Herr talman! Detta ärende hör till de ärenden där
jag har inlämnat en KU-anmälan. Det har jag gjort
utifrån den information och kunskap jag har fått om
ärendet och hanteringen av de båda utvisade egypti-
erna. I det här fallet borde vara ganska självklart med
en tydligare kritik av regeringens hantering. Man kan
på många områden se att det strider mot de konven-
tioner vi har skrivit under från svenskt håll.
På Amnestys hemsida kan man läsa att Amnesty
uppmanar riksdagen att stå upp för rättssäkerheten
och underkänna avvisningarna av de två egyptierna.
Amnesty hör till en av de organisationer som varit
oerhört kritiska till rättssäkerheten i det här fallet och
till hur regeringen har hanterat ärendet.
Det är också ganska intressant att läsa vad ut-
skottet skriver i betänkandet hanteringen av ärendet.
Det hänvisas till de garantier man fick från Egypten
om att man där inte skulle hantera egyptierna på ett ur
rättsäkerhetssynpunkt osäkert sätt om de skickades
tillbaka.
Statssekreteraren har varit i ett land som Sverige
på många andra områden kritiserat just för dess brist
på rättssäkerhet. Egypten hör till de länder som finns
med på listan över dem som bryter mot konventions-
texter. Vi vet att tortyr förekommer och är väldigt
vanlig i fängelserna.
Statssekreteraren har fått något slags säkerhets-
brev med sig hem. Sverige fick vid besöket också
utfästelse av Egypten om möjligheten för den svenska
ambassaden i Kairo att följa kommande rättegångar
och regelbundet besöka de båda männen.
Man ska då ha i minne att de utvisades den 18 de-
cember. Det tog över en månad innan första besöket
från den svenske ambassadören i Torafängelset den
23 januari 2002. Han har bl.a. rapporterat följande:
"Inga som helst praktiska eller andra svårigheter
gjordes från egyptisk sida för att hindra besöket. Det
ägde rum i kommendantens rum. Inga hand- eller
fotbojor förekom. Männen bar vanliga civila kläder.
Deras hår och skägg var hårt ansade. De visade inga
tecken på fysisk misshandel eller dylikt och verkade
tala fritt."
Kan detta verkligen vara tillräcklig grund för att
säga att rättssäkerheten är rätt hanterad? Vilka kun-
skaper har ambassadören om tortyr och tortyroffers
reaktioner? Har man över huvud taget tagit med sig
någon i detta sammanhang som har den kompetens
som man behöver ha när man talar med människor
som kan ha varit utsatta för tortyr eller på annat sätt
misshandlade?
Jag tycker att detta är ett fall som från svenskt håll
är skött på ett sådant sätt rättssäkerhetsmässigt att
man blir både ledsen och upprörd över det. Jag är
förvånad över att utskottet inte har blivit mer upprört
över hanteringen utifrån de konventioner som vi har
skrivit under. Det strider mot MR-konventionen,
konventionen mot tortyr och Europakonventionen.
Det borde ha varit ett starkt påpekande om detta från
utskottets sida.
Jag yrkar på godkännande av anmälan i reserva-
tion 6. Där tycker vi ytterligare en del i denna fråga.
Jag hoppas verkligen, oavsett hur KU har hanterat
ärendet, att regeringen i framtiden kommer att tänka
till innan den gör utvisningar i sådana här ärenden.