Herr talman! Näringsministern började i en opti-
mistisk ton. Det är bra, för det behövs mycket opti-
mism för att klara hem detta. Han sade: Nu är det hög
tid. Ja, det är hög tid, men det är också sen tid. Det
gör att många tvivlar på att det här konceptet - eller
ska vi kalla det receptet, för det är väl rätt ord när det
är fråga om en sjukdomsbild - kan få patienten frisk.
Jag tror att det behövs en annan genomlysning
här. Som jag sade i mitt anförande har Riksdagens
revisorer, Riksrevisionsverket och denna kammare
uttalat kritik mot den svaga och otillräckliga analys
som ligger bakom, och därför tror jag inte att någon
kan säga tvärsäkert hur detta ska ros hem rent eko-
nomiskt.
Det har talats om storstadspengar och kostnaden
för Stockholm. Min fråga på den punkten är: Ingår de
kanske 30 miljarder som det kostar att göra den här
insatsen i Stockholm i den stora summan, eller ligger
de utanför?
Sedan tror jag att det var bra, återigen, att Björn
Rosengren inte talade om PPP. Det ger mig fortfaran-
de hopp. Visserligen är han i karantän just nu i fråga
om detta, men behåll lugnet! Jag tror att nya tider
väntar i den frågan.
Det var också välgörande att näringsministern
band upp sig för att det inte lär bli av att föra över
enskilda vägar på enskilda kommuner, som den stat-
liga utredningen har sagt. Det är bra att det blir tyd-
ligt, för det kan ge också remissinstanserna frimodig-
het att för sin del stryka under detta.
Trafikpolitik är inte bara vägar, säger näringsmi-
nistern. Nej, det är helt riktigt. Men tappa inte balan-
sen! Rätt balans är viktigt också i trafiken.