Fru talman! Jag ska försöka ta upp övergripande
delar ur trafikutskottets betänkande nr 1, som be-
handlar budgeten för 2002 och utgiftsområde 22
Kommunikationer.
Likaså vill jag ta upp övergripande delar ur betän-
kande nr 2, som behandlar infrastruktur för ett lång-
siktigt hållbart transportsystem.
När det gäller frågor som berör vägar, järnvägar,
luftfart och grundläggande kassaservice samt frågan
om en ny utredning av M/S Estonias förlisning tänker
jag inte gå in på detaljer eller kommentarer om reser-
vationerna, eftersom det kommer partikamrater från
utskottet efter mig som tar upp dessa frågor.
Låt mig börja med budgetbetänkandet. Jag vill
inledningsvis yrka bifall till förslaget i utskottets
betänkande i dess helhet och avslag på samtliga 33
reservationer.
Budgetramen för 2002 omfattar 24,5 miljarder
kronor. Vad gäller fördelningen mellan de olika an-
slagen kan jag säga att vi anser anslagen vara väl
avvägda, och vi ställer oss bakom regeringens för-
slag.
Att transportpolitiken har mycket stor betydelse
för vårt land kan vi nog vara överens om. Likaså kan
vi vara överens om de transportpolitiska målen, som
är följande:
· ett tillgängligt transportsystem
· en hög transportkvalitet
· en säker trafik
· en god miljö
· en positiv regional utveckling.
Trafiksäkerheten har varit en viktig fråga för ut-
skottet. Jag vill gärna göra en positiv tolkning av
läget och tro att vi även framgent kommer att anse att
detta är viktigt.
Antalet döda i trafiken bör minska till att 2007
understiga 270 personer. Det s.k. elvapunktspro-
grammet är ett led i trafiksäkerhetsarbetet, och det
gäller fortfarande. Programmet säger bl.a. att de farli-
gaste vägarna ska prioriteras när det gäller åtgärder i
vägmiljöerna.
Fru talman! Vår miljö har vi också ansvar för.
Därför måste vi satsa på ett så miljövänligt transport-
system som möjligt. Vi måste också satsa på ett så-
dant sätt att vi underlättar för en kombination av
transportslagen. Att vi behöver transporter står utom
allt tvivel - det må sedan gälla transporter för nä-
ringslivets behov eller människors behov av att resa.
Att vägnätet har stora brister är helt klart, men vi
får inte blunda för att även järnvägen har behov och
framför allt möjligheter att klara framtida transporter.
Det är just för att behoven är så stora som rege-
ringen föreslår en satsning i närtid på ca 12 miljarder
för åren 2002-2004. Dessa medel ska bl.a. användas
för att sätta i gång projekt som är klara att startas,
men som på grund av bristande ekonomi inte har
kunnat starta.
Det är med förvåning man ser att moderaterna vill
minska anslaget för investeringar och underhåll av
järnvägarna med 690 miljoner kronor under 2002.
Folkpartiet minskar med hela 1,5 miljarder kronor.
Hur ska vi då klara av alla de behov som finns när
det gäller underhåll och byggnation? Ingen har väl
missat att behoven är stora. Det gäller inte minst
utrymmen på spåren, när gods- och persontrafik ska
trängas på samma spår. Bortser ni helt från denna
verklighet?
Fru talman! Jag vill säga några ord om den
grundläggande kassaservicen. Regeringen föreslår att
det anslag som går till Posten AB, som ska tillhanda-
hålla denna tjänst, ska fördubblas från 200 till 400
miljoner kronor. Det är ett förslag som majoriteten
ställer sig bakom.
Men hur blir det i ett borgerligt samhälle? Mode-
raterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet föreslår att
denna tjänst ska upphandlas i konkurrens. Blir tjäns-
ten gratis då? I det moderata budgetalternativet står
det nämligen att man ska plocka bort dessa 400 mil-
joner. Hur ska ni egentligen ha det?
Det finns några ord som går igen när man läser de
borgerliga budgetalternativen. Det är orden avreglera,
bolagisera och privatisera. Detta löser alla problem.
När det gäller synen på privatisering av statlig
verksamhet finns det en djup klyfta mellan oss soci-
aldemokrater och det s.k. borgerliga alternativet. För
oss socialdemokrater är statligt ägande ett viktigt
medel för att nå våra politiska mål. Det är ett medel
bland många andra.
I detta sammanhang kan lagstiftning vara det ef-
fektivaste medlet. I andra sammanhang kan det vara
konkurrensutsättning eller avreglering, och i vissa fall
kan det vara privatisering.
Men det är medel. Det kan inte bli annat än medel
och verktyg för att nå de transportpolitiska målen
eller andra politiska mål. Den borgerliga konkur-
rensutsättningen, avregleringen och slutligen privati-
seringen och utförsäljningen är ett ideologiskt mål.
Ska vi ha rätten att bo där vi önskar i Sverige? Ska
vi ha rätten att etablera företag där vi vill i Sverige?
