Fru talman! Dagens betänkande behandlar ett re-
geringsförslag som innebär att svensk politik i EU
skall vara att EG:s marknadsordningar inom jord-
brukspolitiken i rask takt skall tas bort. Detta är en
felaktig politik, och från kristdemokraternas sida
avvisar vi en sådan kategorisk inriktning av reformar-
betet.
Vi vill peka på en alternativ inriktning med mål-
sättningen att åkermarken skall bevaras för ett aktivt
brukande i livsmedelsproduktionens tjänst och att
såväl Sverige som nation som EU som region skall ha
en hög självförsörjningsgrad av baslivsmedel. En
sådan politik innebär också att jordbrukssektorn skall
finnas kvar som den nödvändiga basnäringen i en
levande landsbygd. Det ger förutsättningar för syssel-
sättning och boende i hela landet.
Det är också en förutsättning för vår livsmedelsin-
dustri och för att vi skall kunna upprätthålla den för-
hållandevis höga sysselsättning som vi har i dag inom
just livsmedelsindustrin. Detta är ett faktum som jag
tycker glöms bort alltför mycket i debatten. Skall vi
ha kvar den inhemska livsmedelsindustrin är det helt
beroende av att vi också har en inhemsk jordbruks-
produktion.
Världens starka befolkningstillväxt innebär att od-
lingsbar åkermark redan om några årtionden kan vara
en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en tillta-
gande växthuseffekt, problem med jordförstöring och
sinande vattentillgångar. Ur ett globalt perspektiv är
det mot bakgrund av detta långsiktigt nödvändigt att
åkermarken i Sverige och i Europa finns tillgänglig
för livsmedelsproduktion. Därför är det också nöd-
vändigt att miljöaspekter vägs in vid reformeringen av
jordbrukspolitiken så att en övergång till miljövänliga
och mer ekologiskt riktiga brukningsmetoder främjas.
Konsekvenserna av detta är att en minskad intensitet i
jordbruksproduktionen kräver en bibehållen bruk-
ningsareal.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra
till fattigdomsbekämpning och ökad livsmedelssäker-
het i tredje världen. EU:s gemensamma jordbrukspo-
litik, CAP, kan vara ett instrument i det arbetet. EU
måste också inom övriga internationella forum såsom
WTO, Världsbanken och IMF, medverka till att ta
fram en övergripande strategi för hur de fattigaste
ländernas inflytande över livsmedelssäkerheten skall
stärkas. En omställning av det europeiska jordbruket
till mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk
produktion innebär ju ett minskat tärande på ändliga
resurser. Det är nödvändigt också ur solidaritetssyn-
punkt med tredje världen. EU skall enligt kristdemo-
kraternas uppfattning också bistå u-länder med upp-
byggnad och utveckling av ekologisk produktion där
så är möjligt. De övergripande målen om fattigdoms-
bekämpning och social utveckling skall stå i centrum
också i handelsrelationerna. Det är rätt så självklart.
Det finns en teori om att sänkta livsmedelspriser
kommer att gynna u-ländernas livsmedelsproduktion.
Teorin kan till en del vara riktig. Den kan gälla i vissa
länder. Men dessvärre kan sänkta livsmedelspriser
också leda till ökade bekymmer för de allra fattigaste
folken. Sambanden är inte säkra och tydliga. Det
krävs en betydligt mer omfattande analys av meka-
nismerna och en inriktning med försiktig förändring
av den globala jordbrukspolitiken för att inte oönska-
de, och för delar av världsbefolkningen förödande,
effekter skall uppstå. Effekterna av en mer miljövän-
lig och ekologiskt inriktad jordbruksproduktion i
Europa måste också vägas in i detta resonemang.
