Fru talman! Nu får det vara slut på klagosången,
sade trafikutskottets ordförande Monica Öhman. Det
är klart att luciasång är mycket vackrare än klago-
sång. Det tycker nog vi alla. Men när regeringen
dröjer två år med att lägga fram infrastrukturproposi-
tionen, när den är dåligt underbyggd med finansiering
och när man dessutom använder 5 miljarder två gång-
er i den får man faktiskt vänta sig en del klagosång.
Jag kommer att återkomma till den kritiken. Varför
ska vi lita på regeringen och Socialdemokraterna just
nu när vi ser att de trafikplaner som gäller i dag är
underfinansierade?
Fru talman! Sedan vill jag också bemöta Karin
Svensson Smith som säger att inget borgerligt parti
har satsat lika mycket på järnvägen som regeringen.
Men det är fel. Kristdemokraterna har exakt samma
belopp till järnvägssatsningar. Skillnaden är att vi har
en stabil finansiering i vårt budgetalternativ.
Fru talman! Jag vill förklara vad vi kristdemokra-
ter vill med infrastruktur och transportpolitik både på
kort och lång sikt. Tuve Skånberg kommer att tala för
oss när det gäller vägar, Magnus Jakobsson när det
gäller järnvägar, Lars Gustafsson när det gäller posten
och Rolf Åbjörnsson när det gäller Estonia.
Vi står bakom alla våra reservationer, men för att
vinna tid yrkar jag bifall enbart till reservation 13 i
TU2.
Fru talman! Sverige är en ö ur ett transportpoli-
tiskt perspektiv. Vi ligger långt ifrån den folkrika
marknad där vi köper och säljer våra produkter. Vi
exporterar varor och tjänster för omkring 65 miljarder
kronor varje månad. Nästan 60 % av vår export går
till andra EU-länder. 9 % är export till USA. Vi im-
porterar också varor och tjänster för i runda tal 55
miljarder kronor per månad. Två tredjedelar av dessa
kommer från andra EU-länder. Vi är med andra ord
beroende av goda transporter till dessa och andra
länder för att bygga en välfärd i vårt eget land.
Dessutom har vi ett långsträckt och glest befolkat
land med kyligt klimat. Man behöver inte vara pro-
fessor i nationalekonomi för att inse att vi av dessa
skäl är starkt beroende av en god infrastruktur med
fungerande godstransporter och goda pendlingsmöj-
ligheter. Därför är det anmärkningsvärt att den sittan-
de socialdemokratiska regeringen gjort upp sin trans-
portpolitik med två partier vars politik leder oss bakåt
i utvecklingen, inte framåt.
Dessa båda partier, Miljöpartiet och Vänsterparti-
et, verkar ha enbart ett spår i trafikpolitiken. Det är en
enögd politik som kännetecknas av det uttryck som
Godstransportdelegationen så pricksäkert uttryckt i
sin rapport när man varnar regeringen för att "skjuta
sig själv i foten".
Godstransportdelegationens förslag är mycket
kloka, och vi föreslår att regeringen permanentar ett
sådant forum där man kan ha en dialog med närings-
livet och transportnäringen.
Sverige måste både se till tillväxten och begränsa
transporternas miljöpåverkan. Man kan inte välja bara
ett av dessa spår.
Socialdemokraterna har tyvärr blivit så beroende
av stödet från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att
Sverige nu riskerar att ledas in på fel spår i trafikpoli-
tiken. Det är ett enkelriktat spår som leder in i en
återvändsgränd - utan krockkudde.
Alla partier står ju bakom det transportpolitiska
målet om en samhällsekonomiskt effektiv och lång-
siktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna
och näringslivet i hela landet. Men den rödgröna
politiken har glömt tillväxtdelen i målet och inriktar
sig mest på att begränsa lastbilstrafiken i tron att det
ska lösa klimatproblemen och alla miljöproblem.
SIKA meddelar i ett pressmeddelande den
29 november att den svenska lastbilstrafiken trans-
porterade 10 % mindre gods under andra kvartalet i år
jämfört med i fjol. Det kan kanske glädja några parti-
er här i kammaren, men det är enbart en pyrrhusseger
för miljön, alltså en skenbar seger, eftersom den to-
tala lastbilstrafiken ökar och andelen utländska last-
bilar följaktligen blir större och större. Frågan är om
dessa bilar är bättre ur miljösynpunkt än de svenska.
