Herr talman! Elver Jonsson säger att i infrastruk-
turpropositionen går var tionde krona till räntor och
skulder. Då undrar jag: Hur har Folkpartiet tänkt att
den här andelen skulle kunna vara mindre, eftersom
man samtidigt förespråkar PPP?
Riksdagens revisorer m.fl. har visat att kostnader-
na för lånen, om de sker på något annat sätt än via
Riksgäldens försorg, blir högre. Ingen kan rimligen
vara mer kreditvärdig än vad Riksgälden är i det här
sammanhanget.
Dessutom föreslår ni en högre lånenivå. Då kan
väl rimligen inte anslaget för räntor vara lägre. Jag
förstår inte riktigt hur den ekvationen går ihop.
Det som infrastrukturpropositionen föreslår är ett
lån som ska amorteras inom planeringsperioden. Det
är dels för att Banverket och Vägverket ska få slutfö-
ra en del av det som finns i den nuvarande planering-
sperioden som de av statsfinansiella skäl inte har
klarat av, dels för att underhållet ska kunna förstär-
kas, så att de brister och flaskhalsar som finns på väg-
och järnvägsnäten kan undanröjas och transporterna
på det viset blir mer ändamålsenliga. Jag förstår inte
hur Folkpartiet kan ha någonting emot detta.
Ni säger från Folkpartiets sida att ni tycker att det
är bra med ett jämställdhetsmål. Men då förstår jag
inte hur ni i ert alternativ till anslagsfinansiering kan
ha en mycket lägre post för järnvägsinvesteringar.
Se på hur det fungerar i Stockholmsområdet! Vem
är det som med matkassar och barn är tvungen att
använda sig av kollektivtrafiken med dess brister och
som absolut skulle tjäna mest på att man ökade in-
vesteringarna i spårburen trafik och införde miljösty-
rande vägavgifter? Är det män eller kvinnor? Utifrån
den analysen hänger inte Folkpartiets förslag ihop
med att ni förespråkar ett jämställdhetsmål.