Herr talman! Vi står nu i början av ett nytt år-
hundrade. Det är dags att reinvestera väg- och järn-
vägsnätet till modernt skick.
Det är även hög tid att utveckla ett nytt och fram-
tida transportsystem som möter Sveriges växande
behov av snabba, effektiva, säkra och miljövänliga
transporter.
Utgångspunkten för det framtida transportsystem-
et är en vision om en hållbar samhällsutveckling, en
omställning till långsiktigt hållbara transporter, eko-
nomiskt, socialt och ekologiskt, som ska främja hela
Sveriges utveckling och växande ekonomi.
EU-utvidgningen och informationssamhällets
framväxt kommer att påverka transportpolitiken. Det
är svårt att förutsäga exakt hur, men vad som hittills
är känt är att både person- och godstransporterna
ökar.
Transporterna mellan medlemsländerna inom det
utvidgade EU kommer att öka snabbt till följd av
fördjupat samarbete. De gränsöverskridande handels-
och persontransporterna i hela Östersjöområdet, Fin-
land, Ryssland, Baltikum, Polen och även i förläng-
ningen med omgivande länder utanför EU-området,
kommer att få allt större betydelse.
Av just den anledningen, för att transporterna är
av så stor betydelse, presenterade jag här i riksdagen
för två månader sedan regeringens proposition In-
frastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsys-
tem. I morgon kommer ni att gå till beslut - ett klokt
beslut, det är jag övertygad om. Beslutet innebär att
vi nu genomför den största samlade satsning på
svensk infrastruktur i modern tid.
Det satsas nu 364 miljarder kronor under perioden
2004-2015. En del av dessa resurser tidigareläggs för
att kunna användas under perioden 2002-2004.
Vi tar ett stort kliv framåt och reinvesterar i både
väg- och järnvägsnäten, tjälsäkrar vägarna och bygger
ut såväl stamnätet som länsvägarna. Vi tar också ett
stort kliv framåt och satsar rejält på järnvägens fort-
satta utveckling. Det är en långsiktig satsning som
främjar Sveriges tillväxt och regionala utveckling, en
långsiktig satsning som innebär ett stort kliv framåt
för omställningen till ekologisk uthållighet i Sverige.
Herr talman! För att utveckla det framtida trans-
portsystemet måste man utgå från dagens problem.
Ca 40 % av det svenska vägnätet tillkom under 1950-
och 1960-talen. Dessa vägar är inte dimensionerade
för att klara dagens trafikbelastning. En stor del av
vägnätet kan därför inte upplåtas för tunga fordon.
Det gäller särskilt under våren och tjällossningen då
ca 15 % av det statliga vägnätet är stängt för tung
trafik. Det får stora negativa effekter för bl.a.
skogsindustrin.
Näringslivets efterfrågan på investeringar i drift-
och underhållsåtgärder i väginfrastrukturen är i dag
stark. Väl utbyggda och underhållna vägar spelar en
stor roll för näringslivets val för lokalisering av verk-
samheter och stärker dess internationella konkurrens-
kraft.
Det finns också anledning att uppmärksamma de
säkerhets- och framkomlighetsproblem som uppstår
på stamvägar med låg standard och begränsade om-
körningsmöjligheter när många tunga fordon ska
samsas med personbilstrafik.
Till bilden vill jag även lägga till de synpunkter
som representanter från Sveriges samtliga län och
regioner delgav mig när jag träffade dem i maj. Högst
på önskelistan stod att vägunderhållet måste förbätt-
ras. Regeringen delar den bedömningen. Att bevara
och säkerställa det befintliga vägnätet är särskilt vik-
tigt. Därför avsätter vi 87 miljarder kronor till drift
och underhåll av vägnätet. Det är en avsevärd höjning
jämfört med tidigare infrastruktursatsningar.
Utöver det avsätter vi också 17 miljarder kronor i
ett särskilt tjälsäkrings- och bärighetspaket. Vi fort-
sätter även utbyggnaden av ett nationellt stamvägsnät
med hög standard. Sverige har ett väl utbyggt vägnät i
hela landet, ett vägnät som behöver kompletteras.
En satsning på stamvägarna bidrar till att öka
framkomligheten, öka säkerheten, minska mil-
jöproblemen och ge förutsättningar för regionförsto-
ringar. Till detta avsätts 39 miljarder kronor.
Dessutom satsar vi 30 miljarder kronor på de re-
gionala planeringsramarna, till insatser för bl.a. det
regionala vägnätet, för bidrag till kollektivtrafik,
kommunala flygplatser och kajanläggningar, för bi-
drag till kommunerna när det gäller åtgärder för för-
bättrad miljö och trafiksäkerhet samt för åtgärder för
att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade.
