Fru talman! Jag har läst Vänsterpartiets motion,
men jag kan inte påstå att det blev vare sig klarare
eller tydligare vad politiken syftar till. Förvirringen
blev i det närmaste total.
När det gäller rasen belgisk blå eller andra frågor
där vi från Sverige har högre krav är det självfallet
min uppfattning att vi skall hävda de positionerna,
och det gör vi också med all kraft. Det är en sak som
förvånar mig med EU-motståndare i allmänhet och
kanske vänsterpartister i synnerhet, och det är att man
ständigt målar upp fasor och faror med EU-
samarbetet, men man är alltid en bit in i framtiden.
När vi diskuterade EES-avtalet var det EES-avtalet
som skulle leda till katastrof. När vi diskuterade
medlemskapet var det medlemskapet som skulle leda
till katastrof. När vi diskuterar den ekonomiska och
monetära unionen är det den som förväntas leda till
katastrof.
När vi i verkligheten lyckas få gehör för våra upp-
fattningar och därmed åstadkommer någonting som är
mycket större än en svensk nationell reglering, då
förtigs detta alltid av Vänsterpartiet. Det är beklagligt,
för det leder inte till en konstruktiv eller realistisk
diskussion om våra möjligheter att inom den gemen-
samma unionen hävda våra ståndpunkter.
Återigen när det gäller rasen belgisk blå: Det finns
självfallet många möjligheter för oss att hävda vår
position, och det kommer vi att göra oavsett EG-
domstolens utslag. Men vi har ännu inte sett detta
utslag så det finns ingen anledning för oss att redan i
förväg ge upp våra förhoppningar om hur utslaget
skall bli.