Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag använde
mig av ironi i mitt föregående inlägg, jag ska inte
göra om det, åtminstone inte i dag.
Om jag tolkar Pär Axel Sahlberg rätt är det så att
man från utskottsmajoriteten, åtminstone från Pär
Axel Sahlbergs parti och kanske även andra, ändå
accepterar garantierna från Egypten vad gäller de
förbud som finns mot att lämna till länder där man
riskerar osv. Nu hänvisade Pär Axel Sahlberg t.o.m.
till den egyptiska grundlagen - jag sett de där sidorna
också - som ett starkt argument för att det inte ska
kunna bli på det viset. I någon mening är det så att det
som är tillåtet i Egypten bör vara tillåtet i andra län-
der, även om det förstås kan finnas en gråzon. Jag
försökte reda ut om det har varit så.
Det som sker nu, och det bekymrar mig, är att det
sänds en signal till regeringen och förmodligen till de
länder som kommer att begära folk utlämnade från
vårt land och som inte är trevliga och där tortyr m.m.
förekommer, att om man uttrycker förståelse för
svenska promemorior, aide-mémoire och annat finns
det en öppning för att man ska avvisa människor till
länder som tillämpar tortyr.
Ännu mer bekymrad blir jag över Pär Axel Sahl-
bergs resonemang om framtiden. Han gör det i an-
knytning till ärenden som har att göra med att rätts-
statens grunder påverkas, de mest fundamentala prin-
ciperna. Han flaggar ändå för att vi är inne i en ny
värld och att vi ska mera öppna för nya tankegångar.
Han har inte lugnat mig utan oroat mig.