Det vet vi kanske inte mycket om, men vi vet att
svenska åkare kör på miljöklass 1-diesel, som är i
stort sett svavelfri. Det är en framgång för miljön.
På tio år har lastbilarnas svavelutsläpp i Sverige
minskat med 99 %. Varför bekämpar ni lastbilen?
Fru talman! Finns då inget gott i regeringens in-
frastrukturpolitik? Jo, det framgår av våra motioner
att vi i flera avseenden har gemensamma ståndpunk-
ter i olika sakfrågor, t.ex. det övergripande målet som
jag har pratat om.
Jag tycker ändå att man bör resonera om att för-
nya målet, och göra det i dialog med näringslivet.
Hur är det med miljön? Vi kristdemokrater uppre-
par ständigt i våra riksdagsmotioner att trafikpolitiken
måste ha två utgångspunkter, nämligen tillväxt eller
välfärd å ena sidan och miljöhänsyn å andra sidan.
Vi redovisar också förslag på åtgärder som både
ökar tillväxten och minskar miljöpåverkan. Vi tycker
att vi har ett dubbelspår i trafiken, men s, v och mp
kör på sitt enda spår allt längre in i återvändsgränden.
I propositionen har regeringen en vision år 2030,
som vi tycker är mycket luddig. Allt ska bli bättre och
bättre, kan man sammanfatta visionen med. Vi före-
slår i stället sju infrastrukturella utgångspunkter för
tillväxt, säkerhet och miljö.
För det första: Återställ den allmänna väg- och
järnvägsstandarden.
Många av transportlederna är i behov av en stan-
dardhöjning. För att nämna endast ett av de stråk där
eftersatt underhåll medför drastiskt förhöjda trans-
portkostnader vill jag nämna inlandsvägen, huvud-
sakligen riksväg 45.
För det andra: Återupprätta nollvisionen.
Om trafiksäkerhetsmålet ska vara realistiskt krävs
att vägarnas standard höjs. Även om detta inte ensamt
är en tillräcklig åtgärd är det en nödvändig del av
trafiksäkerhetsarbetet.
Vid sidan av de nationella och internationella
stråk med motorvägar och fyrfältsvägar som vi före-
slår ska byggas klara under planperioden finns det en
del projekt som är angelägna ur trafiksäkerhetssyn-
punkt. Det är en motorvägsutbyggnad alternativt
fyrfältsväg på E 4 sträckan Uppsala-Mehedeby, på
E 22 genom Blekinge och Skåne samt riksväg 73 på
sträckan Nynäshamn-Stockholm. Breddning och i
vissa fal fyrfältsväg bör genomföras på E 20 i Västra
Götalands län, riksväg 45 i Västra Götalands län,
E 22 i Kalmar län och E 4 på sträckan Umeå-Skel-
lefteå.
Fru talman! När jag är inne på området trafiksä-
kerhet vill jag nämna en trafikgrupp som ofta känner
sig bortglömd, nämligen motorcyklisterna. Jag har
själv blivit en sådan under sommaren som gått och
upptäckt att trafikmiljön inte alltid är utformad för
dem som kör på två hjul. Nu har Vägverket glädjande
nog upptäckt att de här fordonen också finns i Sveri-
ge.
För det tredje: Lös storstädernas trafikproblem.
Väl fungerande transporter inom Stockholmsregi-
onen är en avgörande förutsättning för en positiv
utveckling i Sverige i sin helhet. Vi redovisar i vår
motion fyra större projekt för att förbättra Stockholms
trafiksituation.
I Göteborg finns också stora problem med flask-
halsar av samma typ som i Stockholmstrafiken. Där-
för anser vi att regeringen bör tillsätta en Göteborgs-
beredning med uppdrag att lämna förslag till åtgärder
som förbättrar transportsystemet i Göteborgsregio-
nen.
För det fjärde: Fullfölj den svenska triangeln.
Det innebär motorväg och snabbtågsstandard på
sträckan Stockholm-Göteborg-Malmö. Det är
skrämmande att regeringen ännu inte löst problemati-
ken för markarydsborna längs E 4 i Småland.