Skulle en radikal reformering av CAP genomföras
- något som regeringen har förespråkat och föresprå-
kar - skulle hundratusentals lantbrukare inom hela
EU-området tvingas upphöra med sin näringsverk-
samhet. För Sverige kan det handla om att en tredje-
del av svensk åkermark avvecklas och att 10 000
helårsarbeten försvinner från sektorn - detta enligt en
expertgrupp som fanns i utredningen av reformering-
en av den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta
skulle i sin tur leda till en dramatisk avfolkning av
landsbygden och därmed vikande möjligheter för
utkomster från en rad binäringar som är beroende av
jordbruket som primärproduktion. Detta är en utveck-
ling som går i direkt felaktig riktning i förhållande till
den devis som vi har slagit fast om att hela Sverige
skall leva.
Jag skall rikta en fråga till både Inge Carlsson och
jordbruksministern. Ni har ju sett underlagen för en
sådan här utveckling och att det kan bli på det här
sättet. Tycker ni verkligen att vi skall ha det så här?
Skall vi lägga ned en tredjedel av svensk åkermark
och plocka bort ett antal tusen arbetstillfällen i pri-
märproduktionen?
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på
ett tydligt sätt betydelsen av livsmedelsproduktionen.
Det är det synsätt man har haft och har inom EU -
livsmedelsproduktionen är viktig. Men det är också
helt nödvändigt att lika ekonomiska villkor gäller för
jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av
avgifter och skatter på jordbruksområdet är nödvän-
dig för att svenska jordbrukare skall kunna konkurrera
med jordbrukare i andra EU-länder på lika villkor.
Det handlar bl.a. om energibeskattningen, dieselskat-
ten och avgifter på gödselmedel. Vi kristdemokrater
menar att de förslag som presenterats på detta område
i den s.k. Björkska utredningen omgående måste
omsättas i politiska beslut.
Vi kristdemokrater har för vår del i samband med
vårbudgetpropositionen lagt fram ett förslag om en
skattelättnad för jordbruket på sammanlagt en halv
miljard kronor. Detta ser vi som ett första steg mot att
skapa rättvisare konkurrensvillkor.
I betänkandet har kristdemokraternas motion följts
upp i en reservation, nämligen reservation 6. Detta
innebär också ett antagande av vår motion på områ-
det. Det har redan yrkats bifall till reservationen, och
jag instämmer i det bifallsyrkandet. Jag ser också
stora möjligheter till samsyn med reservanterna,
Centern och Folkpartiet, i reservation 7. Det är egent-
ligen inte så mycket som skiljer oss åt. Men jag yrkar
alltså bifall till reservation 6, som också Moderaterna
står bakom.
Fru talman! I det här sammanhanget vill jag säga
att det känns tillfredsställande att jag inte behöver
göra några egna motionsyrkanden den här gången. Jag
kan konstatera att kristdemokraternas motion har
följts upp i utskottet i olika reservationer. Vi har ju
inte möjlighet att göra egna yrkanden i utskottet, och
därför känns det roligt i dag att bara kunna yrka bifall
till diverse reservationer från andra partier. De har
alltså delvis tagit till sig kristdemokraternas politik,
och det känns väldigt kul.
Den gemensamma jordbrukspolitiken bör refor-
meras med utgångspunkt i 1992 års reform av CAP. I
enlighet med vad som kommer att uppnås i komman-
de förhandlingar och i WTO-rundor bör det europeis-
ka jordbruket anpassas till internationella, mer mark-
nadsmässiga förhållanden. Förändringar av stödnivåer
måste ske i takt med andra WTO-länder och med
hänsyn till den internationella konkurrenskraften. Det
innebär en stegvis anpassning i takt med andras an-
passningar.
Det är nödvändigt att de ersättningsformer och
regleringar som tillämpas inom det framtida CAP,
inklusive Östeuropa, kan säkra livsmedelssäkerheten
och ge rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom
Europa utan att inverka negativt på u-ländernas livs-
medelssäkerhet. Konsekvensanalyser med avseende
på de här aspekterna kommer att behöva utarbetas
kontinuerligt. Jag hyser i den här delen sympati också
med reservation 16 i betänkandet.
