Fru talman! Det sista är intressant. Jag måste då
ställa frågan: Tycker Lennart Brunander att det som
kommissionen gör räcker? Kommer det att leda till
goda förutsättningar för europeisk jordbruks- och
livsmedelsproduktion och även för svensk livsme-
delsproduktion som är en del i denna? Det skulle vara
intressant att någon gång få höra inte bara kritik mot
uppfattningen från oss som är för en reform, utan
också få höra litet mer om hur de som inte vill ha en
fortsatt reform tänker sig det hela. Hur ser de förmo-
dade lysande framtidsutsikterna ut då?
När det gäller hela den komplicerade frågan om
vad bonden tjänar på sitt jordbruk tror jag att det
leder tanken fel att tro att detta är en diskussion fram-
för allt eller t.o.m. enbart om hur de olika stöd- och
ersättningsordningarna är utformade. Den tiden borde
vara förbi när vi politiskt försöker reglera fram hur
prissättningen skall ske på marknaden. Den tiden
borde verkligen inledas när prissättningen på markna-
den sker utifrån de kvaliteter som produceras så att
hög kvalitet premieras mer än låg kvalitet. Det som
jag tycker är ett problem med det europeiska jordbru-
ket och den europeiska livsmedelsproduktionen i dag
är att det som Lennart Brunander har talat om, det
europeiska sättet, egentligen inte finns. Här produce-
ras ibland livsmedel av hög kvalitet. Men det produ-
ceras också ett förfärande antal gånger livsmedel med
låg kvalitet, och de värderas genom politiken och
stödordningarna lika högt som livsmedel med den
höga kvaliteten. Detta är någonting som vi måste
ändra på, så att de bönder som producerar livsmedel
med hög kvalitet får en rimlig ersättning på markna-
den.
Låt mig till sist säga att det när det gäller livsme-
delssäkerhet finns grundläggande regler. Detta är
inget oreglerat område, tvärtom. Självfallet skall vi ha
en ambition. Det viktigaste är att konsumenterna skall
kunna känna sig trygga och säkra med sina livsmedel.