Fru talman! Före frågestunden diskuterade vi
granskningsbetänkandet mera generellt i en inledande
debatt. Nu ska vi diskutera ett antal anmälningsären-
den, drygt tio stycken, och som talmannen sade börjar
vi med näringsminister Björn Rosengrens utfästelser
om statlig garanti till flygbolag.
När man försöker sätta sig in i den här frågan om
hur beslut egentligen fattades om utfästelser om stat-
lig garanti till flygbolag är det väldigt svårt att få en
klar bild av hur det egentligen har gått till. Regering-
en, med näringsministern i spetsen, handlade den här
frågan, men även finansministern var inblandad.
Riksdagen fick ärendet på sitt bord vid flera tillfällen
- det är framför allt trafikutskottet som har berett
ärendet. Och sist men inte minst hade Riksgäldskon-
toret en viktig roll i sammanhanget.
I utskottets ställningstagande kan vi utläsa en hel
del kritik. Det sägs t.ex. att det är viktigt att berörda
myndigheter och marknadsaktörer ges klar och tydlig
information om förändringar som påverkar förutsätt-
ningarna för deras verksamhet. Så har dock inte skett.
I stället kan det sägas, när man studerar trafikutskot-
tets och riksdagens roll, att riksdagen vid upprepade
tillfällen skyndsamt har behövt behandla frågan och
fatta beslut med retroaktiv verkan. Så ska det egentli-
gen inte gå till.
Utskottet skriver också - det är alltså majoriteten i
utskottet - att tidbegränsningen av riksdagsbeslut har
bidragit till att beslut dels måste beredas skyndsamt,
dels ges retroaktiv verkan. Det sägs också att riksda-
gens hantering av frågorna hade underlättats om be-
redningen i Regeringskansliet inför besluten den 27
september och den 31 oktober förra året hade kortats
ned. Man hade helt enkelt haft mer tid till sitt förfo-
gande. Den regeringsproposition som utgjorde un-
derlag för riksdagsbeslutet den 31 oktober fick riks-
dagen först den 25 oktober, alltså sex dagar dessför-
innan. Det var givetvis i senaste laget. Det säger ock-
så utskottet. Mellan den 25 oktober, då riksdagen fick
propositionen, och den 31 oktober, då riksdagen
skulle fatta beslut, var det dessutom en helg, så
egentligen var det nog bara en eller högst två arbets-
dagar som man hade till sitt förfogande. Utskottet
skriver alltså att tunga skäl talar för att propositionen
borde ha överlämnats tidigare.
Så till den roll som Riksgäldskontoret spelade.
Det var ju Riksgäldskontoret som fick i uppdrag av
regeringen att ställa ut garantier för flygbranschen i
enlighet med det bemyndigande riksdagen hade gett
regeringen. Men regeringen tog trots detta egna initi-
ativ under tiden och förde direkta diskussioner med
de flygbolag som var aktuella - det var väl SAS i
första hand - och man fattade beslut i frågan i strid
med det då givna uppdraget till Riksgäldskontoret.
När vi i utskottet lyssnade till riksgäldsdirektören
Thomas Franzén framgick det väldigt klart att turbu-
lensen var stor inför de beslut som fattades. Viktiga
samtal fördes hastigt på telefon eller via telefonmed-
delanden. Allt detta kan vi läsa om i protokollen från
KU-utfrågningarna.
Det kan förstås sägas att situationen var ovanlig,
att den var unik. Samtidigt menar jag att det är just i
pressade situationer som man bör följa uppgjorda
planer som ger alla inblandade parter en möjlighet att
handla enligt givna regler. Det är alldeles uppenbart
att regeringen har handlagt den aktuella garantifrågan
på ett sätt som inte överensstämmer med den ordning
som ska gälla i relationen mellan regeringen och den
ansvariga myndigheten, alltså Riksgäldskontoret. Så,
fru talman, utöver kritiken mot regeringen för att den
vid upprepade tillfällen har föreslagit riksdagen att
fatta beslut med retroaktiv verkan anser vi att kritik
ska riktas mot näringsministern för hur hela be-
slutsprocessen har handlagts.
Med detta vill jag yrka på godkännande av anmä-
lan i reservation nr 1.