Herr talman! Världen krymper och beroendena
ökar. Därför behöver vi mer, inte mindre, av
internationellt samarbete. Världens folk står inför
gigantiska utmaningar:
- samarbete för fredlig utveckling,
- samarbete för ökad kunskap och förståelse,
- samarbete för rättvisare fördelning av
begränsade resurser och
- samarbete för bättre miljö.
Den 13 november avgör svenska folket om
Sverige skall bli medlem i den europeiska unionen.
Svenska folkets besked måste respekteras - oavsett
vilket svaret blir.
Jag hade hoppats att den tillträdande
socialdemokratiska regeringen nu när tiden har
kommit skulle ha orkat med att ge
trovärdighetsskapande besked om 14 år gamla
folkomröstningar i Sverige, men det orkade den nya
regeringen inte med.
Finland har röstat ja. Det är Finlands sak. Det hade
varit en styrka för Norden och demokratin om
folkomröstningarna hållits på samma dag - för att
undvika den annars oundvikliga debatten om en
eftersträvad politisk "dominoeffekt".
Ett svenskt medlemskap i EU kan ses i flera steg.
Det viktigaste steget i en raket är alltid det första - när
det tänds börjar färden.
Steg ett: Folkomröstningen avgör. Nej innebär att
starten är uppskjuten för överskådlig tid; ja betyder att
första steget tänds. Sverige ger sig ut på en lång och
mödosam färd, men vi tar chansen och möjligheterna.
Steg två: Kan vi i Sverige samlas nationellt kring
en kraftfull och enig hållning ökar möjligheterna att
påverka, att få inflytande över det europeiska
samarbetet.
Steg tre: Med vilka och om vad är vi beredda att
samarbeta? Med miljöradikala länder för att använda
EU som hävstång för bättre miljö? Med likasinnade
för att bredda EU till att omfatta allt fler stater? När
det tredje raketsteget tänds skapas de stora
möjligheterna.
För mig är den europeiska unionen inget mål i sig.
Den är ett medel för att uppnå målsättningar om ökat
samarbete för fred, rättvisa och god miljö. Sveriges
medlemskap i EU kan rätt använt driva på i denna
riktning. Detta är ingen självklarhet, men det är en
möjlighet som Centerpartiet är villigt att pröva.
Det är mot den bakgrunden som jag ända sedan
Centerns extra partistämma i våras har avkrävt
socialdemokraterna och även andra partier besked om
vilken politik de vill att Sverige skall föra i EU vid ett
ja den 13 november.
- Hur långt kan det utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet sträcka sig?
- Hur skall EU-avgiften betalas - genom
straffskatter eller på annat sätt? Vi i Centern har löst
det problemet som en del av vårt saneringsprogram
för ekonomin.
- Hur tänker regeringen agera för att
koncentrationskrafterna, som alltid finns i en stor
marknadsstyrd organisation, skall motverkas och för
att de skall mötas genom ökad decentralisering i
Sverige?
- Har regeringen något annat än tomma ord på
miljöområdet?
Frågorna är fortsatt många, och svaren är få, utan
på en punkt. En socialdemokratisk riksdagsmotion,
fylld av svepande påståenden och direkta
felaktigheter, gav besked om det i går.
Jordbrukare och landsbygdsbefolkning är i
socialdemokraternas ögon folkspillror som saknar
betydelse. Svenska bönder skall förvägras att
konkurrera på samma villkor som EU-bönder. Öppna
landskap är ingenting för socialdemokrater - inte
heller ekologisk odling.
Socialdemokraterna tror att övergången till ett
miljövänligare jordbruk skyndas på genom att bönder
som odlar resurshushållande inte får ersättning för
lägre skördar jämfört med dem som de skall
konkurrera med inom och utom Sverige.
Miljöprogrammet på 2,8 miljarder kronor inklusive
1,5 från EU vill socialdemokraterna inte ha.
Socialdemokraterna säger sig värna
konsumenterna. Därför föreslår de en politik som
huvudsakligen leder till minskad svensk produktion
och ökad import. Är det verkligen vad
konsumenterna, som vanligen uppskattar svensk
livsmedelskvalitet, efterfrågar?
Nu tycker jag att Mats Hellström, som senare
kommer upp i den här debatten, inte skall hymla utan
säga rakt ut: "Samarbetets regering" har
målsättningen att ta livet av svenskt jordbruk och
svensk landsbygd. Det kan kosta Sverige
medlemskapet i EU.
Hur vore det om den splittrade socialdemokratiska
regeringen redovisade sin uppfattning i andra frågor?
Det bör ske här i riksdagen av regeringen och inte i
winbergskt präglade motioner. Den här rödgröna
röran har blivit en i hög grad rödröd röra för den
socialdemokratiska regeringen.
Centern slår vakt om den svenska alliansfriheten.
Vi säger nej till ett gemensamt försvar. Centern säger
nej till EMU:s tredje fas - beslutanderätten ligger i
Sveriges riksdag och bör föregås av en
folkomröstning.
Centern vill fullt ut använda EU som hävstång för
både god miljö och regional utveckling - inte som
andra använda EU som broms för att förhindra detta.
Sverige måste vid ett medlemskap kämpa mot
EU-byråkrati och för öppenhet inom EU:s
beslutsprocess. Sverige måste arbeta för att EU för en
öppen politik mot omvärlden. Sverige måste verka för
att det nordiska samarbetet stärks också i förhållande
till EU och oavsett hur många nordiska länder som
blir eller är medlemmar i EU.
Ensidig anpassning innebär underkastelse. Det är
lika oklokt för Sverige som otänkbart för Centern. Ja-
anhängare med medlemskap-till-varje-pris som enda
mål motverkar därför sitt eget syfte.
Det är i och för sig logiskt att den som inte vill
vara med i EU utmålar organisationen som omöjlig,
opåverkbar och oföränderlig. Men det är ju inte sant.
Om EEC-EG-EU visat någonting särskilt tydligt så är
det just föränderlighet.
Ibland låter det som om hela världen är statisk -
som om ingen dynamik funnes. Men politiskt
samarbete är dynamiskt. Jag övervärderar inte
Sveriges möjligheter till inflytande, men det finns
ingen anledning att ifrågasätta dessa. Men det krävs
att vi eftersträvar gemensamma nämnare också i den
nationella politiken för att vi skall kunna nå resultat
tillsammans med likasinnade länder. Bl.a. är detta
mycket tydligt på miljöområdet, där EU verkligen inte
är någon enhetlig massa utan där länderna har olika
utvecklingsnivåer och ambitionsnivåer.
Jag har i och för sig förståelse för om
vänsterpartier helt underskattar Sveriges möjlighet att
påverka. För de har redan på nationell nivå
svårigheter att skaffa sig en plattform för inflytande.
De representerar också numera väsentligen en politisk
grundhållning som ser det statiska som något
ofrånkomligt och det dynamiska som något farligt.
Skulle Sverige bli medlem i EU med den
inställningen vore det förödande.
Det är riktigt att revolutionen är stendöd i
utvecklade demokratier. Men levande demokratier är
inga fossiler. De är just dynamiska, föränderliga och
påverkbara.