- och livmedelspolitiken inom EU. I målen
förutsätts att jordbruks- och livsmedelsföretagens
produktion skall styras av konsumentefterfrågan.
Vidare skall produktionen vara långsiktigt hållbar från
både ekologiska och ekonomiska utgångspunkter. EU
skall också medverka till global livsmedelssäkerhet,
bl.a. genom att hävda frihandelns principer även på
livsmedelsområdet.
För att nå dessa tre övergripande mål krävs åtgär-
der som främjar bl.a. miljöanpassade brukningsmeto-
der, djurhänsyn, landsbygdsutveckling och regional
utveckling.
Regeringen föreslår att marknadsordningarna i den
gemensamma jordbrukspolitiken avvecklas. Det är
dock inte så, som Dan Ericsson påstår, att detta skall
ske i rask takt. I framtiden bör därför politiken bygga
på riktade insatser för att stärka miljövärden, lands-
bygdsutveckling och vissa regionala mål. En ny jord-
brukspolitik och livsmedelspolitik bör medföra lägre
samhällsekonomiska kostnader och på sikt lägre bud-
getkostnader. En reform av den gemensamma jord-
brukspolitiken enligt dessa riktlinjer kommer att un-
derlätta för de central- och östeuropeiska länderna att
bli medlemmar i EU.
Det jag nu har redovisat är alltså regeringens
övergripande riktlinjer och mål och medel på lång sikt
som i stort överensstämmer med betänkandet från
Komicapkommittén för reformering av EU:s gemen-
samma jordbrukspolitik. Vi som hittills har debatterat
den här frågan här i dag var med i kommittén.
I flera motioner kritiseras regeringen för att man i
denna proposition inte har arbetat in detaljförslagen
från Agenda 2000. Det finns flera skäl till detta ställ-
ningstagande.
För det första visste ingen när kommissionen
skulle lägga fram förslag till Agenda 2000. Nu vet vi
att det antogs den 18 mars 1998.
För det andra vill jordbruksministern ha ett sam-
råd med alla partier i riksdagen innan de svenska
positionerna läggs fast. Samrådsarbetet har påbörjats,
och referensgruppen har i dag också fått en kallelse
till nästa sammanträde.
Jag tycker att det här är ganska unikt. Många av
oss har ju varit med ganska länge, men jag har hittills
aldrig varit med om att en minister i en sådan här
viktig fråga ser till att alla partier får vara med i refe-
rensgruppen innan de svenska positionerna läggs
fram. Jag tycker att det är något som vi skall vara
glada för. Maggi Mikaelsson sade att det är svårt att
delta i arbetet, att man vill ha en årlig skrivelse. Men
jag tycker faktiskt att vi har fått vara med, i Komicap-
kommissionen och nu i referensgruppen. Det tycker
jag är unikt, och jag tycker att det är ett bra initiativ
som vår jordbruksminister har tagit.
Fru talman! Jag skall gå över till att kommentera
några av de 25 reservationerna.
I reservation 1 av Maggi Mikaelsson framgår det
bl.a. att regeringen bör analysera vilka delar av den
gemensamma jordbrukspolitiken som kan beslutas på
nationell nivå.
Det här är ju en fråga som vi får anledning att dis-
kutera närmare i referensgruppen. Men en viktig del i
de nya förslagen är det nationella inflytandet över
stödsystemets utformning. Det gäller fördelningen av
ca 30 % av direktstöden till mjölk och nötkött. Det
gäller också regional- och miljöstöden.
Dessa stöd ger medlemsländerna möjlighet att an-
passa stödsystemet efter sina egna önskemål, vilket ju
är en fördel. Risken är emellertid att en del länder kan
ägna sig mycket åt sina särintressen som då tar över
den gemensamma nyttan. Risk föreligger också för att
administrationen kan öka.
Jag vill säga till Maggi Mikaelsson att de frågor
hon tar upp i reservationen är viktiga, och jag tycker
att vi skall kunna lösa dem i referensgruppen.
I reservation 2 av Gudrun Lindvall, Miljöpartiet,
och i reservation 8 av Göte Jonsson m.fl. anförs att
den svenska regeringen skall driva kraven på refor-
mering av CAP på ett sådant sätt att byråkrati och
krångel och även det inhemska regelverket minskar.
