Fru talman! Det finska folket sade ja, kyllä, till
medlemskap i den Europeiska unionen. Det var ett
klart och tydligt ja. Det skedde efter en omfattande
debatt och diskussion. Det var flera frågor som
dominerade debatten.
Det var naturligtvis självständigheten, som spelar
en stor roll i Finland, ett land som så nyligen fått sin
självständighet och som så fått slåss för den.
Säkerheten var en annan fråga som dominerade
debatten. Det finska folket vet mer än de flesta andra,
och definitivt mer än andra nordiska folk, vad
säkerhet och bristande säkerhet betyder.
Också ekonomin och jobben dominerade debatten.
Finland är i en situation där ekonomin är i kris och där
arbetslösheten är mycket hög, högst i Norden. Det var
naturligt att också de frågorna stod i fokus i den här
debatten.
Det finska folket har träffat sitt val efter en klar
och tydlig debatt, efter en debatt som har
koncentrerats på väsentligheter, de centrala frågorna
som medlemskap i den Europeiska unionen handlar
om.
Kvar i EES finns från den 1 januari bara Island
med säkerhet och möjligtivs Norge och Sverige. Det
är inget starkt samarbetsområde. Vi vet att ordet
union inte har någon bra klang i Norge, men det
hänger inte alls samman med EU utan snarare med
den union som fanns med Sverige en gång, dvs.
möjligheten att alternativt bygga något annat tätt
samarbete utanför den Europeiska unionen finns inte
för Sveriges del.
I Sverige har vi nu haft tre års debatt där
alternativet med medlemskap i den Europeiska
unionen har granskats. Det har granskats tydligt,
ingående och ur mängder av olika aspekter. Vad som
har saknats under alla de här tre åren och som också
saknas i stor utsträckning i dagens debatt är svar på
frågan: Vad innebär det då om vi röstar nej i
folkomröstningen?
Jag tror att för var och en som skall delta i
folkomröstningen och överväger att rösta nej finns det
anledning att noggrant fundera över vad det innebär
att lägga en nej-sedel i valurnan. Man röstar ju
faktiskt ja till något annat. Man röstar ja till någonting
som man rimligtvis, om man är beredd att lägga ner
en nej-valsedel, borde veta vad det är.
Vet man t.ex. om Sverige skall gå ur den inre
marknaden, om man lägger en nej-sedel, eller om
Sverige skall vara kvar i den inre marknaden? Vi har
ju med all önskvärd tydlighet i denna debatt men
också under hela den debatt som har varit och ännu
skall pågå några veckor märkt att nej-sidan
argumenterar som om Sverige borde gå ur den inre
marknaden, därför att man är emot mycket av vad den
inre marknaden står för.
Likväl hävdar man på något underligt sätt att vi
skall stå kvar i EES-konstruktionen, som rimligtvis
innebär att den inre marknaden då skall vara kvar. Här
finns ingen klarhet från nej-sidan.
Skall den fria rörligheten för människor vad gäller
studier, arbete och rätt att pensionera sig i andra
länder finnas kvar, eller skall den tas bort?
Skall vi behålla utbildnings- och
forskningssamarbetet, eller skall det upphöra? På den
punkten vill de som företräder nej-sidan ofta ge ett
dubbelt intryck. Man kritiserar mycket av det
samarbete som faktiskt finns. Samtidigt, när man
pressas på besked, vill man antyda att det nog trots
allt är EES-avtalet som skall gälla i någon form.
Skall vi ha ett större jordbruk i Sverige, vilket vi
rimligtvis får som medlemmar, jämfört med om vi
står utanför, eller skall vi ha ett mindre jordbruk?
Skall vi ha mer öppet landskap, vilket vi rimligtvis
får om vi blir medlemmar, jämfört med om vi står
utanför? Det är en annan fråga som man bör ställa sig
om man är beredd att lägga en nej-valsedel.
Vad skall hända när det gäller de
gränsöverskridande miljöproblemen? Det är självklart
att skall vi klara dem måste man ha ett internationellt
samarbete. De förs ju med luft och vatten över
gränserna och över haven. Skall vi stå utanför denna
framväxande och naturligtvis på sikt alltmer centrala
uppgift för den Europeiska unionen?
Narkotikan och brottsligheten blir också alltmer
internationella. Den internationella brottsligheten
växer sig stark, och det plågar alla länder. Den
Europeiska unionen kommer att bygga upp en politik
för att bekämpa denna verksamhet. Skall vi stå
utanför? Är det detta nej-valsedeln innebär, att
Sverige inte skall delta i det enormt viktiga arbetet att
se till att vi inte får en kraftig tillväxt utan helst får ner
den internationella brottsligheten?
EU menar att man borde bättre kunna ta hand om
de flyktingar som uppstår till följd av konflikter och
krig. Om länderna samverkar skulle man bättre kunna
lösa de problemen. Vi har sett bekymren inte minst
efter krigen i det f.d. Jugoslavien. Innebär nej-
valsedeln att vi inte skall samverka i sådana frågor
utan gå på en nationell linje helt och hållet, vid sidan
om övriga Europa?
Man vill bygga upp en gemensam utrikespolitik
därför att bitterheten också i sen tid - det visar
erfarenheten - är ganska stor när nationella intressen
överväger. Jag är alldeles övertygad om att krigen i
det f.d. Jugoslavien bättre kunde ha undvikits, om det
vid den tidpunkten hade funnits en gemensam
utrikespolitik mellan den Europeiska unionens länder.
En gemensam säkerhet, slutligen. Det är enormt
viktigt att man bygger upp en gemensam säkerhet,
inte minst i Östersjöområdet och i Barentsområdet
som ligger i framför allt Sveriges intresse. Skall vi stå
utanför denna gemensamma säkerhet, som framför
allt har sin tyngdpunkt på det civila området? Den
civila säkerheten blir allt viktigare.
Hur skall vi lösa de här problemen i framtiden?
Skall vi förhandla med den Europeiska unionen i varje
sådan här fråga - om knarket, om brottsligheten, om
miljön, om utrikespolitik, om säkerhetspolitik? Skall
lilla Sverige i varje ögonblick föra en förhandling
med den Europeiska unionen eller skall vi delta?
Fru talman! Sist och slutligen vill jag fråga vad
som skall hända med de 2 200 rättsakter som denna
riksdag har antagit till följd av EES-avtalet. Skall
avtalet upphöra? Skall det omförhandlas, eller vad
skall ske? Där har nej-sidan inga besked.