Fru talman! Vi börjar denna vecka med att disku-
tera en av de grundläggande förutsättningarna för att
vi skall kunna leva på den här jorden, att vi har nå-
gonting att äta. Carl G Nilsson började ju sitt anfö-
rande med att säga att äta bör man, annars dör man.
Vi kan ju litet skämtsamt tala om det här i Sverige,
men för många människor i världen är det blodigt
allvar att varje dag veta att de faktiskt har någonting
att äta. För många innebär det att de inte har det. Det
borde också stämma oss till en viss eftertanke att även
vi med vårt överflöd har ett ansvar för det här.
EU:s jordbrukspolitik i den tappning som den nu
presenteras och de resonemang som ofta hörs från
framför allt regeringen, och även Carl G Nilsson var
inne på det, går ut på att man skall marknadsanpassa
och avreglera. Det låter sig ju lätt sägas, men det
viktiga är vad man menar med det. Detta med att
marknadsanpassa är naturligtvis bra och nödvändigt,
och det skall vi naturligtvis göra. Men vi måste veta
vad det är vi ger oss in på, därför att marknaden löser
inte problemen åt oss. Marknaden klarar inte av att
ställa de krav på miljö, djurtillsyn, djurskydd, hälsa
och annat som vi vill att den skall göra. Det innebär
att vi inte bara kan ha en ren marknad om inte mark-
naden klarar att hantera detta, och det kommer den
inte att göra.
Jag tycker att det är ganska välgörande att se att
man i det förslag till Agenda 2000 som EU-
kommissionen har gjort ungefär säger: Marknaden
klarar inte av det här. Vi måste se till att marknaden
agerar på rätt sätt.
Samma sak är det med avregleringen. Vi skall
naturligtvis avreglera och minska krånglet. Jag kan
inte påstå att det förslag som nu finns till Agen-
da 2000 vid första påseendet ser ut som om det skulle
leda till mindre krångel, för det innehåller en rad nya
saker som skulle kunna bli ganska krångliga om de
hanteras på fel sätt. Men till detta återkommer jag.
Vad jag menar och vill ha sagt är att det vidlyftiga
talet om marknadsanpassning och avreglering måste
kläs med betydligt mer för att vi skall kunna veta vad
det innebär, för annars kommer det inte att bli bra. Vi
skall göra saker och ting enklare, men det innebär inte
att vi inte skall ställa krav. För Sverige är det viktigt
att veta vilken jordbrukspolitik EU kommer att föra
och naturligtvis också hur vi kommer att hantera den
här hemma i Sverige.
För Sverige är jordbruket viktigt på många olika
sätt. Det är betydligt viktigare än vad vi ibland före-
ställer oss. Vi talar inte om jordbruket som så viktigt
ur ekonomisk synvinkel, eftersom vi i första hand
producerar för den svenska marknaden. Det är ingen
exportindustri, och det har inte varit det. Vi håller på
att etablera oss på exportmarknaderna utanför de
svenska gränserna, framför allt då inom EU. Vi är
fortfarande inte långt komna där, men den produktion
som sker för den svenska marknaden är ju precis lika
viktig. Om vi inte hade den skulle vi ju få exportera
andra saker för att kunna köpa de livsmedel som vi
har.
Det är också väldigt viktigt för sysselsättningen att
vi har livsmedelsindustri och jordbruksproduktion i
Sverige. Jag har sett någon siffra på att jordbruk,
livsmedelsindustri och de näringar som finns kring
detta sysselsätter en bit över 300 000 människor i
Sverige, och det är många människor. Det är inte
många näringsgrenar som kan presentera motsvarande
siffra. Så även ur den synpunkten är det viktigt att vi
ser till att vi har produktion här i Sverige.
Jag läste i Världsnaturfondens tidning hur viktigt
jordbruket är för turismen, alltså de öppna landska-
pen, naturmiljöerna och kulturlandskapet. Det ger
också arbetstillfällen i andra näringar som är viktiga
och som vi vill expandera i. Det förutsätter ett aktivt
jordbruk, för det är ju bara ett aktivt jordbruk som kan
hålla de här landskapen uppe.
Vi har också i Sverige en livsmedelskvalitet som
är hög. Vi har den ambitionen från en massa olika
synpunkter, att livsmedlen är näringsriktiga, att de
inte innehåller skadliga substanser, mediciner osv.
Detta är någonting som vi vill överföra på den europe-
iska jordbrukspolitiken, och det finns tendenser i
Agenda 2000 som pekar åt det hållet. Men jag är
alldeles övertygad om att detta inte är någonting som
kommer att göras av sig självt. Det är viktigt att Sve-
rige är hårt engagerat i de här frågorna för att det hela
skall fungera.
Jordbruket är, som jag sade, också viktigt ur mil-
jösynpunkt, inte bara för landskapsbilden. Det finns
också mycket annat som skulle kunna göras med
jordbruksprodukter, därför att det är ju därur de
kretsloppsanpassade produkterna kan komma. Också
på den punkten krävs det ett engagemang från Sverige
för att vi skall komma rätt i arbetet i EU.
Agenda 2000 har anslag i den riktningen. Det talas
om miljö, och det talas om hälsa. Det talas om att vi
skall ha ett jordbruk i alla delar av Europa, att det
också skall finnas möjlighet att producera i de svaga
områdena. Detta är en bra och riktig utgångspunkt för
arbetet. Sedan är det, som jag sade, en mängd olika
saker som kommer in i de nya förslagen som gör att
detta kan bli krångligt. Vi har i Sverige redan krånglat
till mycket av det som finns på ett litet onödigt sätt.