Inför kommande WTO-runda måste Sverige och
EU driva mer bestämda krav utifrån de miljö- och
djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt
jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning. Det
gäller att se till de svenska och europeiska intressena
vad gäller jordbruksproduktionen och dess inriktning
mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk. Man måste
också ta hänsyn till miljöaspekter och hållningen till
animalieproduktion.
I betänkandet har dessa tankar fått stöd av flera
partier, som står bakom reservation 22 vilken jag
yrkar bifall till. Djurskyddsfrågorna behandlas också i
en del andra reservationer. Jag hyser stark sympati i
detta avseende också med reservation 4.
Från kristdemokraternas sida menar vi att ut-
gångspunkterna för EU:s gemensamma jordbrukspo-
litik skall vara följande:
För det första kan inte livsmedelsproduktion jäm-
ställas med annan näringsverksamhet. Mot bakgrun-
den av den nuvarande ordningen inom EU kommer
säkerligen ett särskilt ersättnings- och regelsystem att
finnas inom överskådlig tid. Reformeringen av EU:s
jordbrukspolitik måste ske på ett sådan sätt att lika
konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder
upprätthålls. Likvärdiga regler och principer bör gälla
med möjlighet till lokal variation beroende på bl.a.
klimatförhållanden.
För det andra menar vi kristdemokrater att den ge-
nerella jordbruksersättningen bör ges ut i form av
direktersättningar som arealersättningar på all åker-
mark inklusive vall. Miljöbetingade ersättningar för
att hålla landskapen öppna, främja den biologiska
mångfalden och bevara kulturmiljöer skall finnas,
liksom särskilda regionalpolitiska ersättningar som är
betingade av olika regioners förutsättningar för livs-
medelsproduktion.
För det tredje skall jordbruken producera biolo-
giskt fullvärdiga livsmedel. Målsättningen att svenskt
jordbruk skall ställas om till 10 % ekologisk odling
till år 2000 bör omsättas i tydliga mål för det gemen-
samma europeiska jordbruket. Tydliga målsättningar
för omställning av jordbruksproduktion till mer mil-
jövänliga metoder och till ekologisk produktion bör
fastställas på europeisk nivå.
För det fjärde skall man för att stimulera den
ekologiska odlingen ge kompensation för ett minskat
tärande på råvaruresurser, mindre miljöbelastning
med positiva effekter på bl.a. bevarande av biologisk
mångfald i odlingslandskapet och ambitionen att
producera biologiskt fullvärdiga livsmedel.
För det femte skall svenska miljö- och djur-
skyddsnormer vara miniminorm för det europeiska
jordbruket. Sverige bör i EU med kraft verka för en
harmonisering av miljöavgifter på kemiska bekämp-
ningsmedel och handelsgödsel samt för likvärdiga
villkor för animalieproduktionen.
För det sjätte är det en viktig konsumentupplys-
ning var livsmedlen har producerats och under vilka
former. Ett gemensamt märkningssystem avseende
såväl ursprung som produktionsmetod skall eftersträ-
vas.
Jag kan konstatera att det i betänkandet finns en
reservation som följer upp denna inriktning. Det är
reservation 9, som Centerpartiet står bakom och som
jag yrkar bifall till.
Jag tackar Centerpartiet för att partiet på ett nog-
grant sätt har följt upp Kristdemokraternas förslag om
reformeringen av EU.
Central- och Östeuropas åkermarker skall inte ses
som ett problem, utan som en tillgång att användas i
den gemensamma livsmedelsproduktionen. Argumen-
tet att den gemensamma jordbrukspolitiken är kost-
sam måste ses i ljuset av att EU:s samlade kostnader
för jordbrukspolitiken uppgår till 0,6 % av ländernas
samlade BNP. Det är alltså inte speciellt mycket. Att
klara en integrering av de central- och östeuropeiska
länderna med deras jordbruk kan i denna belysning
inte anses vara något oöverstigligt problem.
