Fru talman! Sveriges ekonomiska problem är inte
tillfälliga utan strukturella.
En viktig orsak till att vi under 30 år har halkat
efter i den ekonomiska utvecklingen heter Landsor-
ganisationen i Sverige. Bertil Jonsson formulerade
den 9 september 1996 uppgiften för Sveriges mäkti-
gaste intresseorganisation på följande sätt: "Vi säger
nej till allt tal om flexibilitet. Vi står i vägen. Vi står
kvar."
Dagens debatt har ju mycket handlat om skillna-
den mellan olika politiska partier. Jag tänker i mitt
anförande tala om den institution som mycket sätter
ramarna för regeringens politik och som till stora
delar finansierar regeringspartiets valrörelse.
I årets valrörelse bidrar LO med över 100 miljoner
kronor till Socialdemokraterna. Därtill kommer insat-
ser av hundratusentals funktionärer. LO:s valinsatser
är större än de resurser som alla andra partier förfogar
över tillsammans.
Socialdemokraternas beroende av LO:s ekono-
miska stöd sätter gränser för partiets politik. Under
den mandatperiod som nu går mot sitt slut har vi sett
rader av exempel på hur LO ställt sig i vägen för
angelägna ekonomiska reformer. Låt mig ge några
exempel:
Det första exemplet är arbetslöshetsförsäkringen,
som är mandatperiodens verkliga rysare med beslut,
uppskjutanden och upphävanden. I januari 1997 blir
det till slut som LO vill och Margareta Winberg sä-
ger: "Vi har fattat en överenskommelse mellan social-
demokraterna och LO som stärker den facklig-
politiska samverkan. Det är vi väldigt glada över."
Och Bertil Jonsson förklarar att regeringen med den
överenskommelsen köpte LO:s stöd i kärnkraftsfrå-
gan. Han säger: "Det är viktigare att skapa en a-kassa
enligt LO:s önskemål än att fortsätta bråka om kärn-
kraften. Folk vet ju ändå att LO egentligen vill ha den
kvar."
Det andra exemplet är arbetsrätten, som startar
med en återställare. Så vill LO nämligen ha det. Se-
dan kommer en utredning som LO saboterar. Sedan
kommer en medling som LO inte accepterar. Sedan
kommer några mycket blygsamma justeringar, som på
viktiga punkter ändå ger det centrala facket vetorätt.
Den 1 april - av alla dagar - i år säger Margareta
Winberg: "Med tanke på s-regeringens ideologiska
bindning till LO har jag mycket svårt se att vi skulle
kunna göra några nya förändringar av arbetsrätten."
Det tredje exemplet är arbetstiderna, där några
förslag aldrig läggs fram därför att LO inte accepterar
det. LO-tidningen skriver den 12 december 1997:
"LO har uppenbarligen fått ett slags vetorätt. LO och
socialdemokratiska partiet är överens om ett fackligt-
politiskt samarbete i valrörelsen. Det får inte störas av
en proposition om ny arbetstidslag som retar upp LO-
medlemmarna."
Det fjärde exemplet är lönebildningen, där utred-
ningsdirektiven helt utformas efter LO:s önskan, trots
protester från alla andra parter på arbetsmarknaden.
Det femte exemplet är skatterna, där mandatperio-
den startar med en återställare i LO:s anda.
Det sjätte exemplet är hushållstjänsterna, där nå-
got förslag aldrig läggs fram därför att LO inte accep-
terar det.
Fru talman! Det är så det viktigaste maktblocket i
svensk politik arbetar. Pengar, privilegier och perso-
ner flödar mellan partiets och LO:s ledningar. Sveri-
ges mäktigaste politiska parti är i händerna på den
mäktigaste intresseorganisationen, vars credo är att
säga nej till allt tal om flexibilitet, att stå i vägen, att
stå kvar.
Därmed står också svensk ekonomi kvar och
stampar. Den höga arbetslösheten finns kvar, därför
att LO står i vägen. Vi halkar ned i välståndsligan,
därför att LO vill att Sverige skall stå kvar.
I sina beryktade memoarer säger Göran Persson
att en socialdemokratisk politiker blir oerhört svag om
han kommer i konflikt med LO. Därför har Persson
som statsminister strömlinjeformat partiets politik
efter LO:s krav.
En som vet vad det handlar om är uppenbarligen
Socialdemokraternas informationschef och valstrateg
Karl-Petter Thorwaldson, som häromåret i LO-
tidningen sade att LO:s makt beror på Socialdemokra-
terna och Socialdemokraternas makt beror på LO.
Han sade vidare: "Låt oss se sanningen i vitögat.
Facklig-politisk samverkan är, när högtidstalen har
tystnat, ytterst en fråga om makt och maktutövning."
Fru talman! Om det åter skall bli fart på Sverige
måste väljarna i höst lyfta ut Socialdemokraterna ur
kanslihuset. Vi måste få en regering som vågar ge sig
på det hårda arbetet att systematiskt bryta ned det
stora maktblocket. LO skall inte längre få stå i vägen.
Till sist, fru talman, får inte en sådan här kväll ba-
ra vara en kväll med klagomål och kritik. Det måste
också vara en kväll för glädje. Jag vill därför uttrycka
min glädje över att ha fått vara med i denna kammare
under några månader.
Jag vill särskilt uttrycka ett tack till fru talman för
den fina slipsen, som jag i vederbörlig ordning har
utkvitterat i kammarfoajén.