Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på vad Väns-
terpartiet egentligen tycker. Nu säger Maggi Mikaels-
son att man inser att det inte finns någon väg tillbaka
och att man är för en öppen och fri konkurrens. Sam-
tidigt har partiet en reservation som bygger på att
livsmedelsproduktionen skall baseras på regional
självförsörjning. Jag förstår faktiskt inte hur man får
dessa två olika delar att gå ihop.
När det gäller Sveriges roll i den europeiska unio-
nen är det självfallet min och regeringens ambition att
vi skall fortsätta att gå före i de delar där vi har nå-
gonting att gå före med. Det är ju inte så att vi alltid
är först och bäst. Vi har faktiskt en hel del att lära av
andra länder.
Jag tog upp salmonella som ett exempel. Det är
just en sådan fråga där vi har fått möjlighet att ha ett
avvikande regelverk som i och för sig är ett intrång i
den inre marknadens regler. Men vi har tyckt att den
ambitionen är så viktig för oss att vi inte vill ge upp. I
praktiken hävdar vi också det regelverket, och det har
vi gjort med sådan kraft att alla andra medlemsländer
och även kommissionen har förstått att vi menar all-
var.
Andra exempel på områden där vi har någonting
att gå före med är antibiotika och djurtransporter. Där
viker vi oss inte i vår ambition.
Hur man förenar konsumenternas krav? Ja, jag
tror att man gör det genom hela det batteri av åtgärder
som står till förfogande, t.ex. genom ett aktivt arbete
för höjda miniminivåer, inte bara inom den europeis-
ka unionen. Det är inte minst viktigt att vi lyckas med
detta när det gäller GATT- och WTO-sammanhang
och när det gäller de krav som uppstår när man har en
öppen och större marknad med en press nedåt på
kostnader och priser. Man förenar kraven genom den
kombinationen.