Herr talman! Av de granskningsärenden vi har
haft är detta kanske ett av de kinkigaste och viktigas-
te. Vi känner nog alla att detta inte var någon lätt
fråga att hantera.
Jag tror att man ska lägga på minnet att den här
typen av sanktioner som FN kan utfärda inte är något
nytt. Den har funnits några år. Det har väl varit ett
medel att bekämpa terrorism att frysa ekonomiska
tillgångar för att inte underlätta sådan verksamhet.
Det finns personer från andra länder som också
har utsatts för den här typen av sanktioner. Ingen från
Sverige - eller något annat land - har då protesterat
mot hur det gått till.
När det drabbar ens egna medborgare blir ju fokus
på de här frågorna mycket tydligare. Det blir så
mycket mer avgörande för hur rimligt ett sådant här
system är och vilka krav man kan ställa på det.
Alla känner väl att de som blir utsatta för detta har
drabbats av något mycket hemskt, särskilt om det
dessutom börjar visa sig att de är helt oskyldiga
När regeringen insåg att det här problemet fanns
och att det inte var tillräckligt bra utifrån ett rätt-
sperspektiv, att man inte hade möjlighet att få reda på
varför man var drabbad och att man inte fick en chans
till en rimlig rättslig prövning, insåg man naturligtvis
att man måste försöka göra något åt det.
Keneth Kvist var ju inne på att regeringen har
agerat. Nyansskillnaden är att regeringen skulle ha
agerat tidigare och kraftfullare. Det kan låta sig sägas,
men man behöver ju inte ta till alltför vidlyftiga spe-
kulationer. Om man tänker sig in i situationen att det
hade varit några andra svenska medborgare som
dessutom bevisligen var skyldiga, vad hade Sveriges
anseende då blivit om vi hade protesterat mot den här
typen av sanktioner bara för att det drabbat svenska
medborgare? Hos oss skulle detta aldrig kunna inträf-
fa!
Vi skulle inte få så stor trovärdighet om vi gjorde
på det viset. Det som var rimligt var att försöka göra
en bedömning tillsammans med Säpo och andra po-
lismyndigheter och se vilken grund det fanns för
sanktionerna.
Om det är tack vare Kenneth Kvists anmälan som
det uppdagas att detta inte är helt riktigt är inte avgö-
rande. Men i ett sådant här svårt fall är det väl ändå
rimligt att man tar tid på sig för att komma underfund
med om någonting inte stämmer och att man ska
agera, i stället för att slå till direkt och säga: Detta är
otänkbart när det gäller våra egna medborgare. Det
får inte ske.
Vi skulle nog ha fått ett ganska dåligt omdöme av
de andra medlemstaterna både i EU och FN om vi
hade agerat på det viset.
Frågan blir då om man skulle ha agerat någon
vecka eller några dagare tidigare. Där tror jag att vi
har ungefär samma känsla. Anna Lindh sade vi ut-
frågningen att det är möjligt att vi skulle ha gort något
tidigare. Men alla inser att det är lätt att vara efter-
klok, som Bo Könberg sade. Vi måste sätta in det i
sitt rätta sammanhang.
För de drabbade tror jag inte att det hade förändrat
saken ett dugg. Det är väl ändå det som är det viktiga.
Vi hade kunnat riskera att göra bort oss, men vi hade
inte varit säkra på att kunna hjälpa de personer som i
dag är drabbade.
Det är tragiskt, och regeringen arbetar hårt för att
få en ändring på detta. Man har lyckats hyggligt i EU-
sammanhang. Jobbet fortsätter att också i FN-
sammanhang försöka se till den här typen av frysning
av tillgångar måste ske på ett mer rättsstatligt sätt och
att man får en chans att försvara sig och få reda på
varför man utsätts.
I sak är vi alla helt överens. Det handlar om ny-
ansskillnaden när regeringen skulle ha agerat.