Herr talman! Detta ärende gäller en mycket svår
konflikt mellan angelägna ting, å ena sidan kampen
mot terrorism och å andra sidan försvaret av rättssta-
ten och normala medborgerliga fri- och rättigheter.
FN-resolutionen och den EU-förordning som har
tillämpats, och som har lett till att några svenska
medborgare har berövats rättigheter som de har i alla
normala fall i vårt land, är förvisso värd både diskus-
sion i KU och också en hel del funderande över hur
systemen ser ut.
I rättsstaten framgår av Europakonventioner, FN-
konventioner, regeringsformer m.m. att medborgare
har rätt till rättegång. Man har rätt att försvara sig, få
veta vad man är anklagad för etc. Det är saker och
ting som har varit självklara. Långt innan vi genom-
förde demokratin i flera av Europas länder har den
innebörden av rättsstaten varit klarlagd.
I mitten på 70-talet hade vi en diskussion i vårt
land om fri- och rättigheterna i grundlagen. Vi dis-
kuterade med varandra och med andra om det var
rimligt att man med relativt enkla beslut i Sveriges
riksdag skulle kunna inskränka fri- och rättigheterna.
Den diskussionen, som några av dem som sitter i
kammaren var med i för så där en 20 år sedan, ledde
fram till de regler vi har i grundlagen nu om att det
krävs speciella beslutsregler, beslut med speciella
majoriteter etc. för att inskränka fri- och rättigheterna.
Av den allmänna debatten, och även av konstitu-
tionsutskottets betänkande, förefaller det som om FN-
resolutionen skulle kunna upphäva nästan allt av
detta. Under själva utfrågningen som utskottet anord-
nade med utrikesministern fick hon till slut frågan om
FN-resolutionen skulle kunna införa dödsstraff i Sve-
rige. Det viftade hon bort. Det skulle den förstås inte
göra. Men om man hävdar, vilket jag nästan tycker att
KU-betänkandet gör, att FN-resolutionen tar över
allting är väl det dystra svaret att den skulle kunna
göra ännu värre inskränkningar i människors fri- och
rättigheter i vårt land än de som nu är aktuella för de
tre svenskarna av somaliskt ursprung. Utskottet har
tydligt och klart slagit fast att det som nu gäller enligt
utskottets bedömning inte är rimligt. Det finns flera
bra formuleringar på den punkten.
Det här som jag nu har uppehållit mig vid är
egentligen inte det som KU-granskning ska handla
om. Det är bakgrunden till själva KU-granskningen.
Granskningen ska ju handla om regeringen har gjort
rätt i förhållande till de regler som gäller.
Vi i Folkpartiet tycker att det förefaller uppenbart
att regeringen borde ha agerat tidigare och kraftfulla-
re. I utfrågningarna finns det vaga medgivanden från
utrikesministern att man kanske borde ha kommit på
detta tidigare, man kanske skulle ha varit mer kraft-
full. Med facit i hand finns det medgivanden åt det
hållet, även om de inskränks några meningar senare.
Frågan är vad KU:s granskning ska gälla. Det
händer ju oss alla att vi med facit i hand kan komma
på att vi gjorde rätt eller fel i en fråga. Frågan är när-
mast om vi borde ha kunnat göra bättre än vi gjorde.
Min och Folkpartiets bedömning är att regeringen
skulle ha agerat tidigare och kraftfullare. Därför har
vi ställt oss bakom den reservation som har inlämnats
av Folkpartiet och ett par partier till. Jag yrkar på
godkännande av anmälan i reservationen.