Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är vik-
tigt att vi utnyttjar vår position i den europeiska unio-
nen i olika sammanhang för att driva på utvecklingen
i den riktning som vi i Sverige finner önskvärd. Det är
just därför som jag tycker att det är så märkligt att så
ofta möta kravet på att regeringen skall förhålla sig
passiv i de pågående reformdiskussionerna kring
jordbrukspolitiken. Tvärtom är det så att vi i den
diskussionen har möjlighet att hävda det som uppen-
barligen är mycket väl förankrade gemensamma upp-
fattningar i Sverige, nämligen att en fortsatt och ut-
vidgad reform är nödvändig.
Konsumenters krav är en oerhört viktig del av dis-
kussionen. Naturligtvis får man för olika konkreta
frågor ha olika strategi eller taktik, men det grundläg-
gande är ändå att det är viktigt att ha så höga gemen-
samma minimikrav som möjligt och att utifrån dem
använda de möjligheter som faktiskt finns i EU-
systemet just för att gå före och hävda en längre gå-
ende uppfattning och få förankring för den. EU-
samarbetet är fyllt av exempel på att länder agerar just
på det sättet och också når framgång med det.
Det behövs alltså en kombination av hög nivå när
det gäller de gemensamma kraven, en möjlighet att gå
före och, sist men inte minst, regler som på markna-
den tillgodoser konsumenters olika krav på informa-
tion och upplysning. Vi menar nämligen ganska ofta
olika saker när vi som konsumenter talar om hög
kvalitet. Allt kan inte vara fastlagt i gemensam lag-
stiftning. En del måste också lämnas till frivilliga
märkningssystem.