Herr talman! Som Erik Åsbrink säkert förstår har
vi kollat siffrorna väldigt noga. Det skiljer på ett antal
av uppemot 10 000 personer. Man får faktiskt - tyvärr
- gå tillbaka till Olof Palmes tid för att komma ned
till dagens dåliga nivåer.
Det var nu inte det jag tänkte ta upp först, utan det
var detta med budgetsaneringen. Erik Åsbrink återföll
inte oväntat i detta. Då vill jag fråga så här: Tre plus
tre är sex - det är Erik Åsbrink med på. Accepterar
Erik Åsbrink att två plus fyra också är sex, att ett plus
fem också är sex eller att noll plus sex också är sex?
Låt den ena siffran stå för höjda skatter och den andra
för minskade utgifter, så inser rimligen Erik Åsbrink
och flera med honom att man kan sanera budgeten på
mer än ett sätt.
Det är detta som vi från Folkpartiets och de andra
borgerliga partiernas sida har bråkat om under många
år. Vi tror nämligen mycket bestämt att den betoning
på ökade skatter och sämre företagsförutsättningar
som regeringen medvetet har valt samtidigt har mins-
kat möjligheterna för flera människor att få ett arbete.
Jag tycker att det är ett dåligt val. Det är ert val att
göra på det viset, men det är ett dåligt val. Ni kan inte
förmena oss rätten att tycka att det är ett uselt val. Det
innebär nämligen att det antal människor som har
arbete i dag i Sverige är rekordlågt. Om jag vore Erik
Åsbrink skulle jag vara mycket orolig, mer än vad han
ger uttryck för att vara, över det sätt på vilket arbets-
marknaden fungerar. Det är ingen som har kommente-
rat detta med att allt färre lediga platser blir tillsatta,
men det är ju ett mycket bekymmersamt faktum när vi
har så hög arbetslöshet totalt sett som vi har. Det
borde verkligen bekymra Erik Åsbrink framöver.