Fru talman! I sitt anförande sade Inge Carlsson att
han tyckte att det borde finnas bra förutsättningar för
att vi skall kunna enas om de ansträngningar vi skall
göra när det gäller att förändra EU:s jordbrukspolitik.
Det låter väldigt bra om det är på det sättet. Jag hop-
pas det. Men vi blir något irriterade när representanter
för regeringen åker ned till Bryssel och ganska klart
talar om vad Sverige tycker i denna fråga. Det är
naturligtvis svårt att komma och säga något annat
sedan. Det finns en stor risk för att vi målar in oss i ett
hörn och att ingen lyssnar på oss sedan. Det skulle
vara det allra sämsta.
Inge Carlsson sade att det är ganska unikt att ha en
referensgrupp. Unikt är det ju inte. Också i förhand-
lingarna med EU inför inträdet var oppositionen med
och fick lägga fram synpunkter, så att vi skulle ha en
svensk linje emot EU. Jag tycker att det är att följa
upp det sättet att arbeta.
Jag har några frågor till Inge Carlsson. Inge Carls-
son säger att marknadsregleringarna skall bort och att
ersättningarna till jordbruket skall minska. Så säger
Inge Carlsson att det inte skall ske så fort. Men disku-
terar vi nu Agenda 2000, eller gör vi det inte? Är det
någonting som kommer efter år 2006? Skall dessa
saker hända i och med förslagen kring Agenda 2000,
eller kommer det först senare?
Det sägs i propositionen och i betänkandet, och
Inge Carlsson säger det också, att det svenska jord-
bruket och EU:s jordbruk innebär samhällsekonomis-
ka kostnader. Jag reagerar mot det. Vi är helt överens
om att det kostar budgetpengar, för det gör det ju.
Men jag håller inte med om att det skulle vara en
samhällsekonomisk kostnad att ha ett jordbruk. Jag
skulle vilja ha en beskrivning av det från Inge Carls-
son.