Herr talman! Även inom järnvägen finns det stora
brister. Det gäller såväl bärigheten som framkomlig-
heten. Stora problem uppkommer när t.ex. gods- och
persontrafik ska konkurrera om utrymmet på enkel-
spår. För företagen är transportsystemet oerhört vä-
sentligt. För företagens tjänsteresor och rekrytering
av arbetskraft är det angeläget att persontrafiken med
tåg motsvarar högt ställda krav.
Men det är inte alla politiska partier som delar den
uppfattningen. Moderaterna har inte insett järnvägens
möjligheter. De anklagar regeringen för att inte följa
de samhällsekonomiska kriterierna. Jag vill redan nu
klarlägga att ett väl fungerande transportsystem
handlar om mer än bara vägar och järnvägar. Det
handlar om hur vi ska kunna förbättra välfärden och
öka tillväxten.
Det är också en fråga om miljö. Vi behöver ett
transportsystem för att kunna knyta ihop alla delar av
landet. Järnvägen har en nyckelroll om vi ska kunna
uppnå allt detta.
De vägar och järnvägar som vi nu planerar för ska
kanske användas i hundra års tid. Under den perioden
kommer vi att få ändrade värderingar och andra sam-
hällsförändringar som inte fångas upp i dagens pro-
gnoser. Regeringen tror att människor och företag allt
oftare kommer att välja miljömässigt bra alternativ.
Det kommer att gynna järnvägen. Vi tror att vi kan
skynda på en sådan utveckling genom att göra denna
satsning på järnvägen.
Moderaternas dysterkvist Per-Richard Moléns ut-
talande om järnvägsinvesteringar visar på en bristan-
de framtidstro. Med den inställningen skulle varken
Svealandsbanan eller Öresundsbron ha byggts - två
riktiga triumfer för tågresandet.
Jag vill också passa på att klargöra regeringens
syn på tunneln genom Hallandsås, Botniabanan, Ci-
tytunneln och förstärkt spårkapacitet genom centrala
Stockholm.
När det gäller den här typen av mycket stora in-
vesteringar som på ett avgörande sätt knyter ihop
stora befolkningskoncentrationer och skapar helt nya
resemönster måste de politiska bedömningarna väga
tungt. I grunden handlar dessa bedömningar om vil-
ken typ av samhälle vi vill ha i framtiden.
Citytunneln bidrar till en förbättrad integration i
Öresundsområdet. Den ger helt nya möjligheter för
utveckling av tågtrafiken i Skåne och stärker järnvä-
gens konkurrenskraft gentemot biltrafiken.
Tunneln genom Hallandsås ligger på Västkustba-
nan där stora satsningar görs för att bygga ut till dub-
belspår hela vägen, mellan Malmö och Göteborg. För
att få ett fungerande trafiksystem längs hela sträckan
och för att tåget ska kunna konkurrera med lastbilarna
på sträckan är tunnelutbyggnaden helt nödvändig.
Botniabanan är viktig för utvecklingen av Norr-
land. Den knyter ihop de stora städerna längs Norr-
landskusten och skapar helt nya möjligheter för ar-
betspendling och pendling till högre utbildning. Bot-
niabanan är dessutom viktig för den exportintensiva
industrin i Norrland, som får bättre transportmöjlig-
heter för sina produkter.
Förstärkt spårkapacitet genom Stockholm innebär
att det blir möjligt att köra fler tåg mellan Stockholm
och övriga delar av Sverige i högtrafik. Här trängs
lokala pendeltåg, Mälardalstrafik och snabbtågstrafik
på samma två spår, och man saknar möjlighet att köra
fler tåg.
Investeringarna är därför nyckeln till en positivt
utveckling för järnvägstrafiken i landet. Om det fanns
metoder för att ta med alla positiva effekter vi får av
dessa stora järnvägsprojekt i en kalkyl skulle kalkylen
visa på lönsamhet. Men med de mätmetoder vi har i
dag är det inte säkert att varje projekt framstår som
lönsamt. Därför gör vi nu en politisk prioritering och
säger att vi vill ha dessa projekt genomförda, och
därför förelägger vi riksdagen dessa förslag.
Det är faktiskt vi politiker som företräder allmä-
nintresset. Det är därför en självklarhet för mig att
såväl regionala som nationella politiska organ är med
i beslutsprocessen kring utvecklingen av vårt trans-
portsystem.
Jag vill särskilt påtala att regionerna är med och
bär sin andel av kostnaderna när det gäller de stora
projekten Citytunneln i Malmö, spåren genom cent-
rala Stockholm och Botniabanan. Vad gäller Citytun-
neln rör det sig faktiskt om ca 1,8 miljarder kronor
som Malmöregionen betalar för att få projektet.
Tack för ordet, herr talman.