Dan Ericsson tog också upp det här.
Nu är det ju så att de förändringar av EU:s jord-
brukspolitik som föreslås - att de generella stöden
sänks och att miljö- regionalpolitiken ges större tyngd
- är nödvändiga och steg i rätt riktning. Ett viktigt
svenskt önskemål om att förenkla tycks ha fått en
mera undanskymd roll. Snarare verkar direktstöden
med några undantag bli mer komplicerade och medfö-
ra ökad administration.
Men även om Sveriges möjligheter kanske är små
tycker jag att det är viktigt att vi försöker komma
fram med förslag om förenklingar. Jag tror att det
skulle uppskattas i EU.
En viktig del i de nya förslagen är det nationella
inflytandet över stödsystemets utformning. Det gäller
exempelvis de nationella kuverten samt regional- och
miljöstöden. Det ger medlemsländerna möjlighet att
anpassa stödsystemet efter sina egna önskemål.
Jag kan hålla med Dan Ericsson om att vi måste
vara litet självkritiska. När det gäller de nationella
tillämpningarna har Sverige hittills knappast varit
något föredöme i fråga om enkelhet, inte minst vad
gäller miljöstöden. Vi har i år 13 miljöstöd i vårt land,
och det kan enligt de nya förslagen bli fler.
Men vår jordbruksminister har tillsatt en utredning
om dessa olika stöd. I direktiven skriver jordbruks-
ministern att det är viktigt att vi får en större enkelhet.
Arbetet med detta är alltså på gång. Det som Dan
Ericsson läste upp från Dagens Nyheter har vi vetat
om långt innan man från Dagens Nyheter kände till
det.
Ni har yrkat bifall till reservationerna 6 från Mo-
deraterna och 7 från Centerpartiet, och ni har även fått
Dan Ericsson att yrka bifall till reservation nr 6, som
handlar om den Björkska utredningen. Denna har
diskuterats ett antal gånger, och jag tycker att reser-
vationerna i den delen är litet onödiga.
Jordbruksministern besvarade den 13 februari i år
en interpellation och anförde då att utredarens förslag
beträffande energiskatterna kommer att behandlas
inom ramen för den översyn av energiskattesystemet
som pågår inom Finansdepartementet. För övrigt är
hela den Björkska utredningen ute på remiss. Vi delar
åsikten att vårt land skall ha system likartade dem
som gäller i våra grannländer. Det är en utgångspunkt
som vi vill ha för vårt arbete.
Ett stort antal reservationer handlar om en ny
jordbruks- och livsmedelspolitik, om Agenda 2000
och om samråd. Vi kommer att fördjupa oss i Agenda
2000, och till det arbetet är ni inbjudna. Jag har därför
inte för avsikt att gå igenom den frågan särskilt
mycket. Förmodligen kommer jordbruksministern att
ta upp en större diskussion i den delen. Också reser-
vationerna om samråd är sedan en tid tillbaka över-
spelade i och med att referensgruppen väntas komma i
gång.
Jag fick några frågor, bl.a. från Carl G Nilsson,
om hur jag ser på de bidragstak som nu har föresla-
gits. Det är riktigt att kommissionens förslag innehål-
ler tankar om minskning av bidragen till de större
företagen. Det här är naturligtvis en möjlig väg. Om
det räcker vet jag inte, men det är en möjlig väg att
stödja små jordbrukare.
Å andra sidan kan de här bidragstaken innebära att
näringen här hemma och ute i Europa inte utvecklas
till den framtidsbransch som den har möjlighet att bli
och som vi socialdemokrater vill att den skall vara.
Jag vill därför till Carl G Nilsson säga att jag tycker
att den här frågan är litet komplicerad.
Jag har svarat på Dan Ericssons fråga om ett
borttagande i rask takt av marknadsordningarna. Jag
vill än en gång påpeka att vi från svensk sida natur-
ligtvis kommer att skynda på den här processen, pre-
cis som vår nuvarande jordbruksminister och även
den tidigare jordbruksministern har gjort när det gäl-
ler synen på djurskyddet inom EU.
Jag vill med detta, fru talman, yrka bifall till jord-
bruksutskottets hemställan och avslag på samtliga
reservationer.