Fru talman! Låt mig säga att jag tycker att den här
diskussionen om vad som skall diskuteras i referens-
gruppen och om vad regeringen kan göra mot bak-
grund av den vanliga förankringsprocessen är litet
obegriplig för mig. Ibland får jag en känsla av att det
här handlar om att den politiska oppositionens uppgift
på något sätt alltid är att vara emot den sittande rege-
ringen. Det här är det halmstrå som de drunknande
griper efter när de inte riktigt kan, vill eller vågar säga
vad det är i jordbrukspolitiken som de inte håller med
om.
Då ägnar man sig i stället åt den här formdiskus-
sionen; att saker och ting görs i fel ordning. Det här
kan vara intressant, för det kanske kan vara så att den
enighet som vi upplever på det övergripande planet
helt enkelt inte finns när vi kommer in på de konkreta
diskussionerna. Då vore det betydligt mer givande,
och det skulle föra diskussionen betydligt mer framåt,
om man någon gång kunde få reda på vad det är som
t.ex. Carl G Nilsson inte tycker om i jordbrukspoliti-
ken. Vad är det som han har att invända mot i sak?
Vad är det som regeringen inte får säga?
Då skulle vi kanske kunna få en intressant diskus-
sion. Men just detta att låtsas att man är för allting -
man är för reformer, men man är också för bevarandet
av den befintliga jordbrukspolitiken - det går liksom
inte riktigt ihop.