För det femte: Fullfölj den nordiska triangeln med
en europeisk dimension.
Det är ett gemensamt nordiskt intresse att förbätt-
ra vägar och järnvägar mellan de nordiska länderna
mot kontinenten. Den svenska infrastrukturen i syd-
östra Sverige bör successivt förbättras med sikte på
att skapa bättre transportförutsättningar gentemot
Östersjöregionen med de nya EU-länderna som
kommer med i gemenskapen. Därför vill vi ha en
samlad infrastrukturpolitik för Östersjöregionen.
För det sjätte: Utnyttja alternativa finansierings-
former.
Kristdemokraterna anser att erfarenheterna av
partnerskap mellan staten och det privata näringslivet
genom s.k. PPP-projekt är så goda att ett mer omfat-
tande och långsiktigt investeringsprogram bör tas
fram.
För det sjunde: Utveckla användandet av IT i
transportsystemet.
Perspektivet på teknologins roll behöver föränd-
ras. Det kan betyda stora förändringar inom hela den
svenska transportpolitiken. Därför föreslår vi att rege-
ringen tar initiativ till en nationell strategi för utnytt-
jandet av transportinformatik i det svenska transport-
systemet.
Fru talman! Vi vill också utveckla sjöfarten och
flyget. För sjöfartens del avsätter vi 3 miljarder kro-
nor under planeringsperioden för investeringar i far-
leder, kanaler och liknande.
Vi har ju glädjande med hjälp av Vänsterpartiet
och tillsammans med övriga borgerliga partier fått
igenom ett tillkännagivande om att sjöfartens avgifter
ska ses över i likhet med vad Godstransportdelegatio-
nen har föreslagit och vad EU:s vitbok för transporter
syftar till.
Det är också viktigt att flyget ses som en del i ett
integrerat transportsystem. Det innebär att möjlighe-
terna till samordning mellan olika flygplatser liksom
med järnvägar och vägar måste förbättras för att ska-
pa långsiktigt fungerande kommunikationssystem.
Fru talman! Jag återvänder så till det jag började
med, nämligen pengarna till planen.
På kort sikt säger vi nej till regeringens otydliga
lånepengar för år 2002. Regeringen vill låna
2 miljarder. Till vad, säger vi. Det är inte preciserat.
Det tycker vi strider mot budgetlagen.
Vi anslår i stället de här pengarna i vårt budgetal-
ternativ. Vi vill anslå totalt 5,7 miljarder mer än rege-
ringen de närmaste tre åren. På hela planperioden
däremot har vi sagt 375 miljarder, alltså 11 miljarder
mer än regeringen.
Regeringen har använt 5 miljarder två gånger,
menar vi. Av de 8 miljarder som regeringen tänker
låna de närmaste tre åren förbrukar man 5 miljarder
år 2002 och 2003. Dessa 5 miljarder finns också upp-
räknade i en tabell för planperioden 2004-2015. Re-
geringen använder alltså pengarna två gånger.
Man kan tycka att 5 miljarder är lite i förhållande
till regeringens totala förslag om 364 miljarder, men
5 miljarder är väldigt mycket pengar, och jag ser fram
emot en förklaring från näringsministern av hur man
här har räknat.
Dessutom ska 58 miljarder finansieras i mån av
utrymme i kommande budgetar. Vi tycker att detta är
alldeles för vagt. Varför ska vi lita på regeringen nu,
när man inte har finansierat hittillsvarande planer? Vi
vill ha 8 miljarder mer till vägar och 3 miljarder till
sjöfartens infrastruktur.
Till sist, fru talman, vill jag liksom Monica Öh-
man föra fram ett tack till vår kollega Per-Richard
Molén, som lämnar riksdagen. Tack för fint kamrat-
skap! Jag önskar Per-Richard Molén allt gott i framti-
den.
För att avsluta mitt anförande innan den röda
lampan lyser vill jag också säga att Kristdemokrater-
na är beredda att tillsammans med Moderaterna,
Centern och Folkpartiet sjösätta en ny transportpoli-
tik, som ger luft under vingarna och skapar en bättre
väg för Sverige. Då kommer det att gå som på räls.
(Applåder)