Det måste vi naturligtvis ändra på, nu när vi skall rulla
EU:s jordbrukspolitik och den svenska jordbrukspoli-
tiken ett nytt varv inpå år 2000.
Det är alltså viktigt att Sverige är aktivt och att
den svenska rösten hörs i Europa. Då blir man litet
bekymrad när man hör den svenska debatten och de
uttalanden som görs från den svenska regeringen.
Man pratar ju i huvudsak om att vi skall avreglera. Vi
skall ta bort marknadsregleringen. Vi skall minska på
de ersättningar som finns - man använder inte ordet
"ersättningar" utan i allmänhet ordet "stöd".
Då glömmer man bort en väsentlig sak. I EU:s
jordbrukspolitik är en stor del av de ersättningar som
betalas ut ersättningar för ett sänkt pris. Därför inne-
bär EU:s jordbrukspolitik i dag lägre kostnader för
konsumenten och lägre pris på produkterna till bon-
den. I stället får bonden en ersättning.
Det här kan vi naturligtvis inte ta bort utan vidare.
Vi måste också se till att bonden har något att leva av.
Det är en sak som står ganska klart utskriven i Agen-
da 2000; att man syftar till att ge jordbruket en rimlig
inkomst. Jag tror att det är väsentligt om vi skall kun-
na nå alla de här andra målen.
Vad det handlar om i det här sammanhanget är
inte bara att försvara det svenska jordbruket med de
traditioner och det brukningssätt som vi har. Jag tror
också att det handlar om att försvara Europas sätt att
se på jordbruksproduktion och livsmedelsproduktion.
Det handlar om att ta hänsyn till miljön och till dju-
ren. Det handlar om att ha en kvalitet och om att inte
låta marknadskrafterna styra det här helt och hållet.
Det är den diskussionen vi får i WTO-rundan som
kommer så småningom när jordbruksfrågorna kom-
mer in där. Då är det viktigt att EU kan hävda det sätt
att producera livsmedel som vi har och också att det
inte bara är de allra bästa markerna som kan komma i
fråga utan att vi har en produktion i hela Sverige och
hela EU.
För den sakens skull krävs det en kraftig marke-
ring från Europa när det gäller Agenda 2000. Då blir
jag, som jag sade, orolig när den svenska regeringen i
huvudsak pratar litet löst om avreglering. På det sättet
ställer den sig litet vid sidan av den diskussion som
pågår inom EU om de här frågorna, alltså om Agen-
da 2000 och om vad som skall ske fram till år 2006.
Fram till år 2006 innebär ju det förslag som ligger
framme att man sänker priserna. Man ökar ersättning-
arna till bonden något för att fortfarande kunna ha en
lönsamhet. Det innebär inte att man tar bort så där
väldigt mycket av de här marknadsregleringarna. Det
innebär inte att man minskar ersättningarna till bon-
den. Snarare ökar man dem, och man ökar budget-
påkänningen. Det är nödvändigt för att klara det här.
Det är först därefter som vi kan se en annan ut-
veckling, och den diskussionen får vi ju ta då - eller
rättare sagt när vi har lagt fast förslaget för den när-
maste tiden. Då får vi ta den diskussion som krävs för
att så småningom rulla det här ytterligare ett varv.
Här kommer ju också utvidgningen av EU in. Men
jag skulle vilja säga att man något överdriver betydel-
sen av jordbrukssystemet i det här sammanhanget. Det
är alldeles självklart att en utvidgad marknad kräver
mer kostnader och att det jordbruk som finns där,
eftersom det ju är förhållandevis större i de här län-
derna än i Europa i övrigt, kommer att vara en be-
lastning. Men det är ingen avgörande belastning. Det
finns ju beräkningar som visar att det är en ganska
liten del av det som EU trots allt hanterar.
Sedan är det naturligtvis viktigt att vi i Sverige ser
till att vi inte belastar jordbruket med kostnader som
Europa i övrigt inte har. Det går naturligtvis inte att
inom en och samma marknad spela med alltför olika
förutsättningar. Därför är den utredning som rege-
ringen med Centerns medverkan tillsatte för att titta
på det här och som också har kommit med förslag,
den s.k. Björkska utredningen, viktig att genomföra,
och det så snart som möjligt.
Det ligger litet vid sidan av den här debatten, men
det är en väldigt viktig del i det hela. Jag tror att det
är viktigt att vi har en realistisk syn på jordbruket,
livsmedelsindustrin och allting som rör sig kring det.
Vi får inte förkasta det här, för det är viktiga kompo-
nenter i den svenska näringspolitiken. Det är viktigt
för livsmedelsförsörjningen i Sverige, för ansvaret för
livsmedelsförsörjningen i världen och för att vi skall
ha bra och riktiga livsmedel.
Det finns en viss misstämning ute bland bönderna
i dag eftersom man känner att man inte har det stöd
som man rimligtvis borde kunna påräkna. Därför är
det i dag viktigt att det kommer positiva besked till
bonden.
Den jordbrukspolitik som vi skall skapa inom EU
bör bli enklare. Det skall inte bli så mycket byråkra-
tiska system. De miljö-, hälso- och djurskyddskrav
som vi har i Sverige bör bli gällande även i andra
länder så att man också där får en likhet. De svenska
kostnaderna bör anpassas så att vi kan konkurrera på
lika villkor. Som jag sade är det också viktigt att
bonden och de som arbetar inom livsmedelsindustrin
ges den erkänsla som de faktiskt är förtjänta av.
Fru talman! Med det som jag har sagt här vill jag
yrka bifall till reservationerna 7 och 9.