Ska vi ha rätten att arbeta var vi vill i Sverige? För
mig är svaret ja. Då blir motfrågan denna: Vem tar
ansvaret för helheten sedan vi har privatiserat? Vem
ska känna ansvar för att hela landet ska ha tillgång till
infrastruktur, oavsett om det gäller vägar, järnvägar,
luftfart eller något annat?
Mitt svar är att staten måste ha det övergripande
ansvaret för att vi ska nå detta. Då får vi alla tillgång
till infrastruktur. Då kan man inte blint avreglera,
bolagisera och privatisera.
Jag vill nu gå över till utskottets betänkande nr 2,
som handlar om infrastruktur för ett långsiktigt håll-
bart transportsystem.
Infrastrukturen behövs för att främja tillväxt, regi-
onal utveckling och omställning till ett ekologiskt
hållbart Sverige. Vi måste göra insatser för att skapa
förutsättningar för vidgade arbetsmarknader, för att
förbättra trafiksäkerheten och för att stärka kollektiv-
trafikens konkurrenskraft.
De fem transportpolitiska målen ligger fast. Dess-
utom föreslås ett nytt mål, nämligen målet om ett
jämställt transportsystem. Det är bra. Vi vet att kvin-
nor använder kollektivtrafik oftare än män, men det
är inte i så stor utsträckning kvinnor som är med och
utformar trafiken. Detta måste vi få ändring på. Kol-
lektivtrafik måste utgå från kunden.
Jag hoppas att Kollektivtrafikutredningen ska
kunna presentera ett bra förslag i den riktningen och
att vi får fler kvinnor i beslutande ställning framgent.
Behovet är mycket stort när det gäller satsningar
på att förbättra drift och underhåll av väg- och järn-
vägsnätet. Det gäller särskilt vägnätet, där underhållet
på många håll blir eftersatt. Därför är det särskilt
viktigt att prioritera arbetet med att bevara och säker-
ställa den redan befintliga infrastrukturen.
Även om behoven på vägnätet är stora får vi inte
bortse från järnvägen. Det infrastrukturförslag som nu
behandlas är ett viktigt steg i riktning mot ett lång-
siktigt hållbart transportsystem. Tanken är att vi
måste öka järnvägens konkurrenskraft när det gäller
både gods- och persontrafik för att på så sätt öka
säkerheten på vägarna och samtidigt få ned utsläppen.
I dag är vägtransporterna det helt dominerande
trafikslaget för såväl person- som godstransporter.
Det måste vi försöka ändra. Järnvägens nytta för
exportmarknaden, för turistindustrin, för miljön och
för befolkningen i ett glest och avlägset land kan vi
inte bortse ifrån. Faktum är att tågresandet har ökat
kraftigt.
Fru talman! Regeringens förslag, vilket utskotts-
majoriteten ställer sig bakom, innebär en satsning på
364 miljarder kronor under perioden 2004-2015.
När man studerar de borgerliga alternativen är inte
skillnaderna så stora att de skulle motivera de höga
brösttoner som funnits i debatten på senare tid om att
det är för lite pengar. Jag går inte in på fördelningen
eftersom jag förutsätter att detta kommer att diskute-
ras under kommande avsnitt i denna debatt. Låt mig
endast kommentera en enda reservation, nämligen
reservation 8. I den reserverar vi socialdemokrater oss
tillsammans med Vänsterpartiet mot majoritetens
förslag.
Avsnittet handlar om införande av trängselavgif-
ter. Regeringen har för avsikt att ge ett tilläggsupp-
drag till Stockholmsberedningen att utreda frågan.
Regeringen säger att det måste vara kommunerna
eller regionerna som ska besluta om att ansöka om
införande av sådana avgifter. Regeringen säger också
att det bör vara en betydande majoritet bakom försla-
get om man ansöker om detta, en uppfattning som
delas av oss socialdemokrater och vänsterpartister.
Majoriteten, de borgerliga och Miljöpartiet, bort-
ser från behovet av bred majoritet i den kommun eller
region som ansöker. Majoritet är majoritet, säger
man. Detta kan bara tolkas på ett sätt. Bl.a. modera-
terna har alltid sagt sig vara emot avgifter av detta
slag. Nu vill man göra det lättare med införandet.
Fru talman! Jag yrkar naturligtvis bifall till reser-
vation 8. Jag yrkar också bifall till utskottets förslag i
övrigt och avslag på samtliga övriga reservationer.
Avslutningsvis vill jag säga detta: Nu har det kri-
tiserats och åter kritiserats att propositionen varit
försenad. När den då anländer är det för sent och för
lite pengar. Det kan aldrig vara för sent att vidta de
åtgärder som så väl behövs. Detta är mitt budskap:
Nu tycker jag att det är dags att avsluta den eländiga
klagosången. Nu fattar vi beslut och låter väg- och
banverk få besked om vad man ska planera för. Tack
för ordet!
(Applåder)