Herr talman! Den 18 december förra året greps de
två egyptiska medborgarna Ahmed Agiza och Mo-
hammed El Zary, som hade ansökt om asyl i Sverige.
Regeringen hade bara några timmar tidigare fattat
beslut om utvisning av de här två personerna. Deras
juridiska ombud hade inte underrättats. De sattes på
ett flygplan och överlämnades samma natt till SSI,
den egyptiska säkerhetstjänsten i Kairo.
Om detta hade varit ett beslut bland andra i en
flyktingpolitik som i och för sig bör granskas och
diskuteras, hade detta inte varit ett ärende för KU.
Som utskottets majoritet, och även vi reservanter,
helt riktigt påpekar hör dessa ärenden till det som
riksdagen enligt regeringsformen 11 kap. 8 § inte får
fullgöra.
Men detta är inte ett ärende bland andra. Utskot-
tets granskning handlar inte om att överpröva rege-
ringens bedömning i ett enskilt ärende. Granskningen
handlar - eller borde ha handlat - om huruvida rege-
ringen i sina beslut levt upp till Sveriges förpliktelser
enligt internationella konventioner som Europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheter-
na, den handlar om huruvida handläggningen står i
överensstämmelse med svensk grundlag, och den
handlar om huruvida regeringens ansvar för att rätts-
säkerheten garanteras i alla sammanhang.
På ett övergripande plan kan vi notera ytterligare
ett oroande exempel på den erodering av respekten
för de mänskliga rättigheterna och grundläggande
rättsstatliga principer som sker i skuggan av terrordå-
den den 11 september.
I vår anmälan har vi preciserat ett antal frågor:
- Har de avvisade hindrats från att tillvarata sin rätt
genom att de vägrats ta del av vad som anförts
mot dem?
- Har regeringens underlåtenhet att informera de
juridiska ombuden om avvisningsbesluten innan
dessa verkställdes hindrat de avvisade från att få
besluten prövade av Europadomstolen?
- Har regeringen hindrat de avvisade från att få sina
ärenden prövade i två instanser i enlighet med Eu-
ropakonventionens krav?
Svaret på dessa frågor är ja. Det borde i sig vara
ytterst oroande för var och en som bryr sig om rätts-
säkerhet även i flyktingpolitiken. Man skulle ändå
möjligen kunna hävda att regeringens handlande på
dessa punkter ligger inom de ramar som lag och för-
fattning ställer upp.
Den verkliga kärnfrågan är: Kunde regeringen
över huvud taget avvisa de två till Egypten med tanke
på den dokumenterade förekomsten av tortyr i detta
land?
En avvisning får enligt utlänningslagen aldrig
verkställas till ett land om det finns skälig anledning
att tro att utlänningen där skulle vara i fara att straffas
med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande be-
handling eller bestraffning.
Amnesty International har under lång tid kritiserat
Egypten för det faktum att användningen av tortyr är
utbredd i landet. Vanliga metoder är elchocker, ciga-
rettbränning, misshandel, dödshot och hot om våld-
täkt på personen själv eller på kvinnliga släktingar.
Säkerhetstjänsten SSI är ökänd för sin brutalitet.
Regeringen var uppenbarligen oerhört angelägen
om att gå de egyptiska myndigheterna till mötes för
att, får man anta, undvika varje anklagelse om att ge
skydd åt terrorister. Kanske andra makter också hade
synpunkter - om det kan vi bara spekulera. Samtidigt
var regeringen helt på det klara med att en avvisning
till Egypten under normala omständigheter skulle ha
varit omöjlig.
Regeringen löser problemet genom att helt enkelt
låta Egyptens myndigheter lova att man inte ska an-
vända tortyr. Detta sker genom att man i en prome-
moria till Egyptens regering skriver att man utgår från
att de två personerna kommer att behandlas korrekt.
En egyptisk statssekreterare svarar på några rader att
man förstått vad svenskarna skriver, och att de två
kommer att behandlas i enlighet med egyptisk lag.
Man hälsar också att man ser fram emot en snabb
leverans av de två.
Detta är inte ens i formell mening någon garanti -
ordet används över huvud taget inte i dessa papper.
Bortsett från detta är frågan: Vilket värde har ett löfte
från en presumtiv torterare att han inte ska tortera?
Det finns faktiskt ett juridiskt svar på den frågan,
nämligen i Europadomstolens mål Chahal mot Stor-
britannien, där sådana garantier underkändes. Den
domen avfärdas av regeringen som irrelevant.
Man kan fråga sig hur säker regeringen själv
egentligen var på garantins lödighet. Låt mig citera ur
ambassadörens rapport efter det första mötet med de
avvisade i egyptiskt fängelse: "Sammanfattningsvis
är det min bedömning att Agiza och El Zary mår så
väl de kan under omständigheterna, och att den egyp-
tiska viljan att samarbeta på det hela taget klarat det
första lackmusprovet." Detta skrivs med en nästan
hörbar lättnadens suck.
Samtidigt säger regeringen att den s.k. garantin är
så stark att de avvisade saknar rimliga skäl att frukta
tortyr, och att de därför inte har någon rätt till rättslig
prövning av avvisningen.
Noteras bör att de två som skulle avvisas inte ens
fick veta att garantin fanns. Den var hemlig! Den var
lika hemlig som de anklagelser om terrorism som låg
till grund för regeringens beslut. Jämförelsen med
Franz Kafkas roman Processen blir nästan omöjlig att
undvika.
Herr talman! Är de två avvisade terrorister? Har
vi i KU övertygats av de hemliga Säporapporter som
vi har tagit del av? Jag behöver inte besvara frågorna
och riskerar därmed inte att avslöja något som ska
vara hemligt. Den saken är nämligen irrelevant.
Poängen är att mänskliga rättigheter är universel-
la. De gäller även dem som själva kränker dessa rät-
tigheter. Rättssäkerhetens principer gäller även den
som är skyldig - ja, i synnerhet den som är skyldig.
Vänsterpartiet har i tidigare debatter under veckan
försvarat rättssäkerheten. Detta har avfärdats som
uttryck för kvardröjande revolutionsromantik. Jag
antar att även Miljöpartiets och i synnerhet Folkparti-
ets argument kan avfärdas på samma sätt.
Därför ska jag ge ordet till Madelaine Seidlitz,
flyktingansvarig vid svenska sektionen av Amnesty
International. Hon säger i ett pressmeddelande:
"Sverige bör inte förhandla med regeringar i länder
där befolkningen utsätts för tortyr. Den svenska rege-
ringen kan indirekt sägas ha förhandlat med torterar-
na."
Herr talman! Efter den 11 september har det s.k.
kriget mot terrorismen, dvs. de terrorister som USA
för närvarande betraktar som sina fiender, tillåtits
undergräva mycket av det som trots allt uppnåtts när
det gäller internationell lag och fundamentala prin-
ciper. Det är i det perspektivet detta ärende ska för-
stås.
Jag yrkar på godkännande av anmälan i reserva-
tion 6.