Den europeiska gemenskapens utvidgning österut
innebär att den gemensamma jordbrukspolitiken
kommer att omfattas av fler länder. För att omvälv-
ningarna av jordbruket i de kommande EU-länderna
inte skall bli för dramatiska bör särskilda övergångs-
åtgärder tillskapas som möjliggör en försiktig in-
slussning av denna jordbruksproduktion. Dessa över-
gångsregler skall som utgångspunkt ha de principer
som jag diskuterade tidigare.
Det innebär att omställningen till ett ekologiskt
hållbart jordbruk betonas starkt. Särskilda stimulan-
sersättningar i syfte att få en övergång till miljövänli-
ga och ekologiska brukningsmetoder i nytillträdande
östeuropeiska länder bör övervägas. Också i denna
del har Centerpartiet backat upp våra uppfattningar
som finns samlade i reservation 24.
Den proposition som detta betänkande bygger på
presenterades strax före det att EU-kommissionen
lade fram sitt förslag i Agenda 2000 om reformering-
en av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Fru talman! Som väl är har kommissionen inte
lyssnat på de propåer som den svenska regeringen
tidigare skickat om en snabb reformering av CAP.
Däremot innebär deras förslag att svenskt lantbruk
skulle kunna tappa ett antal hundra miljoner i ersätt-
ningar. Förslaget är så utformat att Sverige missgyn-
nas i förhållande till andra länder. Det måste nu ligga
i regeringens intresse att se till att rättvisa skapas så
att inte svenska lantbrukare får sämre konkurrensför-
hållanden gentemot andra länder i den gemensamma
jordbrukspolitik som skall gälla framöver.
Också i denna del har Centerpartiet i utskottet följt
upp vårt motionskrav. Därför yrkar jag bifall till re-
servation 12.
Fru talman! Jag har en del positivt att komma med
också. Vi ser positivt på regeringens beslut att inrätta
en särskild parlamentarisk referensgrupp som, vad jag
förstår, skall kunna följa förhandlingsarbetet och ge
synpunkter på detta under resans gång. Det tillgodoser
det krav på en parlamentarisk insyn i det fortsatta
förhandlingsarbetet som vi ställde i motionen.
Fru talman! Jag ryckte åt mig Dagens Nyheter när
jag gick till kammaren. Där hittade jag en intressant
artikel med bäring på dagens debatt. Den handlar om
bidragsbyråkratin i jordbruket. Det står så här:
"Reglerna kring utbetalningarna av EU:s stöd till det
svenska jordbruket är onödigt krångliga. Det tycker
landets bönder och får medhåll av Riksrevisionsver-
ket."
Sedan står det: "RRV konstaterar 'att EU:s regler i
vissa fall synes onödigt krångliga men att de största
administrativa problemen för Jordbruksverket och
länsstyrelserna berodde på de av Sverige utformade
miljöstöden'."
Fru talman! Det inte så att detta med jordbruksby-
råkratin, blanketter och allt det som vi har hört Gud-
run Lindvall beskriva på ett bra sätt är EU:s fel i alla
delar. Det är faktiskt hemmagjorda problem. Det är
regeringen som bär ansvaret för det. Det är regeringen
som ger instruktioner om hur man skall utforma olika
stöd för det svenska jordbruket. Det är Jordbruksver-
ket som följer upp detta och utformar blanketterna.
Jag skulle kunna fråga Inge Carlsson och rege-
ringen vad ni avser att göra. Nu har ju Riksrevi-
sionsverket tydligt sagt att detta är ett hemmagjort
problem skapat av regeringen. Kommer ni mycket
snabbt och kraftfullt att rensa i byråkratin? Det är den
signalen som är nödvändig att ge till Jordbruksverket.