Fru talman! Vilken roll skall Sverige spela i
framtidens Europa? Finns det anledning för oss i vårt
land att vara med och ta ansvar för Europas
utveckling, och har vi något viktigt att bidra med i det
samarbete som nu omfattar allt fler länder? Eller är
det bättre att välja utanförskap, med all den osäkerhet
som det innebär?
Det är dessa frågor som svenska folket skall ta
ställning till den 13 november.
Tolv självständiga demokratiska länder har
fullständigt frivilligt beslutat sig för att gå in i ett
förpliktigande samarbete inom vissa områden för att
forma framtidens Europa till det bättre. Vi är fyra
länder som har genomfört förhandlingar inför
medlemskap - förhandlingar där vi för vårt land har
uppnått långt bättre resultat än vad vi vågat förvänta.
Hur man än vänder och vrider på detaljerna är det
ovedersägligen så att EU har gått Sverige till mötes på
snart sagt varje förhandlingspunkt. Dessutom har
Sverige, redan som ansökarland, påverkat EU i vår
riktning i så viktiga frågor som frihandelsavtalen med
Baltikum och miljökraven för vissa kemikalier.
Dessa erfarenheter visar att Sveriges möjligheter
till inflytande är stora. Ingen inbillar sig väl att det
inflytande som Sverige så påtagligt haft som
ansökarland skulle bli mindre när Sverige blir
medlemsland.
Kulturen i EU:s samarbete är just den vi bevittnat
under medlemskapsförhandlingarna. Man stöter och
blöter frågeställningarna med målsättningen att
komma överens. Och i den processen är det sakskälen
och argumentens tyngd som avgör.
Många fler länder knackar nu på dörren till EU.
De östeuropeiska länderna vill inget hellre än att få
komma med. Polen och Ungern har redan lämnat in
sina ansökningar. Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och
Rumänien sitter förhoppningsfulla i väntrummet.
Estland, Lettland och Litauen söker sig så nära EU
som möjligt, och de ser medlemskap som ett framtida
mål. Som medlem kan Sverige i EU vara med och
bana vägen för dessa länder.
Nu har Österrikes och Finlands folk klart och
tydligt talat om att de vill vara med och ta ansvar för
framtiden i Europa. För vårt land, liksom för Norge,
återstår folkets avgörande i folkomröstningen. Inför
det ställningstagandet är det inte detaljer och
navelskådande som är det väsentliga. I stället är det
målsättningarna bakom ländernas samarbete och de
möjligheter som ett EU-medlemskap öppnar för oss i
vårt land när det gäller att få vara med och forma
framtiden i vår del av världen som är viktigt.
Det är en mycket enkel taktik att hacka sönder
EU-frågan i en mångfald detaljer och likt nej-rörelsen
framställa varje förändring som något misstänkt och
skrämmande. Men då glömmer man den viktiga
helheten och man bortser ifrån de goda avsikter som
ligger bakom att så många demokratiska länder
frivilligt går in för att samarbeta.
Grundtankarna bakom EU är att man genom att
väva länder och folk samman ekonomiskt och
politiskt en gång för alla skall förhindra krig.
Samarbetet fungerar som en garant för fred och
demokrati i de länder som är med. Ett annat viktigt
mål är att öka välståndet inom hela samarbetsområdet.
Jag påstår inte att allting i EU-samarbetet är perfekt,
men den strategi man valt har faktiskt visat sig vara
lyckosam för freden, för demokratin och för
välståndet.
I EU har självständiga länder valt att på vissa
områden fatta gemensamma beslut. Det gäller främst
de frågor som hör samman med den inre marknaden,
något som Sverige redan anammat genom EES-
avtalet. Det gäller också handelspolitiken och den
gemensamma jordbrukspolitiken.
Därutöver skapar EU-gemenskapen möjligheter
att lösa stora övergripande frågor som bara kan lösas
genom samarbete. Hit hör den gemensamma
säkerhets- och utrikespolitiken, samarbetet för att
begränsa kriminalitet och knark och samarbetet för att
förbättra miljön. Detta samarbete begränsas inte bara
till det området som omfattas av medlemsländerna.
EU bidrar verksamt till att förbättra och stabilisera
situationen i de forna östländerna. Inte minst är
insatserna för att förbättra miljön i dessa områden ett
exempel på EU:s utåtriktade verksamhet. Och som
medlem i EU kan man nå långt längre än som enskilt
land.
Ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen
är den viktigaste framtidsfråga som vi någonsin stått
inför. Det finska folket har sagt ja till det europeiska
samarbetet. Jag är övertygad om att de allra flesta i
vårt land vill att Sverige tillsammans med Finland,
Danmark och övriga EU-länder skall ta aktiv del i
utvecklingen av den del av världen som vi själva är en
del av. Det ger oss samtidigt chansen att ta vara på
alla de möjligheter som medlemskapet ger.