Fru talman! Vi vet att Vänsterpartiet i hög grad
har medverkat till att järnvägarna prioriteras i rege-
ringens infrastrukturproposition. Samtidigt kan vi
konstatera av Godstransportdelegationen att närings-
livets stora behov är godstransporter på väg.
Man upplever någon form av likgiltighet från
Vänsterpartiets sida när det gäller att tillmötesgå
näringslivets behov av godstransporter på väg. De
säger i princip nej till motorvägar och vill bara hålla
på med underhåll. Man kan halvsula en sko några
gånger, men till slut är den slut. Då måste investe-
ringar till. Vägnätet är så sönderfallet att på något sätt
måste investeringar till.
Jag känner oro för alla företag i hjärtat av den in-
dustriella verksamheten i Sverige. De flyttar utom-
lands. En del, och inte en så liten del, av kostnaderna
består av transportkostnader och distributionskostna-
der. De är inte betjänta av att först transportera godset
på väg, sedan lasta över det på järnväg för att sedan
på nytt, eftersom vi vet hur dåligt järnvägen fungerar
nere i Europa, lasta över det till lastbil. Det är lastbi-
lar som behövs. Det är vägar som behövs. Investe-
ringar i vägar behövs betydligt mycket mer än inves-
teringar i järnvägar. Här visar Vänsterpartiet ett ko-
lossalt kallsinne mot den verksamhet i Sverige som
bidrar till välfärd och jobb åt människor.