Herr talman! Vi har ju fått omfattande mil-
jöproblem på grund av den ekonomiska utveckling vi
har haft under efterkrigstiden, och förmodligen tidiga-
re också. Den har ju inte ändrats på något avgörande
sätt. Det skriver ju också regeringen, bl.a. i den till-
växtproposition som vi var med och gjorde upp om.
Det är faktiskt så att ekonomisk tillväxt tidigare har
medfört ökad miljöbelastning, utarmning av naturre-
surser och miljö- och hälsoproblem.
Då måste man väl ändå fråga sig vad det är för
omläggning av den ekonomiska politiken som skulle
kunna ändra på detta. Att inte lägga om den ekono-
miska politiken, att säga att detta inte är något pro-
blem och att det fixar sig om man går på som vanligt
är inte särskilt trovärdigt, för att uttrycka sig milt. Vi
har haft en situation där det har varit väldigt lönsamt
för företagen och enskilda att förstöra miljön eftersom
det som regel har varit billigare. Det gäller t.ex. om
man tittar på hur skatterna fördelas. 90 % av beskatt-
ningen hamnar på ett eller annat sätt på arbete och
resten hamnar på annat. Skatterna på miljöförstöring
är väldigt låga. Jag tar upp detta som exempel.
Man kan också titta på fördelningen i budgeten.
Det absolut minsta utgiftsområdet är miljöområdet.
Där har vi haft de procentuellt sett största neddrag-
ningarna under de senaste 4-5 åren. Det är ett faktum.
Då går det inte att påstå att man har varit mycket aktiv
och att man har lagt till på ordinarie områden. Det har
man inte alls gjort. Man har dragit ned på ordinarie
områden och även på länsstyrelsernas miljöövervak-
ning och miljötillsyn. Detta har ju lett till många pro-
blem ute i landet. Man har ju backat när det gäller
miljöarbetet. Det går ju sämre nu än det gjorde för
några år sedan. Vi har inte alls kommit så långt som
vi borde ha gjort för att kunna lösa problemen. Då
måste ju regeringen ändå ha någon slags politik på
området för att ändra den här utvecklingen.