Fru talman! Det ligger en oerhörd lockelse i
visionen av det nya Europa som vi sett växa fram
under senare år. Människor kan röra sig fritt efter
årtionden av förtryck. Gränser har rivits, både bildligt
och bokstavligt. Men i det ligger också stora
utmaningar. Samtidigt som vi har sett framgångar har
vi stött på bakslag. Vi har sett ett Europa som inte
förmått hantera alla sina arbetslösa. Vi har sett
motgångar för demokratin när den inte kan leverera
ett länge och hett eftertraktat välstånd.
Jag är en hängiven, men för den skull inte okritisk
anhängare av ett svenskt medlemskap i EU. Jag vill
att vi i Sverige aktivt skall bidra till att bygga
medborgarnas Europa, där rätten till arbete, trygghet,
social välfärd och god livsmiljö tillhör
självklarheterna - ett Europa som kan spela en
avgörande roll i arbetet med att utveckla den livsstil
och teknik som är nödvändig för att skapa en
långsiktigt hållbar utveckling.
Jag är övertygad om att ett starkt Europa kan bli
en väldig kraft i världssamfundets arbete för fred, god
livsmiljö och goda levnadsvillkor för alla på jorden.
Tanken att det gamla Europa, det som en gång bar
fram väverierna, kolkraftverken, loken, också skulle
kunna bli vaggan för den nya industriella revolutionen
som innebär en ekologiskt uthållig utveckling, får inte
bara stanna vid en tanke. Det är ingen omöjlig uppgift
att förverkliga en sådan vision på en generation.
Men de som redan har bestämt sig för att säga nej
till EU brukar använda miljön som ett argument. De
brukar peka på att det inte finns garantier för att
Sverige skall få behålla sina strängare kemikalieregler
eller att trafikströmmarna i Europa är så stora att vi
bara därför skall säga nej.
Vi som tror på att politiska beslut och
överenskommelser betyder något vill istället utnyttja
medlemskapet till att ta fram bra underlag för en
hårdare miljöpolitik i hela EU-området.
I Sverige har vi börjat, men märk väl bara börjat,
föra samman trafik och miljö. En av mina främsta
uppgifter som kommunikationsminister blir att leda
utvecklingen mot ett mer miljöanpassat trafiksystem.
Men jag tänker inte nöja mig med Sverige. Miljön
här hemma kommer inte att bli bättre om mitt arbete
slutar här. När britter, fransmän eller tyskar färdas på
vägarna alstrar de avgaser som förr eller senare når de
svenska jordarna, skogarna eller Östersjön.
Om vi vill vara med och påverka de framtida
nedfallen över oss måste vi också vara med där de
avgörande besluten fattas. Vi vet redan av erfarenhet
- från den här kammaren, inte minst - att vår röst som
EES-medlem inte är tillräckligt stark. Vi kommer
även i framtiden att här i denna kammare rösta
igenom hundratals regler som vi inte haft möjlighet
att påverka.
Fru talman! Jag har under de senaste åren haft
anledning att läsa det som heter EG:s vitbok om
tansportpolitiken. Den kom 1992. Tankarna inom EU
avviker inte i någon nämnvärd omfattning från de
idéer som vi länge har haft i Sverige för att komma
till rätta med transportsektorns negativa miljöverkan.
Men det får inte stanna bara vid tankar. Alla de goda
förslag som arbetats fram har inte blivit handling.
Vi vet att det återstår mycket innan man med
samma lätthet som vi gör i Sverige pratar mellan
kommunikationsdepartementen och
miljödepartementen. Även om miljöproblemen t.ex. i
städerna i våra grannländer är långt mycket värre än
de vi har i Sverige är trycket därifrån lika starkt som
det som vi har här.
Nu öppnas möjligheterna. Österrike och Finland
träder in som medlemmar, och det finns goda utsikter
att alla de nordiska länderna skall vara medlemmar
snart. Tillsammans med alla andra länder, t.ex.
Tyskland, som har samma inställning som vi kan vi
bli en mycket betydelsefull kraft för att driva på för
att tankarna skall bli ord och orden faktiskt skall bli
handling.
Som land har vi också mycket att tillföra. Vi har
erfarenheter av hur miljökostnader skall integreras i
priset för transporter. Vi har tidigare än i många andra
europeiska länder effektiviserat järnvägstrafiken. Vi
var först ut i Europa med att introducera stränga
avgaskrav. Våra metoder att stimulera renare fordon
och renare bränsle har vi visserligen fått slåss hårt för
i medlemskapsförhandlingarna, men de har rönt ett
mycket stort intresse.
Rent konkret handlar det om att vi måste ge oss i
kast med ett hårt förhandlingsarbete. Det är inte
acceptabelt att en av tre lastbilar kör utan last i
Europa. Men det är inte heller acceptabelt att släppa
allt fritt, så att konkurrensen snedvrids av åkare som
kör med dåliga miljöfarliga fordon och med
arbetskraft som är sämre betald. En av våra viktiga
uppgifter blir därför att även i fortsättningen gå i
spetsen för höga miljöavgifter för dem som smutsar
ned. Som medlemmar och med stöd av vänner kan vi
få igenom en sådan politik. Utanför EU kan vi inte
påverka denna utvecklingen.
Jag vill se en modernisering av
kommunikationerna i Sverige och i Europa. Då
handlar det inte bara om transporter.
Informationsteknologin växer med en väldig fart nu.
Sverige ligger långt fram i de satsningarna. Genom att
bygga samman olika system kan
kommunikationssystemen totalt sett effektiviseras.
Men för att klara det behöver vi enhetliga regler och
överenskommelser.
Sverige ligger geografiskt i Europas utkant. Det
ger oss många fördelar. Få av oss skulle väl vilja byta
bort den natur som vårt "extrema" klimat ger upphov
till, även om jag tycker att det är otillständigt att det
snöar i oktober. Det är en annan sak. Men det finns
också nackdelar som ingen får blunda för. Den skog
och de verkstadsprodukter som vi säljer säljer vi
företrädesvis till länder inom EU. Nybyggen och
modernisering av järnvägar och vägar behövs för att
våra produkter skall nå konsumenterna på
kontinenten.
Vi socialdemokrater har kraftfullt genom vårt
europeiska parti ESP drivit på en handlingsplan för
sysselsättning och en ny ekonomisk utveckling för
Västeuropa. Moderninsering av
kommunikationssystemen är en viktig del av denna
strategi. Inom socialdemokratin i Europa arbetar vi nu
också med miljöfrågorna. Vi gör det under ledning av
den danske miljöministern Svend Auken. Idéer
motsvarande dem vi har haft när det gäller
arbetsmarknadsfrågorna och den ekonomiska
politiken vill vi kunna förverkliga också på
miljöområdet.
Vi i Sverige har kommit långt i miljöarbetet. Nu
måste nya prioriteringar göras. På Lubbe Nordströms
tid svärtades den rena tvätten ned av en rykande
skorsten. På Hans Palmstiernas tid handlade det om
sjöar som växte igen, gifter som spreds i jordbruket
osv. Då kunde vi klara stora förbättringar med enbart
åtgärder i Sverige. Men, fru talman, sedan ozonskiktet
faktiskt bokstavligen sprack tror jag att de allra flesta
inser att miljön i Sverige inte kan bli bättre förrän vi
får med oss flera länder på hårda tag.
Jag är beredd att slåss för att hårda miljökrav skall
ställas på trafiken - inte bara i Sverige, utan i hela
västra Europa. Om Europa en gång i tiden var
industrisamhällets vagga är det nu vår uppgift att se
till att också det ekologiskt uthålliga industrisamhället
skall födas.